onsdag, april 5

Våren i Paris

 

 
Det är vår igen. Åtminstone i Paris.
 
Och kanske är det en vår av upplopp igen. Troligen blir nog inte det här lika mycket av ett vägskäl som våren 1968. Men vem vet vad lite pensionsreformsprotester kan leda vidare till? Då, 1968, var väl den tändande gnistan ett missnöje med att studentbostäderna inte tillät besök av motsatta könet.

Hur som helst så hoppas jag att parisarna hinner lugna ner sig tillräckligt för att mitt besök i staden ska kunna fungera. I kväll kliver vi på tåget. Jag ska tillbaka till Paris för första gången på väldigt länge. (Och barnen ska dit för första gången någonsin, men det är en annan sak.)

Faktum är att jag aldrig i mitt liv har varit borta från Paris så här länge. Minns trogna läsare när jag åkte dit titt som tätt? Detta blir nu mon grand retour. Då får inte ligga sopor överallt eller brännas bildäck, jag ska ju spankulera med en baguette under armen på boulevarderna. Sous les paves? Je m'en fiche.

För att ladda upp har jag läst massa böcker om Paris. Och så lyssnar jag naturligtvis på fransk musik. Inte minst på Stanley&Wiggs samlingsskiva "Paris in the Spring" från 2018. Den återger inte soundtr... pardon, la bande orginale till studentrevolten 1968, utan mestadels vad som följde. Hur fransk pop efter den där våren inte kunde återgå till det vanliga. Musiken blev mindre glättig, fick mörkare drag, men med en bibehållen fransk elegans och ofta väldigt funky (uttala det med fransk brytning). Kanske skulle den utvecklingen skett oavsett hur många gatstenar som kastats, men ändå.

Allt från "Paris in the Spring" finns inte på Spotify, vilket ju så klart är själva poängen med en samling från Ace Records. Vissa spår finns dock och dem har jag samlat ihop. Dessutom har jag byggt ut med ytterligare låtar som skulle kunna platsa på en uppföljare.


Har ni tips på fler låtar?

söndag, april 2

Musikåret 2023 - första kvartalet

Det har varit en bra start på musikåret. Det märktes på att det var svårt att skära ner listan på de bästa låtarna från januari, februari och mars till enbart 25 stycken. Men till slut så.

Och nästan lika svårt var det att välja ett enda spår från det album jag hittills lyssnat mest på: Andy Shaufs "Norm". Vid en första lyssning kanske det framstår som en samling mysiga sånger om olycklig kärlek och längtan. Men sedan spetsar man öronen, inser att det ju är en sammanhängande berättelse, ger orden uppmärksamhet... och blir lite förskräckt. Norm är inte en så härlig person... utan en stalker. Hör efter själva. Men även som enstaka sång funkar "Halloween Store" så klart utmärkt.

Och i övrigt är det Everything But the Girls återkomst, Unknown Mortal Orchestra starkaste låt på länge, Roísín Murphys soulsamplande samarbete med DJ Koze, snyggt samplande av Rome Fortune (men varifrån?), Steve Masons pianolån från Charlatans, ett par remixer, Dina Ögon, Channel Tres får vara med två gånger (för ena gången är han bara featuring), Lil Yachty, Fever Ray som låter mer som The Knife än nästan någonsin och så min kompis Thomas and the Terrible Truth som låter mer som syskonen Dreijer än någonsin.

Varsågoda: Extra allt 2023 Q1!