"Köper du fortfarande CD?" är en fråga jag får ibland. Jo. Men inte ny musik.
Sådan där småplastlådor köper jag när de innehåller samlingar, främst från Ace, Numero Group eller Soul Jazz Records.
Av årets bästa samlingsskivor har Bob Stanley och Pete Wiggs (från Saint Etienne) stått bakom tre: "When the Day Is Done", "Paris in the Spring" och "State of the Union". I den första samlas arrangemang av Robert Kirby, mest känd för samarbeten med Nick Drake (bland annat på spåret som gett samlingen sin titel, trots att just den inte är med), men även hjälpte Sandy Denny, John Cale och Vashti Bunyan. En bortglömd hjälte.
"Paris in the Spring" och "State of the Union" sammanfattar två omställningar: fransk popmusik som mognar åren efter 68-upproren och amerikanska "vuxen"-artister som ifrågasätter fosterlandet och livet i skuggan av Vietnamkriget och miljöförstöringen. Popartisters andra (eller tredje) karriär är alltid intressanta och Stanley & Wiggs har gjort lysande urval.
Men bara för att försöka motbevisa att jag inte enbart är ett partiskt Bob Stanley-fan så utnämner jag "Basement Beehive" till årets samling. Numero Group samlar udda girl groups från 60-talet: de bortglömda, de ratade, de som aldrig riktigt fick chansen. Många fantastiska guldkorn - börja med "Forever Is A Long Long Time" med The Voices. ("Basement Beehives" finns på Spotify, men då får du inte den fina lådan och bookleten.)
Jag känner mig sällan så ur takt med tiden som när jag beställer de här CD-skivorna. Jag gör det visserligen på nätet, men det sker genom att klicka på "CD" i stället för det digitala alternativet precis bredvid. Så väntar jag någon vecka och då dimper de ner.
Och Ace Records brukar skicka med reklamvykort för skivan man precis köpt. Men att pränta ett sådant, köpa en frimärke och lägga det på lådan för att tipsa en vän - så långt har jag inte gått. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar