Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Rebecca Hall, Scarlett Johansson, Javier Bardem, Penélope Cruz, Chris Messina, Patricia Clarkson m.fl.
Televisión de naranja: Allen har så lite tillit till sig själv och skådespelarna att en speakerröst får skynda på och förklara allt. Bardem och Cruz är överklyschiga som passionerade, europeiska konstnärer. Den långsamt melankoliska känslan räddar filmen. Och att Doug är ett intressant Baxterfigur: osympatisk, men ändå ingen riktig skitstövel.
Nördfakta: Den här filmen vann en Golden Globe i kategorin “Musical or Comedy”. Eftersom ingen brister ut i sång så måste den ju ha ansetts vara en komedi, trots att den inte innehåller några riktiga skrattögonblick. Visst kan man se Bardem och Cruz som komiskt överdrivna, men frågan är om det är vad de siktade på. För övrigt är ju Penélope Cruz visserligen bra i sin roll, men det var märkligt att hon vann en Oscar.
Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar