I år fick arbetskritiken en posterboy i Roland Paulsen. Samtidigt skrev fler och fler om att snart kommer även mer "kvalificerade" jobb utföras av robotar.
Motsättningen är kittlande: Hjälp, jag vill jobba mindre men få lika mycket betalt! Men hjälp, snart vill ingen ge mig ett jobb över huvud taget! (För ja, så förenklat har det låtit.)
Varför blev det här en större grej just i år? Det är svårt att inte koppla uppmärksamheten just nu till att tekniken börjar närma sig svårighetsgraden i medelklassens yrken. Journalister tänker mer på sådant som berör dem själva.
Men inom populärkulturen då?
Jovars, numera uppträder inte bara avlidna artister som Elvis, Tupac och Whitney som hologram. I år försökte även den i allra högsta grad levande, men polisefterlyste Chief Keef framträda utan att behöva vara på plats. Men polisen stängde ner det. Om holgrammet greps framgår ej.
Annars är automatisering fortfarande bara ett inslag och i övrigt krävs mänsklig medverkan. Textgeneratorer kan möjligen skriva "trovärdiga" citat av Deepak Chopra, men lyckas inte imitera Hanna Fahl eller Fredrik Strage. Men snart kanske borde de väl ändå kunna skriva standardkrönikor om robotiseringen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar