Glad godishelg!

Gör nu som årets påskvärd och kör in huvudet i en påse godisägg. Så syns vi på andra sidan!

Sometimes I feel like...

Det finns låtar som är så fantastiska att jag sparar in på lyssnandet, bara någon gång per år, kanske ännu mer sällan, för att den gången när jag tar fram den... KA-BLAM! POW! BIFF! PANG!

Imorgon ska jag åka bil och förutom "bra låtar från senaste tiden"-CD:n brände jag en extra där jag slängde in några sådana spår. Som den här.

Om ni kör om någon som sitter och sjunger med på och gråter imorgon, då är det kanske jag.

Oscarsfacit

Jo, man får väl kalla 9 rätt av 12 ett godkänt resultat, när de övriga tre var rätt garderade.

Skönt att Lady Gaga inte fick något pris, hon är ju - som jag redan skrivit - överskattad. Tyvärr verkar hon här för att stanna. Sedan var det ju bra att Sam Smith slog ett slag för homosexuella, men borde han inte ha kollat i förväg om han verkligen skulle bli den första öppet homosexuella mannen att få en Oscar? För nej, det var han ju inte. (Och det var inte heller var McKellen hade uttalat sig om.)

Hela #oscarssowhite verkade ju ha lett till den mest afroamerikanska galan på länge. Men ändå kunde galaproducenterna inte tänka längre för presentatörer av priset "Bästa icke-engelskspråkiga film" än att slänga fram två "utlänningar".

Glad Scott-dag!

Oscarsvinnarna - redan nu!

Det är något sorts rekord: i år har jag faktiskt inte sett en enda Oscarsnominerad film. Inte ens någon enda som fått en tekniknominering.

Nej, jag har alltså inte ens sett "Star Wars: The Force Awakens" eller "Spectre".

Men Oscarstippa gör man inte efter egna åsikter, utan kallsinnigt beräknande. Så här är nattens vinnare.

Bästa film: "The Revenant"
Gardering: "Spotlight"
Kommentar: Borde vara given.

Bästa regissör: Alejandro González Iñárritu för "The Revenant"
Gardering: George Miller för "Mad Max: Fury Road"
Kommentar: Möjligen vill de inte ge Iñárritu pris två år i rad.

Bästa kvinnliga huvudroll: Brie Larsson i "Room"
Gardering: Saoirse Ronan i "Brooklyn"
Kommentar: Nykomlingarna är favoriter. Kommer Meryl Streep ens vara på plats?

Bästa manliga huvudroll: Leonardo DiCaprio i "The Revenant"
Gardering: Michael Fassbender i "Steve Jobs"
Kommentar: Borde vara enkel match för Leo. 

Bästa kvinniga biroll: Alicia Vikander i "The Danish Girl"
Gardering: Kate Winslet i "Steve Jobs"
Kommentar: Det blir en svensk statyett, men bara en, eftersom maskörerna kommer förlora. Svårgarderad kategori, kan även bli Mara. Eller Jason Leigh.

Bästa manliga biroll: Sylvester Stallone i "Creed"
Gardering: Mark Rylance i "Bridge of Spies"
Kommentar: Stallone får en statyett för lång och trogen tjänst.

Bästa originalmanus: Tom McCarthy och Josh Singer för "Spotlight"
Gardering: Pete Docter, Meg LeFauve, Josh Cooley och Ronnie del Carmen för "Inside Out"
Kommentar: Garderingen vore en kul skräll, att en animerad film vinner.

Bästa manus efter förlaga: Adam McKay och Charles Randolph för "The Big Short" efter boken av Michael Lewis
Gardering: Emma Donoghue för "Room" efter den egna romanen
Kommentar: Borde inte behöva garderas.

Bästa icke-engelskspråkiga film: "Sauls son" (Ungern)
Gardering: "Mustang" (Frankrike)
Kommentar: Jag gissar vilt här.

Bästa animerade långfilm: "Inside Out"
Gardering: "Anomalisa"
Kommentar: Borde inte behöva garderas.

Bästa originalsång: Lady Gaga och Diane Warren för "Til It Happens to You" från "The Hunting Ground"
Gardering: Jimmy Napes och Sam Smith för "Writing's on the Wall" från "Spectre"
Kommentar: Man hoppas ju på Anohni, men det blir nog Gaga och superproffset Warren. Sam Smith har skrutit om att det tog en kvart för honom att skriva sin Bond-låt. Det hörs.

Bästa originalmusik: Ennio Morricone för "The Hateful Eight"
Gardering: John Williams för "Start Wars: The Force Awakens"
Kommentar: Jag brukar vanligtvis inte tippa den här kategorin, men nu när det är så extremt starkt startfält kunde jag inte låta bli. Akademin har redan gett Morricone en heders-Oscar, men här får 87-åringen ett riktigt pris. Williams blev ju faktiskt belönad för sin rymdmusik redan 1977.

Woody #63: "Irrational Man"

Irrational Man (2015)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Joaquin Phoenix, Emma Stone, Parker Posey, James Blackley m.fl.

Ännu ett varv runt Dostojevskij. Historien känns underligt nog inte  orimlig: desillusionerad filosofilärare får tillbaka livsgnistan genom det perfekta mordet som “medmänsklig tjänst” till främling. Men det känns bara som en axelryckning. Är sensmoralen så larvig som berättarrösten (igen...) sammanfattar den? Phoenix och Posey är däremot bra som småsluddriga alkoholister.

Nördfakta: Jag gillar Ramsey Lewis Trio lika mycket som vem som helst, men tycker nog det är en underdrift att säga att Woody Allen överutnyttjar deras 1965-hit "The 'In' Crowd" på ljudspåret här. Upprepas den ungefär ett tjog gånger? 



FOTNOT: Så fick jag då till slut se den och kan känna mig hyfsad klar med Woody Allens filmografi. I totalrankningen tror jag att jag lägger den på plats 47, efter “Scener från en galleria” men före “Skorpionens förbannelse”.

"Infinite Jest" fyller år

Jag har inte sett någon uppmärksamma att "Infinite Jest" fyller 20 år precis i dag. Så det är väl helt enkelt jag som får säga: grattis!

Jag har ju nämnt David Foster Wallace och detta hans storverk lite titt som tätt här, med uppenbar risk för att framstå som en namedroppande hipster. Men det är verkligen en fantastisk bok, en som verkligen lever upp till ord som brukar användas i översvallande litteraturkritik: originell, omslutande, omtumlande, omfångsrik, omåttlig, oförglömlig... Och då är jag bara inne på O-ord.

Ska den behöva fira kvartssekel innan den dyker upp i svensk översättning?

Parks and Reggae Iration

Min hjärna gör flera gånger om dagen den mentala resan mellan Pawnee, Indiana och Kingston, Jamaica.

Kulturkonsumtionen består nämligen just nu av å ena sidan slöåtertittande på "Parks and Recreation", å andra sidan av Marlon James "A Brief History of Seven Killings" i ljudboksformat.

Det borde ge upphov till spännande krockar i hjärnan. Jag borde varje natt ha drömmar där en Ron Swanson i rastaflätor skriker att han inte vill äta någon bumbaclot pork, utan en rejäl stek.

Drömmar där Leslie Knope ställer upp i valet för PNP (Pawnee National Parks) mot ärkerivalen JLP (Jamm Ludricrous Party).

Där Bob Marley - förlåt: the Singer - sjunger tillsammans med Mouse Rat på en konsert för försoning mellan Pawnee och Eagleton.

Där Perd Hapley rapporterar live från skottlossning i Eight Lanes. Eller inne på nattklubb ägd av Tom Haverford, där Mick och Keith precis varit förbi.

Drömmar där Josey Wales skjuter Li'l Sebastian.

Men tyvärr: mitt undermedvetna har vägrat tillhandahålla sådana underhållande mash-ups. Kanske behöver jag börja lyssna på ljudboken SAMTIDIGT som jag ser på HBO...

Down Under

Det är något visst att jetlaggad vara tidigt ute på gatan, särskilt när det är lördag morgon och gatan är Brunswick Street, kantad av pubar och souvlakiställen som bara för några timmar sedan troligen var fyllda av Melbournes hipsters. Att det är mulet gör inte så mycket.



I Canberra ligger det stora ormhuvuden lite så där nonchalant på vägen. Och skivbutiken verkar ha en patriotisk publik, men med god smak.



Jo, Vegemite finns väl att få tag på i Stockholm också, antar jag. Men det skulle aldrig falla mig in att köpa det i Sverige, smaken skulle inte vara den samma. På samma sätt som det aldrig föll mig in att ta något annat pålägg på hotellfrukostarna.



Enbart Sidney Nolans serie målningar av Ned Kelly gjorde det värt att besöka National Gallery i Canberra.



Dessutom: en ny upptäckt: John Brack (1920-1999).



Koalor!



Saker att sakna: blå himmel och värme i januari, Bundabergs kokos/ananas-läsk och möjligheten att se Sally "New Buffalo" Seltmann, i Melbourne eller Sydney.

Tillbaka till Oz

Imorgon åker jag till Australien. Efter att ha bott där i ett år för tjugo år sedan har jag inte varit tillbaka.

Jag laddar nu upp på musikalisk väg. Hur annars?

Senast var Australien rent musikaliskt fast förankrat i grungen. Soundtracken till "The Crow" och "Reality Bites" spelades på bildlektionerna i skolan där jag gick. Det var kö vid skivaffären till släppet av Nirvanas unpluggedalbum. Viss annan hårdare rock kunde nå igenom. Radiostatitionen Triple J:s lyssnare utsåg "Zombie" med Cranberries till 1994 års bästa låt. Det var den inte.

De lokala stjärnskotten då var talangjaktsvinnarna Silverchair, som inte gjorde någon större hemlighet av att vilja vara Nirvana Teens.

Men det finns ju faktiskt väldigt mycket fantastisk musik från Australien: Tame Impala, Courtney Barnett, New Buffalo, the Lucksmiths, the Church, Luke Steeles grupper Sleepy Jackson och Empire of the Sun, Tones on Tail, Men at Works "Down on the Beach", Go-Betweens, the Triffids, Nick Cave, Kylie Minouge, Avalanches, AC/DC...

Och framför allt finns Crowded House. Som väl visserligen delvis är kiwis, men ändå.

Någon gång ska jag skriva min stora text om Crowded House. Jag måste bara reda ut ett och annat först. Hur de kan vara så perfekt bra ibland och så usla ibland, ofta på samma LP-sida. Hur Neil Finn både har väldigt gott "pophandlag" (som det heter) och dålig smak.

Jag behöver också meddelst hypnos hitta fler minnen från när jag och Adrian såg Neil Finn solo på Studion i Stockholm i oktober 1998, men hade druckit ganska många öl på Musslan innan. Eftersom Neil Finn-fans är ganska väluppfostrade är det troligt att vi hade högst promillehalt i lokalen.

Tills jag är redo att skriva den där texten så lyssna jag på en av de låtar Finn tydligen spelade på Studion: "Four Seasons In One Day". Och med den i lurarna flyger jag från en kall årstid till en varm.

Supermix hits 2015!

Traditionsenligt har Supermix-trion (Sara Martinsson, Fredrik Bergh och jag) till ert nyårsfirande satt ihop våra 100 favoritlåtar från året som gått.

Det är folkrock för finsmakare med Ducktails och Widowspeak. Det är halvobskyr långsamdisco med Fatima Yamaha och George Fitzgerald. Det är popmusik du läst om i 2015 års tidningar med Made in Heights och Gyptian.

Från ASAP Rocky till Zhu, varsågoda: Supermix: hits 2015!

Gott nytt år!

Julkalendern: + 2

Jo, i dag är det julafton och annat att fira, men för mig är det framför allt den här personens allra första jul.