Om ni inte har märkt det så finns feministantologin ”Könskrig” i två utgåvor: i ljusblått och i rosa utformning.
Och ni ser ju vilken jag köpte. Jag kände mig liksom tvungen.
Men nu i efterhand känner jag att jag borde ha tagit det hela ett steg till.
Ingen ska tvinga mig att känna nånting, inget ska behöva kännas PK. Så redan där fick de mig att tänka, men kanske inte på ett sätt de menat. Nu ska jag slå upp boken.
Jag gillade verkligen Johanna Koljonens text om valleygirls. Det var bara det jag ville säga.
SvaraRaderaJo, Koljonen är ju riktigt begåvad, hennes text är typ det bästa med "Könskrig". Jag fattar fortfarande inte poängen med Alvemark, hon skriver så... inkrökt, det känns som att hon ofta är medvetet obegriplig. "Bara jag har fattat hur man ska leva, det är bara jag som har fattat hur kärlek funkar, jag är bäst! Men jag tänker inte förklara för någon annan hur jag tänker, jag tänker bara säga att alla andra har fel!" Fast det får vi ta och diskutera någon dag när du har läst ut boken. Typ över lunch?
SvaraRadera"Men nu i efterhand känner jag att jag borde ha tagit det hela ett steg till."
SvaraRaderaOch hur skulle det steget ha sett ut?
Jag borde inte köpt rosa för att förekomma kommentaren "jaha, som kille måste du köpa blått", utan jag borde snarare ha köpt blått för att förekomma kommentaren "jaha, kille så du vågar inte köpa blått".
SvaraRaderaVar det fler som inte förstod ungefär hur jag menade?