Vårmusik

Det är nästan så att jag känner att det inte blivit vår på riktigt om jag inte färdigställer en spellista med mjuk musik med många flöjter.

Det stämmer så klart inte, men eftersom jag ändå samlat på mig en hel del passande låtar så kan jag lika gärna lägga ihop dem.

Jag tror att jag som ofta kommer att låta påsken ljudsättas av verkliga fåglar i träden, Floating Points och Pharoah Sanders "Promises" samt Damien Jurado.

Men det behövs flöjter. Och även en gnutta mer sväng, så det har jag samlat. En del brasilianskt blev det, och spanskt, italienskt, japanskt och libanesiskt. Precis som våren så påminner musiken om att det finns en hel värld där ute.

Så in och lyssna på Ronnie Vons "Baby de tal", en fantastisk brasiliansk låt från 1970 som tog mig igenom de sista veckorna av kvarhängande vinter.

Varsågoda: Extra allt vår 2025!

Tidigare våriga spellistor finns här, här, här, här och här.

Musikåret 2025 - första kvartalet

Har jag fel eller har musikåret inletts något svagt? Har något kommit som tagit våra öron med storm? Vilket är ens årets hittills bästa album?

Men självklart har det gått att få ihop en spellista med 25 låtar från januari, februari och mars. Ganska många fick strykas. Exempelvis föll Håkan Hellström på att han sjunger "gloriiiii" i stället för "glory" och till slut störde det mig för mycket. Så ja, där märker nu hur jämn matchen var.

Sampha lyckades däremot smyga sig in två gånger, men inte som huvudartist. För det gäller strikt "en låt per artist"-regel.

För första gången har Lisa Nilsson kvalificerat sig till en sådan här spellista. Jag tycker i och för sig att låtmaterialet på nya albumet är bättre än framförandet, men ”Silverregn” är fin och har inte minst ett ambitiöst outro - vilket man ju gillar.

Sedan är det Damon Albarn, El Perro Del Mar, Eddie Chacon, Japanese Breakfast, Little Simz - massor av bekant.

Så varsågoda: Extra allt 2025 Q1

Återföreningar

Jag skrev ju i julkalender som sammanfattade 2024 om återföreningar. Och den Kenthysteri som hängt i luften de senaste veckorna gör ju att man tycker synd om de engelsmän som inte gillar Oasis, för då kommer väl inte bara varje låt i diskografin rankas och varje konsert recenseras - utan kanske varje enskilt ackord?

Men så var jag själv på återförening i lördag, med fyra andra i en konstellation som inte träffats fulltaligt på femton år. Livet har så att säga pågått. Att tiden gått kändes dock inte av alls.

Vår syssla var inte att skapa och spela musik, utan att skriva humor, som ju åldras snabbt och ofta illa. Men jag kan tänka mig att känslan var som för Mustonen och Sirviö, att spela de där låtarna igen och det känns bra.

Oscarstippningen

Jag känner mig mindre entusiastisk än på länge för att tippa vilka som kommer att vinna Oscars. Det har inte bara att göra med att jag knappt sett någon av de nominerade filmerna, utan också med att det känns som ett väldigt svagt år. 

Bästa film: "Anora"
Gardering: "The Brutalist"
Kommentar: Här har jag hört att "Anora" är hemsk, men den verkar ändå troligast att vinna.
 
Bästa regissör: Sean Baker för "Anora"
Gardering: Brady Corbet för "The Brutalist"
Kommentar: Se ovan.

Bästa kvinnliga huvudroll: Demi Moore i "The Substance"
Gardering: Mikey Madison i "Anora"
Kommentar: För lång och trogen tjänst. Sådana priser älskar juryn att få dela ut.

Bästa manliga huvudroll: Adrien Brody i "The Brutalist"
Gardering: Ralph Fiennes i "Conclave"
Kommentar: För visst kommer Chalamet få andra chanser?

Bästa kvinnliga biroll: Zoe Saldana i "Emilia Perez"
Gardering: Isabella Rosselini i "Conclave"
Kommentar: För inte kan väl Grande vinna för ”Wicked”?

Bästa manliga biroll: Kieran Culkin i "A Real Pain"
Gardering: Edward Norton i "A Complete Unknown"
Kommentar: Tänk att Fuller McAllister får en Oscar!

Bästa originalmanus: Sean Baker för "Anora"
Gardering: Coralie Fargeat för "The Substance”
Kommentar: Svårtippat.

Bästa manus efter förlaga: Peter Straughan för "Conclave”

Gardering: RaMell Ross och Joslyn Barnes för "Nickel Boys"
Kommentar: Borde vara givet.

Bästa internationella film: "I’m Still Here" (Brasilien)
Gardering: "Emilia Perez" (Frankrike)
Kommentar: Svårtippat, men det verkar väl pågå en allmän backlash mot ”Emilia Perez”.

Bästa originalsång: "The Journey" av Dianne Warren 

från "The Six Triple Eight" 
Gardering: "El Mal" från "Emilia Perez"

Kommentar: Warren har varit nominerad 15 gånger, men bara fått en heders-Oscar. Nu får hon en riktig, för en inte jättebra låt.

Bästa animerade långfilm: "The Wild Robot"
Gardering: "Flow”

Kommentar: Borde vara rätt givet.

Grattis Robert Wyatt!

I dag fyller Rober Wyatt 80 år - en ursäkt så god som något att lyssna på ”Free Will and Testament”, ”O Caroline”, ”Just As You Are” eller ”Shipbuilding”.

Här finns en spellista med låtar ur hela karriären, här finns en annan. 

Men eftersom Wyatt har en av de allra finaste sångrösterna jag vet, så rekommenderar jag att lyssna även när det inte är hans födelsedag.

Spring ut det gamla året

Än finns chans att leva upp till ett år gamla nyårslöften om att jogga oftare - eller att smygstarta nästa år motionerande? Här får ni en spellista med 25 låtar från 2024 som passar för löpning, från en inledande uppvärmning via mer snabba steg till musik att föda den rena viljestyrkan på slutet.

Några låtar har till och med passande titlar: ”Run”, ”All You Can Do Is Try”, ”Rushback”, ”Drip Sweat” - hela vägen till ”My Legs Are Numb”.

Varsågoda: Extra allt löphits 2024.

Kanske passar den här listan även till ett nyårsdansgolv?Men då finns även delar av årsbästalistan som funkar.

Gott nytt år!

Julkalendern: Nilüfer Yanya

Nilüfer Yanyas låtar har funnits med på Extra allts spellistor förut. Men jag har missat att lyssna på hennes album som helhet. Nu får jag gå tillbaka.

Fjärde albumet "My Method Actor" kom i september. Innan dess hade sex av spåren, fler än hälften, släppts som singlar. Och några av de bästa låtarna är albumspår. Så bra är den här skivan.

Det som håller kvar mig vid "My Method Actor" som album, att lyssna på igen och igen, är inte bara att det är bra, utan också att den är så svår att genrebestämma. Någon sorts indierock, det är det väl men nej. The Cures ”All Cats Are Grey” i högre tempo med en förkyld/bakfull/butter Sade på sång? Och som uttalar alla ”th”-ljud som ”f”, så att titellåten blir ”my meffod actor”. Beats, akustiska gitarrer, slide guitar, gitarrgnissel.

Även varje enskild låt är svår att veta var den är på väg. För även om det här inte är svår musik är det inga tydliga vers-vers-refräng-vers-refräng-kompositioner direkt. Inledningsspåret både börjar och avbruts abrupt. Missade jag nåt? Jag måste lyssna igen. Därför överlever den här skivan, även in i 2025. Tack för det.

Årets album.

Julkalendern: Bob Stanley-året

Bob Stanley har i år varit väldigt flitig, inte minst med att med att sätta ihop samlingsskivor utgivna på Ace Records. Så många att Spike har begravts i dem.

Några speglar en tidsanda och musikstil. ”New Jill Swing” är kvinnliga r&b-grupper i skiftet 80/90-tal. Förutom nya upptäckter är det kul att lyssna på sådant som man då hörde överallt med nu mer spetsade öron, som Jades ”Don’t Walk Away”. 

”Fantastic Voyage” är en fortsättning på 2020 års ”Café Exil”, med musik som följde efter Bowies år i Berlin. ”Tomorrow’s Fashion” är library music på synt från 70- och 80-talen. Båda har sina höjdare men också mycket knas.

Flera skivor ägnar sig åt klassika låtskrivare och producenter, varav flera redan har fått en samling tidigare. Ytterligare en John Barry-samling vet jag inte om jag behövde, trots att jag växte upp som Bond-fan. Men man nynnar med i mycket redan första gången, karl’n var ett geni. 

Stanley har också lagt ihop Glen Campbells insjungningar av Jimmy Webb-låtar - en skiva som inleds med ”By the Time I Get to Phoenix” och ”Wichita Lineman” är ju hemma redan där. Samma med Thom Bell-samlingen, det finns så mycket fantastiskt att Stanley gärna får återkomma med en del tre.

Paul Williams låtar skrivna åt andra är fint samlade, bland annat med en svåråtkomlig inspelning från Scott Walker. Man borde inte klaga när Monkees sjunger ”Someday Man” och Kermit ”Rainbow Connection”, men det går inte att komma runt att Carpenters saknas här. Hur mycket pengar ville de ha för att tillåta en ynka låt?

Dessutom har Stanley satt ihop en box med 60-talssångaren Barry Ryan, men den har jag inte (!) köpt.

Stanley har också skrivit och pratat om gammal musik på en ny plattform, Bob Stanley’s Record Room, en Patreonsajt där olika prenumerationsavgift ger olika tillgång. Det är tips om låtar, små texter och filmer där Stanley spelar skivor och säger typ ”that sounds quite nice actually, if it’s your cup of tea”. Förtjusande! 

Det bästa från Bob Stanley i år är däremot Saint Etiennes nya album "The Night", som landade på Lucia. En härligt flytande, nostalgisk skiva, som tål att lyssnas på om och om igen. Nu har gruppen hittat en stil de kan åldras i.

Julkalendern: Hej då

I år sa vi hej då och tack för allt till Françoise Hardy, Paul Auster, Quincy Jones, Georg Riedel, Maggie Smith, Alice Munro, Donald Sutherland, Sergio Mendes och Mary Weiss. 

Det sa vi även till Suzanne Osten, James Earl Jones, Kris Kristofferson, Steve Albini, Melanie Safka, Arne Hegerfors, Gena Rowlands, Shelley Duval, Marlena Shaw, Elisabeth Ohlson, M. Emmet Walsh, Teri Garr, Phil Lesh, Ulf Dageby, Shannen Doherty, Lina Selleby, Norman Jewison, Alain Delon, Martin Mull, Carl Weathers, JD Souther, Frankie Beverly, Tito Jackson, Stefan Mählqvist, Angela Bofill, Eric Carmen, Frank Farian, Roger Corman, James Chance, Wayne Kramer, Glynis Johns och Damo Suzuki.

Julkalendern: Årets läsning

Det har varit ett bra läsningsår, men jag har nog läst färre helt färska böcker än vanligt. Så vad rekommenderar jag då den som ska springa till bokhandeln för sistaminutenklappar?

De enda nya fackböcker jag läste var Anders Sundelin “Kjell Höglund och hans värld” och Sara Martinssons ”Kvinnor utan barn”, som jag tror att man i båda fallen vet om man är rätt målgrupp för. Är du det så rekommenderar jag dem. (Sundelin har gjort sådan sjukt gedigen research, inklusive att interjua min pappa.)

Av översatt skönlitteratur - alltså egentligen utgiven i original tidigare än i år - läste jag “Rent hus” av Alia Trabucco Zerán, Solvej Balles fjärde och femte delar av “Om uträkning av omfång” och Constance Debrets “Namnet”. Tema: kvinnor i underliga situationer.

Av nytt utländsk läste jag bara en helt ny bekantskap, Ritas Bullwinkel, vars ”Headshot” handlar om en boxningsturnering för tonårstjejer i Nevada. Du kanske tror att du inte är målgrupp för den, men tänk om - den var riktigt bra.

Den gamle bekante Richard Osman gjorde mig tyvärr besviken med “We Solve Murders”. Han tog tyvärr lite för mycket av de dåliga bitarna med Thursday Murder Club (internationell, organiserad brottslighet och pensionärsvinkeln på att allt är konstigt nuförtin) och för få av de bra (hyfsat oväntade vändningar och myshumor). Sally Rooney ”Intermezzo” motsvarade däremot förväntningarna och jag rycktes med oväntat mycket av slutet. Väldigt skickligt skrivna karaktärer. Rycktes med gjorde jag även i Lisa Ridzéns fina men också klyschiga “Tranorna flyger söderut” (pensionärer som tycker allt är så konstigt nuförtin).

Bäst i år var nog Karolina Ramqvist “Den första boken”. Trots att den började långsamt, eller rättare sagt, det var svårt att komma in i att berättelsen hade det tempot. Och även trots eftersmaken att det ju fortfarande finns mycket hon inte berättat, inte i ”More fire” (titelns bok) och inte heller nu. Det hon berättade gjorde hon däremot mästerligt. 

Julkalendern: Kulturkriser vi minns

• Expressen Kultur skriver syrliga krogrecensioner
• Aftonbladet Kultur sätter betyg på finkultur
• Pitchfork blir en del av GQ
• P3 listar världen bästa låtar, men glömmer Dusty Springfield, ”Tracks of My Tears”, Saint Etienne, ”So Sick”, Hot Chip, Zombies …
• "Lokko i P2" läggs ner
• PSL läggs ner
• Är en kulturkanon kanon?

Julkalendern: Årets låtar

2024 var en fint musikår. Väldigt mycket musik har i och för sig låtit som om den helst ville komma från något annat årtal. 

Det märks i den lista med årets 100 bästa låtar som jag har satt ihop. Fonteyn påminner om Carpenters 70-tal, Jalen Ngonda om Marvin Gayes 60-tal, Nia Archives om drum'n-bassens 90-tal, Littel Jinder om All Saints 00-tal och The Cure om sitt eget sena 80-tal.

Det är en ganska spretig lista, som vanligt. Vi uppehåller oss ganska mycket i Storbritannien, men hinner även besöka Kalifornien, Pakistan, Japan, Australien, Texas och Gagnef.

Det är listpop med Billie Eilish och det är heminspelningar med Thomas and the Terrible Truth. Det är gamla trotjänare som Nick Cave, Saint Etienne, Four Tet och Beth Gibbons. Det är nya upptäckter som Edgar Homeros, Nia Smith, Caoilfhionn Rose och Unessential Oils.

Flera i listan kan i någon mån liknas med Sade, som Arooj Aftab, Nilüfer Yanya och Naomi Sharon - men bara Sade är Sade och vilken tur att det kom en ny låt i år.

Flera i listan kan i någon mån liknas med Frank Ocean, som N. Tull, River Tiber, Bruno Berle, Cisco Swank - men bara Frank är Frank och vad synd att det inte kom någon ny låt i år.

Som vanligt är det bara en låt per artist (med några undantag vid gästande) och listan inte rangordnad utan lagd i lyssningsvänlig ordning.

Varsågoda: Extra allt 2024.