I morgon är det 30 år sedan romanen “Infinite Jest” gavs ut. Den blev inte omedelbart universellt hyllad, men uppmärksamheten var så stor att författaren David Foster Wallace kastade in i en roll som litterär rockstjärna.
“Infinite Jest” är en lång och vindlande roman. Många historier vävs ihop, med kanadensiska separatister i rullstol, elever på ett tennisinternat och boende på ett hem för tillnyktrande missbrukare. Tidslinjerna är lätta att trassla ihop, inte minst eftersom allt utspelar sig i en nära framtid när årtal ersatts av sponsrade årsnamn. Av de mer än 1000 sidorna utgörs ungefär en tiondel av fotnoter, som inte går att hoppa över.
Numera är “Infinite Jest” ett vanligt exempel på en bok som posörer går runt med. Den ultimata performativa läsningen. Det var en roll den kanske tog över från mastodontverk av Proust, Joyce och Pynchon - och som verkar vara svår att skaka av sig. Borde inte stafettpinnen snart kunna lämnas över till “Ducks, Newburyport” eller Krasznahorkai?
För “Infinite Jest” är inte ett uthållighetstest, det är en smart och rolig bok - och nu kanske mer aktuell än någonsin. Den som bara vill ta sig an en tegelsten som den här på svenska går dock bet. På finska, ungerska och polska är det möjligt, men ingen svensk översättning finns.
Efter att David Foster Wallace tog sitt liv 2008, 46 år gammal, gjorde Natur och Kultur en satsning. Romandebuten “Systemets sopkvast” (“Broom of the System”, översatt på åttiotalet av Ulf Gyllenhak) gavs ut igen. Dessutom gjordes nya översättningar, en samling av texter och den postumt redigerade romanen “Blek kung” (“The Pale King”).
Översättare då var Alva Dahl. I sitt förord till ”Texter” (2013) skrev hon: ”Till det omöjligaste i fallet att översätta DFW hör att texterna är så djupt rotade i lokala och subkulturella amerikanska idiom, med dess blandning av precis terminologi, akademisk jargong och vanligt talspråk, och med dess favoritformuleringar och neologismer.”
Jag får tag på Alva, som numera heter Hjulman Dahl, på mail.
Vad har du för förhållande till David Foster Wallace?
- Han har betytt väldigt mycket för mig. Det var stort för mig att upptäcka hans författarskap. Det var en sådan där läsupplevelse som chockar en därför att man inser att litteratur kan vara och rymma så mycket mer än jag hade förstått. Hans böcker är mörka på många sätt men själva anspråket gör dem hoppingivande. De förnyade min tro på språket.
Hur var texterna att översätta?
- Enormt uppmärksamhetskrävande. Men det var också väldigt fint. Hans engelska är så svår att när jag bara läser texten ganska fort är det mycket som går mig förbi. Men när jag översätter måste jag ta reda på vad han verkligen menar i varje stavelse, och då får jag också ut ännu mycket mer av texten. “Blek kung” var min första översättning, och ingen annan översättning jag gjort har betytt lika mycket för mig.
Men inte ens en sådan inställning till DFW gör det självklart att ha läst “Infinite Jest”. När en bok är så pass lång är det lätt att behöva eller vilja hoppa över till att läsa något annat och sedan inte komma tillbaka in. Alva Hjulman Dahl har läst “typ halva”.
- Jag har inte tagit mig tid att läsa igenom hela, men jag önskar att jag hade gjort det. Det är en väldigt knäpp och helt otrolig bok och med dagens skärmslaveri och Trumpvälde framstår den närmast som profetisk, samtidigt som den också har den här retroauran från -96. Även om jag inte läst hela finns det scener och formuleringar i den som jag fortfarande ofta tänker på, många år senare.
Vilka scener och formuleringar?
- En del scener som etsat sig fast är för makabra för att återge. Men en detalj som dyker upp är hur en man på utslussningsboendet alltid kokar pastan i typ en timme, men ingen säger åt honom att den är vidrigt överkokt för att de tycker så mycket om honom. Det är en så ömsint detalj och hela skildringen av honom är väldigt fin. Det jag oftast citerar är nog affischen som sitter på väggen ovanför sängen hos den langande internatskoleeleven: "Yes, I'm paranoid, but am I paranoid ENOUGH?" Den är ju rätt klockren.
Varför - tror du - har "Infinite Jest" ännu inte blivit översatt till svenska?
- För förlagen vore det förmodligen en stor ekonomisk förlustaffär att ge ut en så tjock och svår bok i översättning från engelska. Översättningar från andra språk än engelska har helt andra möjligheter att hitta extern finansiering. Det är ingen som har vågat ta den risken. Tror jag.
Kommer "Infinite Jest" någonsin att bli översatt till svenska?
- Jag hoppas det.
PS: Extra allt har kontaktat förläggaren på Natur och Kultur, men inte fått svar.
