söndag, augusti 8

Veckans skivor i juli

 

Projektet att köpa en skiva i veckan har fortsatt, även under semester. Det har dock funnits vissa utmaningar med att försöka köpa fysiska skivor, när jag har befunnit mig i landsbygd där jag på sin höjd har haft tillgång till loppisar. Mina skivhyllor är inte så desperat tomma att jag tänker fylla dem med dansband eller Pelle Karlsson - och det var faktiskt mest sådant jag hittade. 

Så jag passade på att beställa lite ny musik.

Floating Points, Pharoah Sanders & the London Symphony Orchestra "Promises" (2021) Det här var soundtracket till mitt påsklov och kommer nog hamna högt i många årsbästalistor - så det känns som en skiva värd att äga fysiskt. Däremot vet jag inte egentligen om vinyl är den bästa formen - att behöva vända sida mitt i kommer väl göra avbrott i flödet? Vi får se - jag har beställt den för upphämtning på Bengans på Drottninggatan, som väl är Stockholm citys sista skivaffär?

John Martyn "Piece by Piece" (1986) Något otippat att kunna köpa månadens Martyn i antikladan i Vadstena. Men det är en otippad lada det där, med en skivavdelning fylld av mestadels skräp - och så oväntade guldkorn. Jag gick även därifrån med en Curtis Mayfield.

Faye Webster "I Know I'm Funny Haha" (2021) Ett kort mellanspel i hemkvarteren och det gick att gå och köpa en färsk, fysisk skiva: den fjärde fullängdare Webster hunnit släppa (hon debuterade som 16-åring). Ett lojt album, på ett bra sätt, men också lite för jämntjockt, på ett dåligt sätt. Men jag ska se om den växer med fler lyssningar.

Alexis Taylor "Silence" (2021) Förbeställning av kommande soloskivan från en av mina absoluta favoritröster. Tyvärr vågar jag inte riktigt hoppas att han kommer få till ett solomästerverk och är inte helt övertygad av första singeln "Dying in Heaven".

Saint Etienne "I've Been Trying to Tell You" (2021) En till förbeställning, där första singeln var mer lovande och lite fint knasig. Jag beställde den flådigaste deluxe-versionen - trodde jag. För några dagar senare annonserades en boxversion... Saint Etienne är nog en av få grupper som har en publik som är villiga att direkt beställa boxversioner av ohörda album. Jag kan tänka mig att även typ Metallica och Kiss gör det. Eller kanske U2.