onsdag, september 15

Veckans skivor i augusti


Augusti blev en något oengagerad radda av skivköpsveckor. Hälften begagnade halvchansningar, hälften Internetbeställningar. Så därför har jag inte orkat sammanfattat det förrän nu. 

Men: själva musiken var det - oftast - inget fel på.

Marc Benno "Minnows" (1971) Nja, alldeles för mycket blues överlag på detta album, men jag köpte den för "Speak Your Mind". Den är mjuk och fin och jag hade med på i uppskattade spellistan Morgonrock - höst 2020.

Diverse artister "Choctaw Ridge - New Fables of the American South 1968-1973" (2021) En samlingsskiva med countrymusik, post-"Ode to Billie Joe". Textförfattarna släppte sargen, om man säger. Tyvärr har jag ännu inte fått den här skivan i fysisk form och lyssnar därför motvilligt på de 22 av 24 låtar som finns på Spotify, utan nöjet av att samtidigt läsa Bob Stanleys kommentarer i häftet.
 
Little Anthony & the Imperials "Out of Sight, Out of Mind" (1969) En sen skiva från gruppen bakom till exempel "Hurt So Bad". Låtskrivargeniet bakom den, Teddy Randazzo, har med flera låtar här, men den stora överraskningen var nog "Goodbye Goodtimes", skriven av Little Anthony själv. (Det här albumet finns inte på Spotify.)
 
John & Beverley Martyn "Road to Ruin" (1970) De gjorde bara två album tillsammans, även om de sedan fortsatte att samarbete och vara gifta ytterligare ett decennium. Den här skivan är ju fantastisk: "Auntie Aviator"! "Primrose Hill"! "Say What You Can"! Nämnde jag "Auntie Aviator"? Jag har nu nått fram till det stadiet av #månadensmartyn att alla de lättåtkomliga skivorna redan finns i min skivhylla. Den här har jag sedan länge gett upp hoppet om att i fin utgåva hos en närliggande handlare, så jag beställde från Manchester.

söndag, augusti 8

Veckans skivor i juli

 

Projektet att köpa en skiva i veckan har fortsatt, även under semester. Det har dock funnits vissa utmaningar med att försöka köpa fysiska skivor, när jag har befunnit mig i landsbygd där jag på sin höjd har haft tillgång till loppisar. Mina skivhyllor är inte så desperat tomma att jag tänker fylla dem med dansband eller Pelle Karlsson - och det var faktiskt mest sådant jag hittade. 

Så jag passade på att beställa lite ny musik.

Floating Points, Pharoah Sanders & the London Symphony Orchestra "Promises" (2021) Det här var soundtracket till mitt påsklov och kommer nog hamna högt i många årsbästalistor - så det känns som en skiva värd att äga fysiskt. Däremot vet jag inte egentligen om vinyl är den bästa formen - att behöva vända sida mitt i kommer väl göra avbrott i flödet? Vi får se - jag har beställt den för upphämtning på Bengans på Drottninggatan, som väl är Stockholm citys sista skivaffär?

John Martyn "Piece by Piece" (1986) Något otippat att kunna köpa månadens Martyn i antikladan i Vadstena. Men det är en otippad lada det där, med en skivavdelning fylld av mestadels skräp - och så oväntade guldkorn. Jag gick även därifrån med en Curtis Mayfield.

Faye Webster "I Know I'm Funny Haha" (2021) Ett kort mellanspel i hemkvarteren och det gick att gå och köpa en färsk, fysisk skiva: den fjärde fullängdare Webster hunnit släppa (hon debuterade som 16-åring). Ett lojt album, på ett bra sätt, men också lite för jämntjockt, på ett dåligt sätt. Men jag ska se om den växer med fler lyssningar.

Alexis Taylor "Silence" (2021) Förbeställning av kommande soloskivan från en av mina absoluta favoritröster. Tyvärr vågar jag inte riktigt hoppas att han kommer få till ett solomästerverk och är inte helt övertygad av första singeln "Dying in Heaven".

Saint Etienne "I've Been Trying to Tell You" (2021) En till förbeställning, där första singeln var mer lovande och lite fint knasig. Jag beställde den flådigaste deluxe-versionen - trodde jag. För några dagar senare annonserades en boxversion... Saint Etienne är nog en av få grupper som har en publik som är villiga att direkt beställa boxversioner av ohörda album. Jag kan tänka mig att även typ Metallica och Kiss gör det. Eller kanske U2.

torsdag, juli 1

Musikåret 2021: andra kvartalet

 

Det är semester och tid att vara i nuet, eller möjligen blicka framåt mot en höst som ju kommer bli mycket bättre än allt som varit. Eller hur? Mycket bättre.

Men ändå: här är en tillbakablick på den bästa musiken från april, maj och juni. 

Det är efterlängtade återkomster från Extra allt-älsklingar som Unknown Mortal Orchestra, Aldous Harding, Helado Negro och Tirzah. 

Det är remixade versioner av favoritröster som Neil Finn och Stuart Staples. 

Det är såsigt med min nye modeförebild Mndsgn (till vänster ovan) och det är pumpande takt och klassiskt housepiano i "Holding On Too Long". 

Det är pretentiöst och politiskt med Sault och Emma-Jean Thackray och det är lättsinnigt och flörtigt med Durand Jones.

Varsågoda: Extra allt 2021 Q2

onsdag, juni 30

Veckans skivor i juni


Junis skivköp blev en blandning. Det är dock svårare än jag trott att förmå mig att inhandla nysläppta skivor. Antingen är de väldigt dyra, fula, plojiga - eller så finns de inte. Så det blir fortsatt mest gammalt.

Jackie Moore "Sweet Charlie Babe" (1973) Jag älskar ju Jackie för discoklassikern "This Time Baby", en av de där som gärna får pågå hur länge som helst, men hon var bra redan på debuten. Bland loppisstånden på Katarina Bangata hade en riktig skivhandlare ställt upp sina backar, det är sådant man vill ha sitt kvarter till.

John Martyn "Sapphire" (1984) Inte Martyns bästa tid detta, med ett ostigt synthsound. Men till exempel är "You Know" väldigt fin. (Detta blev mitt köp på Record Store Day, när jag inte kunde hitta något nysläppt, dyrt eller plojigt jag ville ha.)

Joni Mitchell "Clouds" (1969) Inte heller Mitchells bästa tid detta, den allra tidigaste, men hon är på väg in i sin storhet. Och många låtar är ju så klart fantastiska - men framför allt omslaget. Att hitta den här i ett jättefint amerikanskt exemplar - det är sådant man vill ha sitt kvarter till.

Sault "Nine" (2021) På tal om plojigt: den hemlighetsfulla gruppen gör detta album tillgängligt i bara 99 dagar, sedan ska det inte säljas mer. Och inte heller finnas för streaming, om jag förstått rätt. Är de på väg in i ett bob hundskt stim av att göra mer och mer långsökta PR-tricks för att nå ut med sin musik - i motsats till att... tja, bara göra musik som är värd uppmärksamhet? Hur som helst så är det är ju en bra skiva, så det är faktiskt värt flera hundra kronor för enbart 34 minuters musik. Dessutom köpte jag den direkt av gruppen, så jag hoppas pengarna kommer till nytta.

lördag, juni 12

Veckans skivor i maj

 

När det idag är skivbutikernas dag så inser jag att jag ju glömt sammanfatta vilka skivor jag köpte i maj. Och som veckorna föll i maj så hann det bli hela fem inköp.

John Martyn "Sunday's Child" (1975) Månadens Martyn, med bland annat den otroliga "You Can Discover".

Womack & Womack "Conscience" (1988) Den här ska man ju bara ha.

The Beach Boys "20/20" (1969) Utan Brian på omslaget och utan så mycket Brian i musiken. Men även ett snabbt hopkokat album är till stora delar fantastiskt med den här gruppen i det här skedet av karriären, trots att de var vilsna. Dennis Wilson lyckas på detta album med det underliga hattricket att samarbeta med en galning som ett knappt år senare ledde kultmedlemmar till att mörda (Manson-låten "Never Learn Not to Love"), skriva en boogierockrökare med sexljud (eller vad det nu är på "All I Want to Do"?) och att skriva och producera en av sina bästa låtar ("Be With Me").

Frida Hyvönen "Dream of Independence" (2021) Det kändes särskild fint att köpa den här på Pet Sounds, eftersom det var just där som jag första gången såg Frida Hyvönen spela live, i mars 2005 (se bild i det här gästinlägget, som handlar om en annan spelning, i Malmö). Mycket, mycket har hänt på dessa 16 år. Och den här skivan handlar väl om just det, hur Hyvönen blivit äldre, men mitt bland begravningar och åldersnoja hittat ny kärlek och lycka. "Flock" är den bästa låt som någonsin gjorts om "bara" en familjeutflykt.

Diverse "Modernity" (2021) En vecka där skivbutiksbesök inte hanns med, så det fick bli en beställning av en samlingsskiva direkt från Ace Records i England. Tyvärr har jag ännu inte fått höra de här soullåtarna, eftersom Brexit och/eller posten gjort att CD-skivan ännu inte kommit fram. Vilket ju liksom bara stärker min motivation att stötta lokala skivhandlare...

måndag, maj 10

En spellista för våren

På våren lyssnar man på musik med flöjt. Toner likt fåglarnas sång, men utan att behöva vara ute bland fåglarna och bli attackerad av pollen. Visst, all musik behöver inte innehålla flöjt. Och i vissa fall räcker det med andra sorters träblås eller mellotron. Eller visslingar.

På våren lyssnar man på fjäderlätt musik, som lyfter en precis som känslan av att vinters tyngd försvunnit. Vårvindar friska blåser bort det gamla, men tyvärr även pollen rakt in i huvudet - ta en tablett till.

Vindarna kyler inte så mycket, för solig ska musiken vara också. Och så där ljust ljusgrönt som bara ett blad kan vara innan det hunnit vara med om så mycket. Glad och livsbejakande ska vårmusiken vara, men kanske inte pang på party? Man måste ju få värma upp först. Tina ut tjälen ur själen, om tungvrickningen tillåts.

Här är en spellista för våren 2021, som på många sätt känns likadan som våren 2020. Men om jag då behövde tröst så tror jag att jag nu behöver tillförsikt. Det finns fåglar, vindar, sol, knoppar, vaccin.

Det mesta är gammalt - men det görs ju musik med flöjt även 2021. Varsågoda: Extra allts vår 2021.

söndag, maj 2

Veckans skivor i april

Projektet att köpa en skiva i veckan har nu faktiskt lett till att jag vissa veckor köper FLERA skivor. Men här nämner jag dem som verkligen varit Veckans Skiva.
 
"The Muppet Show" (1977) Man kan inte misslyckas med detta gäng och dessa låtar. Årtalet satte dock en underlig trend...

Broadcast "The Noise Made By People" (2000) Ett favoritalbum som jag hittills bara ägt på CD, medan Brodcast-EP:ar har stått utan sällskap i tolvtumshyllan. Så påskveckan (när jag var långt bortom skivbutiker på landet) tog jag itu med det och gjorde en Discogsbeställning av en fin originalutgåva med alla lösa blad etc. Det blev inte särskilt billigt, men vad gör man inte för Broadcast? (Den som missat vad jag tycker om denna grupp, läs till exempel här.)

Michelle Phillips "Victim of Romance" (1977) Vårväder och loppis på gatan! Mannen med de två skivbackarna hade inte riktigt koll på den här, förutom att det är Michelle från Mamas & Papas, så han blev nog lite förvånad över hur glad jag blev att hitta denna, ännu en från 1977. ”Baby as You Turn Away” är ju en fin låt av bröderna Gibb och även annat är bra, om än lite för mycket 50-talsretro.

John Martyn "One World" (1977) Och så ÄNNU en från detta mitt födelseår, omedvetet men det blev så. Månadens Martyn blev detta fruktansvärt bra, svängiga, finstämda, knasiga, flummiga album. Martyn hade som många andra kring den här tiden åkt till Jamaica. När jag gjorde en nästan 19 timmar lång spellista med låtar från 1977 så valde jag därför från denna skiva att ta med ”Big Muff”, som mest tidstypisk. (Men när man vill ha sin Martyn så lik Beth Orton som möjligt - och där är vi väl alla ibland - föredrar man så klart ”Couldn’t Love You More”.)

måndag, april 26

Oscarsfacit

Nåja, av gårdagens 11 tippade kategorier hade jag 7 rätt och två korrekta garderingar. Jag missade helt i manlig biroll och bästa sång. Och där var det ju någon sorts tröst att bäst låt vann (förlåt, Huddinges Molly Sandén).

Tyvärr räckte detta hyfsade resultat inte ens för att vinna tippningstävlingen i hemmet...

söndag, april 25

Oscarsvinnarna - min gissningar

Senare än vanligt på året, men nu är Oscarsgalan här. Trots ovanligt goda möjligheter har jag bara sett tre av de nominerade filmerna. Så här är det som vanligt vilka jag tror kommer vinna, inte vilka jag tycker ska vinna. 

Förra året hade jag inte helt fel i någon kategori, i år känns det svårare att gissa.

Bästa film: "Nomadland"
Gardering: "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Borde vara givet.
 

Bästa regissör:
Chloé Zao för "Nomadland"
Gardering: David Fincher för "Mank"
Kommentar: Även här borde det vara givet, men jag garderar ändå med en Hollywoodgubbe.

Bästa kvinnliga huvudroll: Carey Mulligan i "Promising Young Woman"
Gardering: Frances McDormand i "Nomadland"
Kommentar: McDormand har redan så många priser, det borde vara Mulligans tur. Så tror jag juryn tänker, men så tänker juryn inte alltid.

Bästa manliga huvudroll: Chadwick Boseman i "Ma Rainey's Black Bottom"
Gardering: Steven Yeun i "Minari"
Kommentar: Hmm... har jag för låga tankar om juryn om jag tror att de inte kan låta bli en postum hyllning?

Bästa kvinnliga biroll: Youn Yuh-jung i "Minari"
Gardering: Glenn Close i "Hillbilly Elegy"
Kommentar: Om jag räknat rätt på hennes Wikipediasida så har Youn redan vunnit fler än 30 priser för den här insatsen, så det skulle ju vara märkligt om hon inte fick även denna statyett.

Bästa manliga biroll: Daniel Kaluuya i "Judas and the Black Messiah"
Gardering: Sasha Baron Cohen i "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Även här har en och samma skådespelare tagit hem de flesta priser hittills i årets säsong, så Kaluuya borde vara rätt självklar vinnare. Men det skulle vara kul om Sasha Baron Cohen (även nominerad för manus) vann - han håller inte tillbaka i tacktal.

Bästa originalmanus: Emerald Fennell för "Promising Young Woman"
Gardering: Aaron Sorkin för "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Borde vara självklart, även om juryn väl älskar ett domstolsdrama av Sorkin.

Bästa manus efter förlaga: Chloé Zhao för "Nomadland" efter bok av Jessica Bruder

Gardering: Christopher Hampton och Florian Zeller för "The Father " efter Zellers pjäs
Kommentar: Även denna borde väl vara självklar?

Bästa internationella film: "En runda till" (Danmark)
Gardering: "Quo vadis, Aida?" (Bosnien och Hercegovina)
Kommentar: Grattis, Danmark.

Bästa animerade långfilm: "Soul"
Gardering: "Wolfwalkers"
Kommentar: Av de tre nominerade filmer jag sett  räknar jag inte att jag såg slutet av "Framåt" och blev synnerligen förvirrad. Även "Soul" har ju ganska invecklad premiss för att vara en film för (åtminstone åtminstone även för) barn.

Bästa originalsång: "Speak Now" av Sam Ashworth och Leslie Odom Jr.  från "One Night in Miami..."

Gardering: "Hear My Voice" av Daniel Pemberton och Celeste från "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: I den här kategorin ska det vara pampigt och extremt allvar. Och då allvarligt allvar, inte som i "Husavik". Även om "Fight for You" från "Judas and the Black Messiah" nog är den bästa av de nominerade låtarna så får den inte ens vara en gardering.

söndag, april 18

Musikåret 2021: första kvartalet

 

Flera veckor av årets andra kvartal har redan gått, utan att jag gett er min summering av det första. Kanske beror det på att januari, februari och mars i år var väldigt starka musikmånader. Det var svårt att banta ner listan till 25 låtar, men så fick det ändå bli.

I en så kort spellista blir det snabba kast. Det skiljer bara några hopp mellan köksdanshitten "Emotion" med Emily Burch och knasjazzen i "Now (Forever Momentary Space)" - sedan hinner vi passera Dry Cleaning innan vi på slutet landar i meditationsmusik för soliga vårdagar eller ett varmt badkar.

Missa inte Cool Ghouls stämsångspop - någonstans kring Turtles eller tidiga sjuttiotalets Beach Boys eller Todd Rundgren. Och missa inte visselsolot i Ring Snutens "Mitt livs biljard" - och ja, för transparensen, jag känner Ring Snuten, men det är inte därför han fick vara med, det är för att det är en fin låt.

Med ursäkt till alla som inte klarade rensningen, utan att egentligen vara sämre: Khruangbin, Abi Farrell, Jungle, River Tiber, Mattias Alkberg, Arab Strap, Madlib, Buck Meek, Scary Monsters, Yasmin Williams...

Men här är det som blev kvar: Extra allt 2021 Q1

onsdag, mars 31

Veckans skivor i mars

 

Det är inte alltid helt lätt att köpa en skiva i veckan. Ibland hamnar man mest i gamla hjulspår... Här är inköpen under mars.

John Martyn "Inside Out" (1973) Jag bockade av "månadens Martyn" tidigt. Den här är delvis lite för freakad för mina öron i instrumentala låtar.

Hot Chip "Colours" (2008) och "Look at Where We Are (Major Lazer Remixes)" (2012), The Style Council "Long Hot Summer" (1983) Tre sjutummare inköpta från Tom Pyls välsorterade Discogsutbud. Jag kommer väl ärligt talat rätt sällan vilja lyssna på en Major Lazer-remix, men den kan gott få stå där i en låda bredvid de andra Hot Chip-sjutummarna.

Eddie Holman "I Love You" (1969) Holman är väl kanske inte direkt underuppskattad, men det säger ändå något om att denna pärla i gott skick inte kostade mer än en femtiolapp på Mickes skivor. Detta är fin soul, lyssna bara på "Four Walls". 

Smokey Robinson & the Miracles "Time Out for..." (1968) Jag trodde inte att jag skulle gilla den här så mycket, det är en rätt sen skiva och Smokey gör cover på sig själv och på "Wichita Lineman", det känns lite trött. Men: det är ju Smokey! Och "Wichita Lineman"! Och "Baby, Baby Don't Cry" är en sådan där Motownlåt man kan lyssna på om och om igen och fokusera på olika detaljer: gitarren, trummorna, basen, blåset... Och så ovanpå allt: Smokey.

söndag, februari 28

Veckans skivor i februari

Mitt - för er möjligen ointressanta - projekt att köpa en skiva i veckan fortsätter. I denna kalendariskt tillfredsställande februarimånad, som började med en måndag och slutar med en söndag, har det blivit:

Prince "Sign o' The Times" (1987) Den här ska man ju ha i skivhyllan, inte minst för att omslagets alla detaljer är så snygga i tolvtumsformat.

The Supremes "Floy Joy" (1972) Mary Wilson gick bort den veckan, så det kändes som ett självklart köp när denna stod i Stadsmissionens back, om än sliten och överprissatt (men nåja, det går till ett bra verksamhet). Här får Wilson kliva fram och sjunga lead på titellåten och "Automatically Sunshine".

Tindersticks "Distractions" (2021) Vid flera tillfällen i mitt liv har Tinderstick varit ett av mina topp fem band. I perioder har jag också fått för mig att gå runt och sjunga varje sång jag kan komma på med Stuart Staples röst och manér. Basigt, sluddrigt, fantastiskt. Så jag vet ungefär hur en Tindersticks-cover på "Sexy Back" eller signaturen till "The Muppet Show" skulle låta. Och covern här på "A Man Needs A Maid" känns därför lite onödig, den låter lite som man kunna tro och är inget direkt överraskande val. Mer oväntad är däremot att Dory Previns "Lady with the Braid" och verkligen trummaskinsgrooviga "You'll Have to Scream Louder", som jag först efter skivköpet insåg var en cover på Television Personalities.

John Martyn "Grace & Danger" (1980) Kanske blir det en tradition att köpa en Martyn i månaden. För utöver att ha få för skivor i allmänhet så har jag alldeles för få med John Martyn. Nu äger jag dock denna skilsmässoskiva, med Phil Collins på trummor.

söndag, januari 31

Veckans skivor i januari


Det är troligen ett ovanligt problem för män i 43-årsåldern med musikintresse, men så här är det: jag har för få skivor.

Jag har ju faktiskt plats nu och jag har ju faktiskt råd och det är roligt att äga musik i fysisk form. Jag må mest lyssna på musik från mobilen i hörlurar eller högtalaren i köket, men ibland är jag ju i rummet med stereon.

Så därför tänkte jag i år försöka köpa en skiva i veckan. Vilket ju för många låter larvigt lite, men för en köpvelig som undertecknad blir det tillräckligt utmanande. Jag ska helt enkelt tänka "jag slår till" i stället för "äsch, den finns väl på Spotify" eller "varför ska jag köpa något jag redan har lyssnat på" - som jag ofta gjort när jag sett ett möjligt köp. Det får bli nytt och begagnat, vinyl och CD, fullängd och singlar. 

Dessutom: jag ska försöka stödja de lokala skivhandlarna och favoritartister som behöver intäkter.

I januari har det blivit de här:

Saint Etienne "More Words and Music" (2012, utgiven på vinyl 2020) - en samling av överblivna spår, varav några tyvärr helt förglömliga instrumentaler, medan andra visar att Saint Etienne alltid har äss i skjortärmen. Som "Your Valentine". Men att skivan är på genomskinlig och färgsplattrig vinyl förstärker att det här till stor del är en samlarpryl. Vilket jag inte har något emot.

John Martyn "Bless the Weather"(1971) - Martyns återkomst som soloartist efter några fantastiska skivor med hustrun Beverley är även den helt fantastiskt och det är larvigt att jag inte ägt den förrän nu. "Head and Heart" är en av hans bästa låtar. Och "Go Easy". Och "Just Now" och ...

El Perro Del Mar "Free Land" (2020) - den senaste från en av Sveriges bästa. Ett av spåren är inte släppt på Spotify, ett samarbete med Blood Orange - vilket tyvärr lovar mer än vad låten levererar. Men det är El Perro och det är fint. Vi får se om det blir några konserter i vår, de har flyttats fram och fram och fram...

Boz Scaggs "Hollywood" (1977) - billig sjutumssingel i italiensk pressning med en kaffefläck som bara bidrar till charmen. Bilden med isstatyerna (som också finns på albumet) kändes passande i kylan.