Nej, det förra inlägget var ju inte på riktigt.
April, dumma sillar kan du lura vart du vill, som Siw Malmkvist skulle ha sagt.
Extra allt lever alltså vidare. Jag ber om ursäkt till alla som tycker att det var alldeles för uppgivet, deppigt och otramsigt för att vara ett acceptabelt aprilskämt. Jag tycker det avslutande PS:et ändå var lite fånigt och överdrivet. Kanske drogs jag med lite av den sorgliga stämning jag ville bygga upp och försökte skriva ungefär som jag skulle göra om det verkligen var det sista inlägget.
Jag ber också om ursäkt till Miffy, som helt oskyldigt gjordes till medbrottsling. I'm sorry, som Dilba skulle ha sagt.
Men det var skönt att äntligen ha fått prova det där med att ta farväl och sedan skita i det och köra vidare ändå. Alla andra har ju gjort det, men det här var faktiskt första gången för Extra allt. En erfarenhet rikare går vi nu mot en ny vår.
It's only springtime, you're too young to say you're through with love, som Sarah Cracknell skulle ha sagt.
Nästa vecka blir det för övrigt mycket Saint Etienne här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar