Popaganda nyss: Covers

Många covers under fredagen på Eriksdalsbadet.

First Aid Kit sjöng Fleet Foxes, Gram Parsons och Fever Ray.

Familjen sjöng Bronski Beats "Small Town Boy".

Ellie Goulding sjöng Midlakes "Roscoe".

Belle and Sebastian spelade Booker T & the MG's "Green Onions".

Jamaica spelade Judas Priest "Living After Midnight"

Och allt det här säger jag bara för att än en gång få påpeka hur tragiskt det är att Robyn som covern i sin repertoar har valt Teddybears "Cobrastyle". Av alla låtar i världen.

Popaganda just nu: play it back

Sångaren i bloggpopparna Monarchy sjöng inte live. Den som kan motbevisa mig får gärna försöka.

Popaganda just nu: Och fler blir det

Hittills antal tjejer som till 100 procent har Robyn som modeförebild: tre, kanske fyra. Och då har jag inte ens börjat folkspaningen på riktigt. Mot baren!

Popaganda just nu:

Det är för soligt för This Is Head.

Popaganda just nu: First Aid Kit

Fredrik har rätt, den som har numret till Beyond the Wizards Sleeve-Richard bör genast ringa och föreslå en remix av First Aid Kits cover av "When I Grow Up".

I övrigt perfekt musik i solskenet. Men visst är deras stämsång väldigt förutsägbar, alltså själva stämmornas arrangemang?

Revenge of the Mumin

Dagens Stockholmsnatt är lysande, ett varningens finger för alla som indoktrinerar sina barn med Mumin.

Men vad ska man då säga om oss, vi som inte ens har barn, men ändå ett hem fullt av Mumin-prylar?

Jag var ju till exempel på väg att påpeka att drömmens Snork med glasögon inte är hämtad ur Tove Janssons värld, eftersom det väl först är i de japanska tecknade filmerna som han får glasögon. Sedan insåg jag att ett sådant påpekande bara skulle stärka bilden av mig som en som snobbar med att "ursprungs-Mumin är bättre än kommersiella Mumin".

Sedan insåg jag dessutom att glasögonen i drömmens inte är Snorkens, de tillhör barnets pappa.

Men varför barnet drömmer om sin mamma som varken Muminmamman (inget förkläde) eller Snorkfröken (inget hår), det förstår jag inte. Kanske har han lärt sig att det är alldeles för heteronormativt?

"En idyll är lite farlig..."

Ta chansen att se "Mumin och havet" på SVT Play. Fram till 15 september kan ni se filmen om Tove Jansson, 1968 på ön Klovharun i finska skärgården.

Tre favoritögonblick:

Vid 19 minuter, tuschpennans pendlingar som bildar Too-tickis hår.

Vid 33 minuter, när Tove Jansson jazzar loss, på slutet i tryckare med en katt. Motljus. Om det inte redan är gjort så ser ni snart de bilderna, nedpitchade i en chillwave-video på Vimeo.

Vid 39 minuter, när Tuulikki Pietilä, verklighetens Too-ticki, drar upp båten i den tilltagande stormen. Med en cigarett i mungipan. Rökning är aldrig så snyggt som den puff hon släpper ut vid 39.07.

Att vara flerdimensionell kvinna

Att gå till jobbet utan smink. Och få komplimanger för det!

Att nästa dag köpa läppstift. För att man blir glad av det!

Att flytta tillbaka till Umeå. För att man vill!

Att gå sin egen väg. Ofta med en bok i handen!

Att bara nöjessurfa i soffan. För sin egen skull!

Att bli bättre på att hjälpa, inte stjälpa, varandra på vägen. Annars kommer vi ingenstans!

Allt enligt Carina Nunstedt på Newsmill.

I really gotta go now

Bara några få timmar kvar till säsongspremiären för Supermix!

Kommer man tidigt så får man nog höra den här:

Mike Simonetti - "Louie, Louie" (2010)

Och den har alltså inget att göra med Richard Berrys "Louie Louie" att göra, utan är en (försiktig) edit på covern på Hot Chocolate-låten "Brother Louie" av Stories, bandet som Michael Brown gick till efter att han hoppat av the Left Banke. Ja, nu vecklade jag in mig. Ikväll blir allt betydligt enklare.

Saker jag lärt mig i sommar #10

Att någon försökte rida på Bo Baldersons framgångsvåg genom att skriva deckare under namnet Bo Phanderson.

Det var 1970, två år efter Baldersons debut, och boken hette "En galakväll på UD". Eftersom det inte spekuleras helt vilt i seriös dagspress om vem Bo Phanderson är så utgår jag från att boken inte är värd att läsa. Hur som helst så har jag åtta kvar i Balderson-serien att klara av först.

Saker jag lärt mig i sommar #9

Att Lauren Bacalls självbiografi fortfarande finns i förvånande överflöd på loppisar i Östergötland.

Är det här ett nationellt fenomen, eller fanns det helt enkelt en gång en extra stark fanskara till Mrs Bogart kring Valdemarsvik?

Saker jag lärt mig i sommar #8

Att Nordnytt inte prioriterar rätt för vilka klipp de låter ligga kvar på SVT Play.

Så nu kan ni inte få se klippet när Dennis Lundkvist från Piteå intervjuas om snöskoteråkning på vatten. Ni får därför nöja er mer att se honom vinna och ta emot bucklan här, och ni får därför inte höra om att han varit nervös "nåt så jävulskt".

Och ni får inte höra hans svar på hur skulle han använda prispengarna. "Tanka båt'n". Hoppas han inte är lika nervös när han åker i den.

EDIT NÅ' JÄVULSKT!!!

Inslaget med Dennis finns visst på SVT Play. Här ligger det!

Saker jag lärt mig i sommar #7

Att en Delicatoboll är dyrare i på fik i Stockholm än utfraktad med skoter eller helikopter hela vägen till en STF-stuga mitt i Abiskos fjällvärld.

Och det trots att det bara är där ute på fjället som man verkligen kan se uppskatta en Delicato-boll som lyx. Jag tror sånt brukar kallas marknadsmisslyckande.

Supermix tillbaka!

På lördag är äntligen Supermix tillbaka på El Mundo!

Under sommaruppehållet har vi letat oss igenom alla skivbackar vi kunnat hitta, från Abiskos fjälltrakter till Greek Music & Video Superstore i Astoria, New York. Inför höstpremiären vågar vi utlova allt från semesterns lyxigaste Billboardhits till sensommarens svängigaste discoremixer. Kom till El Mundo på lördag för säsongens sista roséspritzer och lyssna på musiken vi upptäckt och återupptäckt under ledigheten.

Dessutom gästas vi den här veckan av Eden Rock. Eden Rock utgörs av Christoffer Karlsson och Albin Lindström och tillsammans är de aktuella med sin fina remix av nya Concretes-singeln "Good Evening".

Så här säger Albin inför lördagens Supermix: "Eden Rocks mission är att genom våra edits, mixar och dj-set, lyfta fram den musik vi älskar. Musik som fallit i glömska eller bara hamnat utanför rockkonsumentens radar över vad som är "riktig" eller "bra" musik. Jag vill inte gå in allt för mycket på vad vi spelar då det tenderar att leda till ett hejdlöst namedroppande, men jag ser våra dj-set som en kosmopolitisk (super)mix av bossa nova, skruvad disco och svängig folkpop."

Välkomna!

http://twitter.com/Klubb_Supermix

http://www.letsmix.com/supermix

Saker jag lärt mig i sommar #6

Att min favoritläsk Portello numera finns som isglass.

Dessutom finns dess lättare, fruktigare kusin Trocadero som karamell. Samma företag, Vasa, ligger bakom båda två. Det är väl initiativrikt, men det finns samtidigt något lite tragiskt med en produkt märkt med den stolta devisen "Endast i Norrland", som om de försöker täcka upp misslyckad distribution.

Saker jag lärt mig i sommar #5

Att meseglass är gott.

Messmör och mesost är sådana smaker som jag kanske mest har fått för mig att jag inte gillar, som Kalles kaviar. Men på Skärvångens mejeri säljer de vad som helst av mesost, inklusive någon form av mesepulver "för matlagning och bakning". Jag höll mig till glassen.

Saker jag lärt mig i sommar #4

Att Skärvångens bymejeri inte har någon mjölk till kaffet.

Det är väl den gamla visan, smedens häst och skomakar'ns barn etc. I stället för att servera den till kaffet gör de ost av all ko- och getmjölk. Från och med i år även halloumi. Jämtländsk halloumi.

Vi åt den med välbehag på grillafton på Laxvikens sågbacke, efter fisketävlingen. Där placerade sig för övrigt min tremänning fyra med en fisk på 6 (sex) gram. I vuxenklassen.

Saker jag lärt mig i sommar #3

Och att Sophie Marceau säger farväl.

Det sista tidningsställ jag ser innan jag går igenom gaten på Charles de Gaulle har henne i massupplaga.

Saker jag lärt mig i sommar #2

Att Sophie Marceau fortfarande hälsar välkommen i Paris.

Den första tidningsförsäljare jag passerar efter att jag kommit upp ur Luxembourgs tågstation hade henne stort uppslagen.

Tidigare delar i denna följetong: här och här.

Saker jag lärt mig i sommar #1

Att de faktiskt kan göra hamburgare i Hamburg.

Eller ja, i alla fall på Hamburgs flygplats. Det här monstret åt jag på Cindy's. Planet kunde lyfta ändå.

Vila i frid, Chris Dedrick

Nu är han "a zillion miles away from everyone", mannen som 1967 skrev "Kites Are Fun". Men frågan är hon mamma och pappa och farbror Bill har hunnit inse att drakar är kul.