torsdag, december 20

Julkalendern: Årets läsning



Av någon anledning har alla böcker jag läst som getts ut under 2018 varit svenska. (Vilka har ens de största utländska boksläppen varit, på engelska eller i översättning? Rachel Cusk?) Men jag klagar inte på svenskheten, för alla de nio var så pass bra att jag kan rekommendera dem - om än olika mycket - som julklappar om du har några kvar att köpa.

Hyllade "Händelsehorisonten" av Balsam Karam var ju bra, men ändå konstigt redigerad. Kastar man om kronologin i en berättelse ska det väl vara för att göra det mer spännande, inte tvärtom? Ge den till nån som tvångsmässigt ha läst allt som DN Kultur gillar.

Fredrik Apollo Asplunds "Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus" är en kulturgärning i sin beskrivning av klubbvärlden på tidigt 90-tal. Särskilt de svenska miljöerna och människorna skulle jag gärna läst mer om. Ge den till någon som kan skilja Swedish House Mafia från house.

Mirja Unges "Jag går och lever", Ida Lindes "Mördarens mamma" och särskilt Sara Stridsbergs "Kärlekens Antarktis" var de språkligt bästa. Ge dem till någon som tycker det är viktigare HUR det är skrivet än vad som händer. Och som klarar av misär.

Maria Maunsbachs "Bara ha roligt" innehöll en annan typ av misär, en att skratta åt. Ge den till sen singel under 30, i jakt på förhållandet de aldrig haft. Är den bekant med Malmös geografi är det en fördel, jag hade lite svårt att identifiera mig med promenadsträckorna.

Identifikationen var enklare i tre andra: vardagligt feelgood-roliga "Pappaklausulen" av Jonas Hassen Khemiri, fartfyllda och också roliga "Blixtra, spraka, blända" av Jenny Jägerfeld och rakt-på-sak-ärliga "Låt oss hoppas på det bästa" av Carolina Setterwall. Ge Khemiri till någon som behöver slappna av lite i småbarnsstressen. Ge Jägerfeld till någon som vill ha böcker där det händer saker konstant. Och ge Setterwall till någon som gillar "Maken". För faktiskt: i en hisspitch så är "Låt oss hoppas på det bästa" en bok om sorg, men det är också en relationsbeskrivning, väldigt kalibrerad för  min generation av 70-talister.

Inga kommentarer: