Det är Negroni Week - ett restaurangjippo som samlar in pengar till välgörenhet, på något sätt.
Hur som helst är det en bra anledning att fira Negronin och att dricka den. Fredagsdrinken är mer given än någonsin.
Negroni är ju inte bara en av de bästa drinkarna - kanske den allra bästa - utan också en av de enklaste. Lika delar gin, Campari och röd vermouth (jag rekommenderar Cocchi Storicho Vermouth di Torino). Häll över is, garnera med apelsinskal. Skål!
Men Negroni är en så pass bra drink att man inte kan låta bli att försöka sig på varianter. Det finns hur många recept som helst, se till exempel här.
I en del fall handlar det om att ändra väldigt lite. Genom att byta ut ginen mot lite sodavatten får man föregångaren Americano. Tar man i stället mousserande vin får man en Negroni Sbagliato. Man kan också strunta i ginen helt och få en Milano Torino.
Man kan gå så långt som att strunta i både gin och vermouth och bara dricka Campari med is, som om man var en av de överhettade, uttråkade semesterfirarna i Marguerite Duras "De små hästarna i Tarquinia".
Sedan kan man ju byta ut mer och kanske samtidigt skruva i proportionerna. I stället för gin kan man ta bourbon och få en Boulevardier. Man kan också ta rom för att få en Kingston Negroni eller mezcal för att få en - ja, Mezcal Negroni.
Man kan börja byta ut ännu fler saker eller blanda in en fjärde eller även en femte ingrediens som Punt e Mas eller Aperol eller Amaro Montenegro - men var går gränsen? Är en Cornwall Negroni, Tunnel Negroni eller en Montenegroni egentligen en Negroni? Eller en Negroni des Charentes med konjak, Pineau des Charentes och Campari?
Man kan också testa en av de många olika försöken att få till en vit Negroni. Alltså inte alkoholfri (sådan finns att köpa på burk under namnet Nejgroni), utan en genomskinlig. Då rekommenderar jag att skippa varianterna med Lillet utan i stället göra en Negroni Bianco genom att ta lika delar gin, Luxardo Bitter Bianco och Martini Bianco. Häll över is och garnera med citronskal.
Skål!