torsdag, november 30

Imorgon börjar julkalendern



Precis lika oväntat som ett dammoln mitt i ett snöoväder dyker årets julkalender upp här på Extra allt. Med en lucka per dag fram till julafton ska året sammanfattas. Det blir fler blogginlägg än tidigare på Extra allt hittills under hela 2017...

Om det finns någon som kan orsaka ett dammoln i snön så är det ju årets julvärd Pigpen. Och inte vilket damm som helst - det är jord som trampats av kungar som Salomon och Nebukadnessar!

Ur all årets smuts ska Pigpen vaska fram 24 minnesvärda saker. Eller nja, vissa av dem kommer nog vara sådant som vi helst vill glömma. Förra året var det bland annat clownen Trump, Cherrie, Frank Ocean, Kate Tempest och "The Girls". Vad tror ni det blir i år?

Imorgon börjar vi i alla fall med 2017 års mest uttjatade vitsighet.

tisdag, november 7

Stanley släpper snabbköpssamlingar



För två veckor sedan spelade Saint Etienne på Kägelbanan i Stockholm. Det mest framträdande - framför Sarah Cracknells nysningar (och falsksång och tuggummi), framför de många fantastiska låtarna, framför den rätt trötta publiken - var att en tredjedel av originaltrion hade stannat hemma i London.

Bob Stanley satt i stället hemma och skrev dödsrunor om Fats Domino. Det var kanske klokt. Även om Saint Etiennes nya album rent musikaliskt är ett steg upp från föregångaren så är det åter som musikskribent och musikarkeolog som Stanley gjort mest nytta de senaste åren.

De samlingsskivor som släppts på hans bolag Croydon Municipal har fokuserat på musik från eran pre-Beatles. Ibland har det dessutom varit snarare intressant musik än bra. Så där som det kan bli när någon är föööööör insnöad på musik.

För betydligt mer normala mixar har nu Stanley slagit sig ihop med Sainsbury's, Storbritanniens näst största snabbköpskedja. Tydligen säljer de var tjugonde vinylskiva i landet och har därför startat eget skivbolag. Först ut är två samlingar kurerade av Bob Stanley. En har sextio- och sjuttiotalets amerikanska västkust, den andra är en spretigare blandning av brittisk och amerikanskt mjukt (manligt) sjuttio- och åttiotal.

Kanske finns det texter i konvoluten som förklarar just varför de här låtarna valts ut och hör ihop. Jag skulle definitivt ha kunnat tänka mig en del utbyten. Men de här skivorna finns inte till för mig, utan för att Stanley själv när han var ung upptäckte musik genom samlingar köpta i matbutiker och apotek. Det behövs inte fler samlingsskivor med "Dedicated to the One I Love" med Mamas & Papas eller "Ventura Highway" med America, men det är verkligen inte fel om den kan vara lockbetet som får fler att upptäcka Linda Perhacs, Judee Sill eller Nicolette Larson. Eller Michells Phillips soloskiva, som jag inte hade hört för ett år sedan.

Och förresten, tänk att aldrig ha hört "Ventura Highway" förut och så tjatar man till sig en skiva när föräldrarna handlar ägg och bröd och kommer hem och så kommer man hem till en skivspelare och sedan är det aligator lizards in the air! Jag minns att jag i tidiga tonår sträcklyssnade på Dionne Warwicks "Walk on By" på en reklamskiva pappa fått av banken.

För oss som inte har vägarna förbi Storbritannien är det en tröst att alla låtarna finns på Spotify. Så varsågoda, lyssna på Coming Into Los Angeles och Hi-Fidelity.