Det finns många som älskar den här musikalen, jag känner några av dem. Men för mig gör den ingenting, så jag vet inte ur jag orkade igenom den här låååånga filmen.
Jo förresten, mitt hemliga trick var att ständigt påminna mig om att Hugh Jackmans styrka, som gör att han kan rädda en man som fastnat under en kärra, den beror på att han har adamantiumskelettt. Dessutom: att man aldrig får veta vem Fantine fick barnet med, det är inget problem. Amanda Seyfried kommer ändå bjuda in kandidaterna till en grekisk ö.
Kanske hade "Les Misérables" kunnat vara lite kortare om alla inte om och om igen hade behövt sjunga saker vi redan förstått? "Åh, jag lider samvetskval, vad ska jag välja?", "Åh, vi älskar varandra fastän vi precis träffats!", "Åh, jag måste ta fast den där Valjean!" Och allt är väldigt allvarligt, utom de två karaktärerna som är inskrivna för att vara roliga, men de är å andra sidan inlånade från en halländsk buskis.
Men det här är väl en beef jag framför allt ska ta med Victor Hugo eller de som skrev musikalen. Själva filmatiseringen är väl precis så som musikalfansen vill ha den och metoden att spela in sången live sätter troligen ny standard för kommande musikalfilmer. Grattis. Ni får se dem utan mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar