Beyoncé: Höjdpunkter (och några lägre)

Höjdpunkter:

- Att hon sjöng fantastiskt.
- Den totala maximeringen av show. Alla tillbuds stående medel användes: grunder som dans, bildskärmar med myllrande animationer och en ljussättning som även jämfört med andra shower av den här storleken var magnifik. Gamla Las Vegas-klassiker som plymer av strutsfjädrar och att sjunga liggande på en flygel. Extrabonusar som en ytterligare scen och att Beyoncé tar sig dit genom att flyga över publiken. Till och med onödigheter som pyro på elgitarren känns okej. Jag var helt övertygad om att Svenska dagbladet skulle använda rubriken "Beyoncé med Extra allt".
- Den gigantiska bildskärmen som en del i koreografin, som vi har sett till exempel på Super Bowl-framträdandet, men som fortfarande känns som ett nyskapande grepp.
- Den blålila glittriga dräkten!
- Hitskavalkaden!
- Att vissa låtar tilläts vara kortade, till exempel "I Will Always Love You".
- Att det fick vara en show och inte en rockkonsert, till exempel utan inrop för extranummer.

Lägre punkter:
- Copywriterlyriken i mellanspelsfilmerna. "Sensuality is a gift" blah blah mumbo jumbo.
- Den förmodligen spelade tårögdheten i slutet av "Flaws And All".
- Möjligen vissa låtval, men det kan man alltid klaga på. Det finns andra som tycker att "I Miss You" borde ha strukits, men det tycker inte jag, som i stället hade kunnat ersätta även den kortade versionen av "Survivor" med till exempel "Say My Name". Beyoncé har helt enkelt för många hits.

Men inga av de här lägre punkterna var ens i närheten av att hindra "The Mrs Carter Show" från att vara den bästa showen i showbusiness just nu.

Beyoncé: Bästa singlar

1. Destiny's Child "Independent Women Part I"
2. Beyoncé feat. Jay-Z "Crazy In Love"
3. Destiny's Child "Say My Name"
4. Beyoncé "Single Ladies (Put A Ring On It)"
5. Beyoncé "Run The World (Girls)"
6. Destiny's Child "Bills, Bills, Bills"
7. Beyoncé "End Of Time"
8. Justin Timberlake & Beyonce "Until The End Of Time"
9. Beyoncé "Work It Out"
10. Beyoncé "Me, Myself And I"

Bubblare: "Countdown", "Bug A Boo", "Lose My Breath", "Upgrade U"

Beyoncé: Bästa albumspåret

Beyoncé: Sämsta singlar

Det här är inte lätt. Beyoncé har gett ut fler än 60 singlar, men hållit en väldigt hög lägstanivå.

Man får gå till gästspel för att hitta riktigt jobbiga saker. Som "Sing A Song" med WubbGirlz, en barnssång som underskattar barn. Eller "Amor Gitano" med Alejandro Fernandez. Å andra sidan har jag väldigt svårt för latin pop.

Bland de singlar som bara givits ut som promos fick också en del onödigt, som pekoralet "Daddy" eller den meningslöst ursprungstorgna versionen av "Fever". Tänk vad Beyoncé egentligen skulle kunna göra med den?

Av de riktiga singlarna har jag har redan nämnt att jag tycker att "Cater 2 U" är oförklarlig i sin kombination av slätstrukenhet och hemmafrutext. I andra ändan av textspektrat tycker jag att "If I Were A Boy" är överskattad, den ska låtsas säga något djupt genom att använda enkla ord, men den lyckas inte.

Beyoncé: Snyggaste singlar

Brons: "Singel Ladies (Put A Ring On It)"
Det närmaste en egen logotyp Beyoncé har kommit är silhuetten från "Single Ladies"-videon.

Det här den enda solosingel Beyoncé där man på omslaget inte kan se hennes ansikte. Det behövs inte. Hon kan till och med ställa sig i vägen för sitt eget namn.

Silver: "Love On Top"
Den här bilden är en av de få omslagsbilder då Beyoncé är rolig, inte försöker så hårt att se snygg eller cool ut.

Det stämmer dessutom på själva låten. "Love On Top" är kanske en bagatell i hela Beyoncés karriär, men trallvänlig.

Guld: "Ring the Alarm"
Självklart ska en så attackerande låt som den här ha ett bisarrt omslag. Det är så maxknasat.

Här står Beyoncé mitt på ljusan dagen på en gräsmatta i decimeterhöga stilettos, i puffig frisyr och en komplicerad "klädsel" som mest består av remmar. Eller ja, mest består den av ingenting, men sedan remmar och därefter - överraskande nog - ett rätt husmoderligt rutigt tyg.

Hon står i en underligt hukande ställning. Kanske är det stilletterna som fastnad i gräsmattan, kanske gör hon någon sorts yogaövning.

Själva idén att ha alligatorer ska tydligen ha varit Beyoncés egen. Att hon sedan gick ut och berättade om hur de tejpat ihop munnarna på stackarna fick djurskyddsorganisationer att reagera. De inhyrda alligatorerna tog däremot ut sin hämnd direkt, genom att kissa på Beyoncé.

Men att ha inkontinenta alligatorer som husdjur är ju fullkomligt naturligt om man är en samtidens Tina Turner, långt bortom Thunderdome.

Beyoncé: Fulaste singlar

Brons: "Halo"
Den här veka modebilden med handen mot hakan fungerar väldigt dåligt med låten som uttrycker så mycket trygghet.

Silver: "Déja Vu"
Hela alpflickelooken kring "B'Day"-skivan var ju väldigt märklig. Jag vet inte om det är Tina Knowles vi ska skylla för stylingen.

Guld: "Green Light"
Och här har alltså sydstats-Heidi bestämt sig för att ta en cykeltur i sin väldigt underliga outfit. Hade inte sådana här joddlarkläder passat bättre på en joddellåt som "Halo"?

Beyoncé: Beyincé

En sak jag ändå lärde mig av Daryl Easleas biografi var att förnamnet Beyoncé hittades på av Tina Knowles. Beyoncés mammas efternamn som ogift var nämligen Beyincé, ett borttynande släktnamn.

Så för att rädda kvar något byttes en bokstav ut och världens första Beyoncé var född.

I Sverige finns nu sju kvinnor som heter Beyoncé. Av dem har fyra det som tilltalsnamn. Åtminstone två av dem är äldre än Beyoncé Knowles karriär, men jag gissar att de har bytt sig till sina förnamn. Det får väl ändå ses som en större trohetshandling än en tatuering. Får de komma in gratis på Globen ikväll?

Beyoncé: Inte bara tjejer

Bara för att det är en de få saker som Drake vet om tjejer, att de älskar Beyoncé, så betyder det ju inte att enbart tjejer gillar Beyoncé. Jag hoppas den här Beyoncéveckan på Extra allt kan bidra till att slå sönder den myten ännu mer.

Men egentligen lyssnar jag på "Girls Love Beyoncé" mest för att få höra "Say My Name"-refrängen i ny kostym. Det är en av de allra bästa låtarna jag vet, i en av de bästa genrerna jag vet - svartsjuk soul. "Say My Name", "Be Careful" och "I Should Have Cheated", tre väldigt svartsjuka sånger som alla innehåller uttrycker "first of all...", bara för att man ska veta att det här som sägs, det är bara det första i en mycket, mycket lång uppgörelse.

Beyoncé: Feminismen

När blev Beyoncé en feministisk ikon? Var det tack vare framgången eller var det snarare tvärtom: att feminismen ledde till framgång?

Från andra albumet blev ett signum för Destiny's Child att sjunga om sig som självständiga kvinnor som inte accepterade någon skit. De fortsatte linjen från TLC:s "No Scrubs" om att männen inte fick vara latmaskar som lät kvinnan betala ("Bills, Bills, Bills"), inte vara efterhängsna ("Bug A Boo"), inte vägra släppa iväg sin kvinna på klubb ("Jumpin' Jumpin'") och framför allt inte vara otrogna ("Say My Name").

Tyvärr solkades åtminstone Destiny's Childs kaxiga attityd av självgodhet. Bara det att låta "The Writing's on the Wall"-albumet knytas ihop av budord för ett förhållande. Eller att sjunga en hel sång som säger till "nasty girls" att ta på sig ordentliga kläder, för att sedan ge ut den som singel med det här omslaget.

Destiny's Child spelade också in den obegripliga "Cater 2 U", om att göra allt för sin man. Det hade väl kunnat vara okej, men a) de hade redan spelat in "Birthday" som handlade om ungefär samma sak, b) ett av exemplen var verkligen att hämta sin mans tofflor, c) hela sången var så pryd ("your dessert and so much more") att man hade föredragit något i stil med "Echo" av R Kelly ("sex in the evening, sex all day"), och d) musiken är helt slätstruken. Så alltså: "Cater 2 U", låten som alla Beyoncéfans vill glömma.

Tur då att det finns så många andra att komma ihåg. Det är som om vi ska förvänta oss minst ett anthem för att stärka kvinnors självförtroende på varje skiva: "Independent Women", "Me, Myself And I", "Soldier", "Girl", "Irreplaceable", "Single Ladies (Put A Ring On It)", "If I Were A Boy", "Run the World (Girls)", "Best Thing I Never Had" och nu senast "Grown Woman".

Ingen av de här låtarna hade slagit så stort om de inte varit mästerverk musikaliskt. Om inte "Independent Women" svängt, om inte "Singel Ladies" studsat, om inte sången suttit på "Girl", då hade vi inte kommit ihåg dem. Men det skadar ju inte att de dessutom får lyssnarna att må bra.

Beyoncé: Favorit i repris

Hysteriskt trogna Extra allt-läsare kan minnas det här inlägget från juni 2005 när några kompisar var på båten bredvid Beyoncé och Jay-Z i St Tropez och skickade en bild.

Det inlägget fick lite extra livslängd av att en annan kompis började trolla i kommentatorstråden. Jag vet ju vem det är, men inför resten av världen kanske hen nu vill ge sig tillkänna?

Beyoncé: Solange

Hur kommer musikhistorien att minnas lillasyster Solange Knowles? Om Beyoncé är Michael, är då Solange en Jermaine, LaToya, Tito eller Janet?

En LaToya har hon kanske aldrig varit, men nu är hon ju på väg mot minst Janet-status, en artist med helt egna meriter. Förra årets EP "True" var ju lysande, bättre och mer fokuserat än det hon gjort tidigare. Senare i år kommer hennes tredje fullängdare "Sole Responsibility". Mer detaljer om den har jag inte hittat någonstans, men jag antar att hon fortsätter samarbeta med Dev Hynes (Blood Orange) och hans karaktäristiska sound.

Hynes jobbar ju för övrigt just nu även med originalmedlemmarna i Sugababes och med Kylie Minouge. Är han alltså Quincy Jones? Eller bara Stock-Aitken-Waterman?

Skäggrock

Mitt i Beyoncé-veckan kommer här en pedagogisk introduktion till en svårdefinierad genre: Lilla skäggrock-listan. Jag har gjort den till några kollegor efter en fikarumsdiskussion, men kan lika gärna dela med mig även till er.

Observera dock att allt inte är rock och att alla inte har skägg. Observera även att all skäggig rock inte är skäggrock.