söndag, maj 25

Grattis, Frank




I dag fyller Frank Oz 70 år. Utan honom, ingen Miss Piggy, ingen Fozzie, ingen Animal, ingen Grover, ingen Bert, ingen Kakmonstret.

Dessutom, för er andra som tycker att "Stjärnornas krig" är viktigare än Mupparna: ingen Yoda. Utan Frank Oz Yoda inte som han gör pratat hade.

torsdag, maj 22

Grattis, Morrissey



I dag fyller Morrissey 55 år.

Det betyder att det är exakt fem år sedan jag såg hans 50-årskonsert Apollo i Manchester. Om den mycket trevliga och mycket nördiga resan gjorde jag också ett radioreportage som sändes i P3 Pop.

Precis som då har Morrissey nu ett nytt album på gång och hans fanskara är väl lika lojal, så kanske är det här reportaget lika aktuellt fem år senare?



söndag, maj 18

Inspirationen bättre än resultatet



Jag lyssnar inte så mycket på Real Estates senaste skiva, inte sedan de första genomlyssningarna när den kom i början av året. Kanske för att jag hellre lyssnar på den spellista med inspirationskällor som de gjorde: Atlas Inspirations - A Real Estate Playlist

Det är inga direkt överraskande val de har gjort, med tanke på hur Real Estate låter. Feelies, Go-Betweens, Dylan, Mitchell, CSN. Men den här listan fick mig att upptäcka John Cales "Please" och påminnas om att the Who ändå gjorde några bra saker.

söndag, maj 11

Justin Timberlake i verkligheten och på bild



Justin Timberlakes konsert på Tele2 Arena igår var visserligen värd att fotografera och filma i varje ögonblick. Man påminns om att han har väldigt många hits, även om låtkatalogen faktiskt inte är nivå med hans utstrålning och showmanship.

Å andra sidan har han väldigt mycket av just de sakerna. Han intar scenen och har total kontroll över hela arenan oavsett om han står helt stilla och tyst i väntan på att applåderna ska avta eller om han dansar och snurrar.

Men ändå, är det inte lite väl överdrivet att - som han till vänster på bilden nedanför - stå i princip längst fram, bara meter från en världsentertainer, och ägna sig åt att filma? Inte med en kamera, inte med en mobil, utan MED EN iPAD?

lördag, maj 10

På jakt efter Wales i innersta Amerika



Gruff Rhys nya skiva "American Interior" finns nu ute, bland annat för lyssning på Youtube som ovanför. Särskilt titellåten och "Liberty (Is Where We'll Be)" går hem hos mig.

Det är ett temaalbum om Rhys walesiske landsman John Evans, födda med exakt 200 års mellanrum. Medan Rhys utforskar amerikansk musik var Evans en av dem som verkligen kartlade Det Nya Landet. Tydligen trodde man att det skulle finnas en walesiska indianer, ett koncept som ju vem som helst borde inse är för bra för att vara sann. Efter fyra år hittade Evans den utpekade stammen, som självklart visade sig inte tala walesiska.

Men Missourifloden blev åtminstone utforskad på kuppen.

Nåja, det här är Wikipediakunskap, men exakt den typ av absurd berättelse ur historien som man bara får lära sig om genom att kolla på "QI". Eller nu genom att lyssna på poplåtar med samplade indianbarn och sång på walesiska.

onsdag, maj 7

Subkulturell Shazam

Sitter det några entreprenörer och läser det här? I så fall: den mobilapp jag allra mest skulle vilja ha är en subkulturell Shazam. Jag tror att vi är många i åldersspannet 35-40 som känner behovet.

I stället för att spela in ljud från en högtalare och få veta vilken låt det är, så skulle man ta kort på personer på stan för att lista ut deras subkultur.

Jag ser ofta grupper av gymnasiekids, ofta i extremt tydligt samordnade klädstilar, men jag förstår inte vad den innebär. Vad kallar de sig själva, vad lyssnar de på för musik, vad ser de för tv, vilka är deras allierade och deras fiender?

Som de tre killarna på pendeltåget en lördagseftermiddag. De hade blekta, slitna jeans, lågt hängande, med HM-tröjor och frisyrer som var väldigt fixade, men väldigt dåligt fixade. Som om det var själva mängden vax som var viktig, inte resultatet. Var för sig hade jag inte ens reagerat på dem, men i grupp blev det tydligt hur starka regler det måste finnas för hur man ska se ut om man är en... ja, vad de nu är. Eller om de inte har något gruppnamn, vad de nu lyssnar på. Var de Avicii-killar?

Eller tjejerna som försöker se fashion ut på nollbudget och därför hamnar i nästan identiska kombinationer av djurmönstrade tajts och fejkskinnjackor. De ser för o-arty ut för Lykke Li, kanske gillar de Avicii? Kanske gillar alla Avicii.

Det är inte bara gymnasiekids förresten. Häromveckan var jag på pub en lördagkväll och vid bordet bredvid satt en kvinna och tre män, alla i åldrarna 25-30, alla iförda olika träningsoverallsjackor. Var de KTH-studenter eller finns det numera andra subkulturer där det är okej att på en lördagkväll se ut som KTH-studenter tidigare gjorde på typ onsdagar? Är det normcore?

I väntan på en foto-Shazam för subkulturer så skulle jag väl kunna gå fram till dem på stan och fråga vad de lyssnar på för musik. Men det är jag för rädd för att göra.

Framför allt är jag rädd för att få svaret "Musik? Det är inte så viktigt för oss."