tisdag, juni 30

Kvartalsrapport Q2



Exakt tre månader har gått sedan förra kvartalsrapporten, så här kommer nu 25 av de bästa låtarna sedan dess.

Det är ingen rangordnad lista, utan i lyssningsvänlig följd kommer en salig blandning.

Det är Honey Cocaine som säger att hon styr och ställe, Janet Jackson som utlovar annat än sömn och Shamir som sjunger om ungdom.

Det är de oundvikliga Jaakko Eino Kalevi, Unknown Mortal Orchestra, Jamie XX och Hot Chip och så Vasas flora och fauna så vinner så otroligt mycket på charm.

Det är PINS, Deradoorian och Widowspeak som alla sjunger om kvinnor/flickor, medan Tame Impala skyller på sitt manliga kön.

Det är Min Stora Sorg som sjunger om att Gud gråter och det är Tropics som sjunger om Uppryckandet, medan Christopher Owens sjunger om kärlek, som ju ändå är störst av allt.

Varsågoda: Extra allt 2015 Q2.

måndag, juni 29

Woody #27: "Små och stora brott"

Små och stora brott (Crimes and Misdemeanors, 1989)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Martin Landau, Woody Allen, Mia Farrow, Alan Alda, Angelica Huston m.fl.

En oerhört svartsynt film, som skickligt klarar sin splittrade balansgång mellan realistisk samvetskvalsthriller och lättsam romantisk komedi. Och med båda historierna vill Allen berätta att livet inte är som Hollywood-filmer, som för att kompensera sina egna många happy endings. Landau och Alda är fantastiska, men naturligtvis på helt olika sätt.

Nördfakta: Alan Aldas dryge, framgångsrike men faktiskt intellektuelle rollfigur Lester är enligt rykte baserad på Larry Gelbart, som skapade “M*A*S*H” och skrev “Tootsie”.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juni 22

Woody #26: "New York Stories"

New York Stories (1989)
Regi: Martin Scorsese / Francis Coppola / Woody Allen
Manus: Richard Price / Francis Coppola och Sofia Coppola / Woody Allen
I rollerna: Nick Nolte, Rosanna Arquette, Steve Buscemi m.fl. / Heather McComb, Talia Shire m.fl. / Woody Allen, Mae Questel, Mia Farrow, Julie Kavner, Larry David m.fl

Allens bidrag till denna triptykfilm är starkare än Scorseses och Coppolas. Historien om den överkritiska judiska modern tagen till sin spets i “Oedipus Wrecks” håller dock knappt för 40 minuter. Far och dotter Coppolas “Life Without Zoë” är inte värd att se i sig, men som en slags proto-Wes Anderson.

Nördfakta: Det är synd att tänka på Julie Kavner enbart som Marge Simpsons röst, eftersom hon ju även i övrigt är en fantastisk skådespelare. Men i den här filmen är det svårt att inte känna historiens vingslag när Kavner pratar med Mae Questel, som ju gav rösten åt Betty Boop.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

fredag, juni 19

Hits for early... summer?



Eftersom sommaren ännu inte riktigt har vågat göra hoppet, så får den nu en rejäl knuff i ryggen.

Min Supermix-kollega Fredrik har för sjunde året i rad satt ihop en perfekt spellista för den tidiga sommaren, oavsett om den finns utomhus eller bara i ditt huvud.

Nästan tre timmar mjukt, fluffigt, svängigt, varmt: Supermix: hits for early summer days vol.7.

Om ni behöver mer musik för att få sommaren att sluta tveka, här finns volym 1, volym 2, volym 3, volym 4, volym 5 och volym 6.

Tack, Fredrik!

onsdag, juni 17

I'm the Charlie Browniest

Det är så jävla sorgligt att de här redan är slutsålda. Efter en enda dag.

Å andra sidan: det visar att det finns massor av folk med god smak.

måndag, juni 15

Woody #25: "En annan kvinna"

En annan kvinna (Another Woman, 1988)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Gena Rowlands, Ian Holm, Gene Hackman, Mia Farrow, John Houseman, Sandy Dennis, Martha Plimpton m.fl.

Ännu en historia om otrohet och föräldrars krav på prestation. Det är en obehaglig, men sugande stämning - en thriller som aldrig blir en thriller. Men känsokylan som skildras smittar av sig och resultatet blir lite styltigt. Inte ens Hackman, som väl ska föreställa passionerad, framstår som annat än grinig.

Nördfakta: Jag får erkänna att jag läser IMDB:s trivia-sektion om filmer, men det är en ungefär femtioelva gånger sämre källa än till och med Wikipedia. Om "En annan kvinna" säger den att det ursprungligen var tänkt att Mia Farrow skulle spela huvudrollen. Allen säger i “Woody om Allen” att Rowlands var förstahandsvalet och det hade ju blivit en fullkomlig annan berättelse med Farrow. Hon är 15 år yngre än Rowlands och kan inte blicka tillbaka på sitt liv på samma sätt. Nu var ju Farrow hur som helst otänkbar för huvudrollen. Hennes graviditet i filmen är nämligen verklig, hon födde sedan Satchel Farrow (numera Ronan), hennes och Allens enda biologiska barn. Han har varit påläggskalv inom Obama-administrationen, men oavsett vad han åstadkommer slipper han aldrig ryktet att hans egentliga far är Frank Sinatra.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem. Läs mer här

torsdag, juni 11

Woody #24: "September"

September (1987)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Elaine Stricht, Dianne Wiest, Sam Waterston, Jack Warden, Denholm Elliott m.fl.

Den hade nog passat bättre på teaterscenen, i stället för som klaustrofobisk tv-teater (i termens dåliga bemärkelse). Stricht briljerar som tydlig kontrast mot lågmälda Farrow, men inget händer i mor-dotter-förhållandet, vilket möjligen är en rimlig poäng om livet. Det hade varit en lovande dramatikerdebut, men från Allen känns det menlöst.

Nördfakta: Innan den här filmade och klippte Allen en komplett version av “September” med Maureen O’Sullivan som mamman, Sam Shepard som författaren och Denholm Elliott i en annan roll. Sedan skrev han om och bytte en del skådespelare - vissa avsiktligen, andra av nödvändighet eftersom de inte var tillgängliga längre. Hur den versionen var kommer vi aldrig få veta, eftersom Allen alltid slänger alla scener som inte hamnar i den slutliga filmen.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juni 8

Woody #23: "Radio Days"

Radio Days (1987)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Dianne Wiest, Julie Kavner, Michael Tucker, Seth Green, Woody Allen (röst) m.fl.

Efter många försök hade Allen knäckt koden för sketchbaserad långfilm som faktiskt håller ihop. Sentimentaliteten rinner över alla kanter, inte minst tack vare mängderna fantastisk 40-talsmusik, men det är vackert. Och rappkäftat. Om Allens verkliga familjevardag var så här gnabbig förstår man varför han behövde smörja munlädret. “Take the gas!”

Nördfakta: Det här är en stjärnspäckad film. Väldigt många Allen-favoritskådisar dyker upp, till exempel står för första och sista gången både Mia Farrow och Diane Keaton på rollistan. Men om man tänker efter inser man att det dessutom finns representanter för några av världens största tv-serier: “Simpsons” (Julie Kavner), “Seinfeld” (Larry David ur bild som den skrikande kommunistiska grannen), “Buffy” (Seth Green), “Saturday Night Live” (Don Pardo som en av radioprogramledarna), “Sopranos” (Paul Herman som inbrottstjuv) och - inte att förglömma - “Lagens änglar” (Michael Tucker). Dessutom den alltid fantastiske Kenneth Mars.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

fredag, juni 5

Woody #22: "King Lear"

King Lear (1987)
Regi: Jean-Luc Godard
Manus: (uppgifterna går isär) Richard Debuisne, Jean-Luc Godard, Norman Mailer, Peter Sellars och Tom Luddy, delvis efter William Shakespeare
I rollerna: Peter Sellars, Jean-Luc Godard, Molly Ringwald, Burgess Meredith, Leos Carax, Julie Delpy, Norman Mailer, Woody Allen m.fl.

Verkligen överkurs i detta sammanhang: Allen har en knappt märkbar cameo i slutet av Godards arthouse-film, som man antingen älskar eller hatar. I en postapokalyptisk framtid försöker (Polarprisvinnaren) Sellars återskapa Shakespeares verk, medan en muttrande Godard har sladdar i håret, Carax eldar inomhus och Ringwald leder runt en vit häst.

Nördfakta: Allen ställde upp för att få träffa Godard, men sa ett par år senare till Stig Björkman i “Woody om Allen” att han redan under inspelningen kände att “det här kommer bli en verkligt fånig film” och därför inte ens sett slutresultatet.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juni 1

Woody #21: "Hannah och hennes systrar"

Hannah och hennes systrar (Hannah and Her Sisters, 1986)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Mia Farrow, Barbara Hershey, Dianne Wiest, Michael Caine, Carrie Fisher, Max von Sydow, Maureen O’Sullivan, Lloyd Nolan, Julie Kavner m.fl.

Med tanke på hur mycket Allen gapar efter (syskonavundsjuka! otrohet! livets mening!) så är det konstigt att resultatet blev fantastiskt. Han hade ju å andra sidan övat och återanvänder en del från förr, men här med myllrande “Fanny och Alexander”-ensembleupplägg. Dessutom: humor. Aldrig har en självmordsscen varit så rolig.

Nördfakta: Att filma var ofta ett familjeprojekt för Allen, men aldrig mer än här. Maureen O’Sullivan som spelar Mia Farrows rollfigurs mamma är Mia Farrows mamma. Dessutom är lägenheten Mia Farrows egen. Och även några av barnen, inklusive Soon-Yi Previn.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här