Och i april såg jag Emma Broomé röja runt och nästan välta Orionteatern när hon var Anna Karenina på Bollnäsmål, i en sådan där föreställning där man ville att till och med ljusdesignern skulle få komma ut och bocka.
Men årets bästa teater var ändå Klungans "Monstrets tid" på Stadsteatern. På ett rutigt golv, framför nästan "Twin Peaks"-iga draperier, i felsydda kostymer och runt ett väldigt stort ägg utspelade sig scener som från en feberdröm. Många välbehövda förlösande skratt, tack vare tre män som så självklart behärskar allt de gör att de nu också kunde kosta på sig att ibland tappa kontrollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar