Extra allt sammanfattar 2015

Imorgon är det december och då börjar Extra allts traditionsenliga julkalender. Varje dag fram till julafton sammanfattar vi året som gått: det bra, det dåliga, det oundvikliga, det bortglömda, det uttjatade.

Förra året var det bland annat klickbete, Neneh Cherry, normcore, "Lonely Press Play", Min Stora Sorg, Shamir, Thomas Piketty och Caribou. Vad tror ni det blir nu?

Julvärd i år är Schroeder, den blonde pianisten som ju gjorde en stabil insats som påskvärd.

Woody: Magi, hypnos, spådomar

Filmer av eller med Woody Allen med magiker, hypnotisörer eller spådomar (riktiga eller fejk):

• "Zelig"
• "Stardust Memories"
• "New York Stories"
• "En midsommarnatts sexkomedi"
• "Skorpionens förbannelse"
• "Skuggor och dimma"
• "Broadway Danny Rose"
• "Don't Drink the Water"
• "Alice"
• "Scoop"
• "Du kommer att möta en lång mörk främling"
• "Magic in the Moonlight"
• "Picking up the Piece"

Dessutom: de uppfriskande nog oförklarade magiska inslagen i "Kairos röda ros" och "Midnatt i Paris".

PS: Har jag missat någon?

Woody: Kreativa komplex

"I was thinking about doing some writing" är en typisk replik i en Woody Allen-film. Att man liksom känner att man har något kreativt i sig, men inte riktigt vet vad. Skriva, det kan man ju, det verkar ju lätt. Eller fotografera kanske?

Allen verkar ha stor empati för personer som känner att de VILL skapa, men inte har förmågan. Och samtidigt en stor avsky för personer som tillåts skapa utan att egentligen ha talangen, till exempel ytliga filmstjärnor. Två av systrarna i "Interiors" fick personifiera de två typerna, även om filmstjärnesystern kommer lätt undan. Den tredje, hon som spelas av Diane Keaton, har verklig talang men är inte någon vidare människa.

Allra störst respekt verkar Allen ha för dem som helt enkelt inser sina begränsningar och ger upp tvånget att vara kreativ, som John Cusacks figur i "Kulregn över Broadway" eller Mia Farrows titelroll i "Alice".

Här är filmer där någon eller några lider av kreativa komplex:

• "Annie Hall"
• "Hannah och hennes systrar"
• "Interiors"
• "Alice"
• "September"
• "Anything Else"
• "Vicki Cristina Barcelona"
• "Kändisliv"
• "Du kommer att träffa en lång mörk främling"
• "Kulregn över Broadway"
• "Midnatt i Paris"

PS: Eller har jag missat någon? Ja, det har jag troligen.

Woody: Svenska titlar

Bäst översatta titlar:

• "Harry bit för bit" ("Deconstructing Harry")

Sämst översatta titlar:

• "Kairos röda ros" ("The Purple Rose of Cairo" - en röd ros är ju inget anmärkningsvärt, varför skulle Baxter leta i pyramiderna efter en RÖD ros?!?)
• "Aldrig i livet" ("The Front" - vem säger aldrig och om vad?)
• "Död och pina" ("Love and Death" - varför inte "Kärlek och död"?)
• "Casino Royale James Bond 007!" ("Casino Royale" - utropstecken är ju sällan bra i titlar, även om man tyckte det på sextiotalet)

Woody: Blixtar och åska

I Woody Allens filmvärld färdas ljud och ljus med samma hastighet. Åtminstone när det åskar och blixtrar. Blixten och smällen kommer nämligen samtidigt. Det gäller även när någon säger "det är på väg hitåt" och man ba' "nej, det är inte möjligt".

Kanske är det en medveten blinkning, en referens till att filmvärlden inte är den riktiga världen. Eller så är det bara ett ointresse för specialeffekter.

Filmer där ljud och ljus färdas lika snabbt:

• "September"
• "Små och stora brott"
• "Fruar och äkta män"
• "Förälskad i Rom"
• "Magic in the Moonlight"

Woody: Filmer utan otrohet - hela listan!

Av de 47 filmer Woody Allen själv har skrivit finns ingen form av otrohet med i dessa:

• "Ta pengarna och stick"
• "Zelig"
• "Cassandra’s Dream"

PS: Eller har jag missat nån? Och otrohet har jag definierat brett som att ha sex med någon medan man är gift eller sambo med någon annan. Att dejta flera samtidigt räknas inte, därför kan "Cassandra's Dream" vara med på listan, trots Ewan McGregors behandling av servitrisen. Det hade sett fånigt ut med bara två filmer på listan.

Woody: Mest överskattade och underskattade

Om jag nu jämför mina egna åsikter om Woody Allens filmer med vad världen tycker, och låter världen utgöras av genomsnittsbetyget på Rotten Tomatoes, då är det här hans mest felaktigt värderade filmer.

Överskattade:

• "Zelig"
• "Sjusovaren"
• "Antz"

Bubblare: "Ta pengarna och stick", "Midnatt i Paris", "Allt du skulle vilja veta om sex..." (jo, de är bra, men inte SÅ bra.)

Färre av hans filmer kan faktiskt kallas underskattade, men här är några:

• "Kändisliv"
• "Skuggor och dimma"
• "September"

Bubblare: "I dur och moll", "Stardust Memories", "En annan kvinna" (jo, de anses vara bra, men de är faktiskt RIKTIGT bra)

Woody #63: "Irrational Man"

Irrational Man (2015)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Joaquin Phoenix, Emma Stone, Parker Posey, James Blackley m.fl.

***FAIL***

Jag var så upptagen under hösten med att få barn, jobba och tvinga mig själv att se om typ “Scoop”, så jag hann aldrig till biograferna för att se “Irrational Man”. Vips togs den bort från repertoaren. Eller tja, den går i veckan i Vetlanda och Kungsbacka, en föreställning, dagtid. “Irrational Man” verkar inte heller finnas på nätet. Distributören var heller inte intresserad av att fixa en visning åt mig.

Så… tja, kanske kan man säga att jag misslyckades med att att se ALLA filmerna i Woody Allens filmografi innan han fyller 80 år. Det gör han ju i morgon.

Men jag väljer att se det som ett passande snöpligt slut. Som en påminnelse om att om man vill få Gud att skratta, gör en plan.

Och förresten, jag hade ju redan misslyckats, eftersom jag valde att räkna in den där tyska, troligen inte auktoriserade filmen, som ju inte går att få tag på.

Jag tröstar mig med att samla ihop allt från de här 61 filmerna som jag ändå har sett.

Woody #62: "Magic in the Moonlight"

Magic in the Moonlight (2014)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Colin Firth, Emma Stone, Eileen Atkins, Simon McBurney, Hamish Linklater, Marcia Gay Harden m.fl.

Skulle kunna vara en filmatiserad friluftsteaterpjäs från den mellankrigstid som skildras - så lite originellt sägs om magi kontra rationalitet. Och så lååååångsamt berättat. Firth spelar traditionsenligt torrboll, men det är här väldigt oklart varför en betydligt yngre kvinna attraheras. Det bästa är fotot: Sydfrankrike i kvälls- och gryningsljus. Verklig magi.

Nördfakta: Colin Firth är alltså betydligt äldre än Emma Stone. Närmare bestämt 28 år äldre. Och eftersom Stone här var 26 år gammal, så var Firth mer än dubbelt så gammal. Det gör dock inte det här till den största åldersskillnaden i ett av Woody Allens kärlekspar. Den största skillnaden i år räknat är mellan José Ferrer och Julie Hagerty i “En midsommarnatts sexkomedi”, där han var 70 år och hon 27 år. Men där var ju åldersskillnaden en poäng och mannen fick även lida. Den största skillnaden i faktor är mellan den nästan tre gånger äldre 62-årige Larry David och 22-åringen Evan Rachel Wood i “Whatever Works”. Av de roller Allen spelat själv är naturligtvis den i “Manhattan” värst i faktor (44-årig mot 18-åriga Mariel Hemingway), men räknat i åldersskillnad var de störst när han kring millenniet som cirka 65-åring fortfarande satte sig själv mot kvinnor i trettioårsåldern (Roberts, Messing och Leoni, Sorvino, Hunt). Exempel på motsatt åldersskillnad är så klart svåra att hitta, det väger inte upp så mycket att till exempel Radha Mitchell är fyra år äldre än Chiwetel Eijofor i “Melinda och Melinda”. Det tydligaste undantaget är John Cusack och Dianne Wiest i “Kulregn över Broadway”, men inte ens mellan dem skiljer det mer än 18 år. 

(PS: Om jag har glömt något exempel - hojta!)



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Woody #61: "Blue Jasmine"

Blue Jasmine (2013)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Cate Blanchett, Sally Hawkins, Alec Baldwin, Bobby Cannavale, Peter Sarsgard, Louis C.K., Andrew Dice Clay m.fl.

Blanchett briljerar. Att väcka empati för en så osympatisk figur som den kraschade finansfrun klarar bara en mästare. Men dessutom är manuset bra och flera av de andra skådespelarna är också lysande, till exempel Hawkins i otacksam roll som dörrmatta. Tillbakablickarna är dock lite stela. Allens troligen mest öppna slut.

Nördfakta: Tandläkaren som Jasmine jobbar åt heter Dr Flicker. Det hette även den unge Alvy Singers levnadsglade läkare.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Woody #60: "Fading Gigolo"

Fading Gigolo (2013)
Regi och manus: John Turturro
I rollerna: John Turturro, Vanessa Paradis, Woody Alllen, Liev Schreiber, Sharon Stone, Sofia Vergara m.fl.

Lågmäld och ändå skruvad dramakomedi om floristen Turturro som förvandlas till gigolo av Allen, men möter oväntad kärlek med Paradis, en chassidisk änka. Scenerna mellan det udda paret är fantastiska - tysta men innehållsrika. Tyvärr glider allt förbi, utan att varken kärleken, religionsskillnaderna eller Turturros gigoloyrke tillåts dras till sin spets.

Nördfakta: Allen och Turturro har en lång gemensam historia, från en av Turturros tidigaste roller som upprörd manusförfattare i “Hannah och hennes systrar”. Sedan spelade de mot varandra i “Company Man” och Turturros debut som Broadway-regissör 2011 skedde med en trio enaktare av Allen, Elaine May och Ethan Coen. Tydligen har Allen och Turturro även samma frisör.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Woody #59: "Förälskad i Rom"

Förälskad i Rom (To Rome with Love, 2012)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Jesse Eisenberg, Roberto Benigni, Ellen Page, Woody Allen, Alec Baldwin, Alessandro Tiberi, Judy Davis, Alessandra Mastronardi, Penélope Cruz, Greta Gerwig m.fl.

Förvirrande episodfilm. Den magiska realismen funkar och vissa idéer är roliga, som duschtenoren eller “vanlige mannen” som oförklarligt blir kändis, men även de trampar vatten till slut. Delarna knyts inte ihop och har inget gemensamt, utom spelplatsen, som hade kunnat ersättas av vilken stad som helst. Så mycket skådespelartalang bortslösad.

Nördfakta: Alison Pill gjorde här sin andra Allen-roll, efter “Midnatt i Paris”. Det gör att hon är en av sju i tv-serien “The Newsroom” som regisserats av Woody, vid sidan av Jeff Daniels i “Kairos röda ros” och “Radio Days”, Emily Mortimer i “Match Point”, Chris Messina i “Vicky Cristina Barcelona”, Hamish Linklater och Marcia Gay Harden i "Magic in the Moonlight" och slutligen Allen-favoriten Sam Waterston i “Hannah och hennes systrar”, “September” och “Små och stora brott”.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här.