onsdag, november 30

Extra allt sammanfattar 2011

Imorgon inleds årets julkalender här på Extra allt. Vi sammanfattar 2011 med det bästa, det viktigaste, det mest typiska och även ett par exempel på det sämsta. En sak per dag fram till julafton.

När jag tittar tillbaka på tidigare julkalendrar hittar jag både fullträffar och missar. Jo, 2010 var Tracey Thorn, Håkan&Robyn-hysteri och Julian Assange. 2009 var genombrottsåret för The XX och Twitter, som inte visar några tecken på att vara på väg att försvinna.

Men 2008 blev inte kulmen för flugbärandet och Lasse Johansson i "P1 Morgon" kan verkligen inte ha varit en av de bästa sakerna med hela 2006.

Om 2011 har vi däremot bara fullträffar i julklappssäcken. Vad tror ni att det blir?

måndag, november 28

Samplingstips



För det är FORTFARANDE ingen som har använt sig av det där blåsröjet vid 2.59 i Laura Nyros "Gibsom Street" från 1969. Åtminstone vad jag vet.

söndag, november 27

Muppmössor

ExampleExampleExampleExample

Om drömmar "tar udden av svåra minnen och gör det lättare för oss att gå vidare i livet", vad betyder det att jag drömmer att jag hittar mössor i form av Mupparna på en begagnataffär?

Det måste ha något att göra med den Totoromössa jag nyligen köpte till en nyfödd kompis.

Tyvärr visar det sig att de muppmössor som finns i verkligheten mycket fulare än de i drömmen. Sedan när är Fozzie gul?

lördag, november 26

Det bubblar igen

Det här med att Anna Hellsten och Annina Rabe har dragit igång Shampoo Rising igen, det måste jag ju nämna.

Trams! (på ett bra sätt)

Example

Det är ingen överraskning att jag skulle gilla en film där Greta Gerwig dansar.

Jag skulle gilla en film där Greta Gerwig steppar sig fram oavsett hur tramsig den är. Och det är tur, för Whit Stillmans comeback "Damsels in Distress", tretton år efter "The Last Days of Disco", är en väldigt, väldigt tramsig film.

Som vanligt hos Stillman får vi möta ett antal unga, öververbala människor med väldigt egna inställningar till livet och kärleken. Violet (Gerwig) styr sin grupp på ett östkustcollege, fast besluten om att hjälpa alla behövande. Det är hon själv som avgör behovet.

Violet riktar särskilt in sig på dem som visar minsta tecken på självmordsbenägenhet och de fruktansvärt korkade killarna i studentföreningarna. Vägar till lycka är bland annat att ta till sig visdomen i slitna klichéer och att lukta på motelltvål.

Och att steppa.

Visst hade manuset kunnat putsas. Mycket är genialiskt, som fraternity-killen som inte kan färgerna men försvarar sig med att college faktiskt är ett ställe där man ska lära sig nya saker. Men vissa skämt upprepas ungefär sju gånger för mycket och många trådar bara släpps.

Så vad Stillman har ägnat tretton år vet jag inte. Kanske satt han där i sin franska exil med Stora Projekt, idén om Den Stora Amerikanska Filmen, men körde fast och tänkte: varför inte bara göra något tramsigt?

Ibland är trams verkligen vägen till lycka.

söndag, november 20

My Münchenbryggeriet Jacket

Example

Tro varken på de som skriver att My Morning Jacket på Münchenbryggeriet igår var en "stor besvikelse" eller de som skriver att Jim James är Jesus.

Sanningen är att det var en konsert som började maffigt, sedan blev rejält seg (enligt någon tidtagare spelade de "Dondante" i 17 minuter, komplett med reverbsaxofonsolo), men som till sist räddades av extranumren. Det går inte att hamna fel med "Touch Me I'm Going to Scream Pt 2", "Wordless Chorus" och Jim James i en cape.

De två låtarna var däremot inte höjdpunkterna för alla. En kille bredvid mig i kön till garderoben sa till sin kompis "Nu kan jag checka av i protokollet att ha headbangat till 'One Big Holiday', när Gud frågar så kan jag svara ja på den!"

Som om Gud skulle fråga det...

Alla vet ju att det är falsettlåtarna som går hem i Himmelriket.

fredag, november 18

En CD med MMJ

Example

Imorgon går vi och ser My Morning Jacket på Münchenbryggeriet. Deras första konsert i Stockholm sedan Kägelbanan för åtta år sedan. Efter det har de ställt in ett par gånger, så nu känns det på tiden.

Entusiasmen mattades däremot lite när jag ryktesvägen fick höra åsikten att My Morning Jacket är "musik för indiekillar som behandlar sina indietjejer illa".

Jag vet inte vad det ligger för vetenskap bakom det, men det känns ju självklart inte så bra. My Morning Jacket som någon sorts finsmakarmusik för idioter. En kille i flanell är alltid en kille i flanell, liksom. Boogierock, gitarrsolon, manligt hävdelsebehov. Moneybrother spelade in en My Morning Jacket-cover och det vet man ju hur Moneybrother är.

Nu är ju inte Jim James boogierock för mig, inte enbart i alla fall, han är mest ballader och falsettsoul. Men visst minns jag att den där konserten på Kägelbanan innehöll en hel del ofrivillig komik när James headbangade så att håret fastnade i mikrofonstativet. Och att allting slutade med ett långt trumsolo. Macho.

Jag har sällan flanell och jag tror inte jag behandlar min tjej illa. Alldeles nyligen till exempel, då gjorde jag den här "best of"-CD:n till henne. För att hon bad mig göra det.

1. My Morning Jacket “At Dawn” (2001)
2. My Morning Jacket “Knot Comes Loose” (2005)
3. My Morning Jacket “Bermuda Highway” (2001)
4. My Morning Jacket “Lowdown” (2001)
5. Jim James & Calexico “Goin' To Acapulco” (2007)
6. My Morning Jacket “Mahgeeta” (edit) (2006)
7. My Morning Jacket “Sec Walkin” (2008)
8. My Morning Jacket “Gideon” (2005)
9. My Morning Jacket “Wordless Chorus” (2005)
10. My Morning Jacket “It Beats For You” (2005)
11. Monsters Of Folk “Dear God (sincerely M.O.F.)” (2009)
12. My Morning Jacket “Touch Me I'm Going To Scream Pt. 2” (2008)
13. My Morning Jacket “Masterplan” (2003)
14. My Morning Jacket “The Day Is Coming” (2011)
15. My Morning Jacket ”Heartbreakin Man” (1999)
16. My Morning Jacket “Old Sept Blues” (1999)
17. Yim Yames “All Things Must Pass” (2009)
18. My Morning Jacket “I Will Be There When You Die” (1999)

Och här finns den på Spotify: Best of My Morning Jacket & Jim James

torsdag, november 17

Good for Paris

Example

Har jag skrivit förut om skärningspunkten mellan den amerikanska och det franska?

Hur det inte alls känns fel att höra amerikaner bräka loss i Paris femte arrondisement, för de hör hemma där också? I Luxembourgträdgården, längst inne bland de tummade deckarna på Shakespeare and Company, på Polidor, på gatorna som Stein och Toklas och Hemingway vandrade.

Jo, det har jag. Men jag blir påmind om det varje gång jag återvänder.

Det gjorde jag förra veckan. Eftersom reselitteraturen var på väg att ta slut gick jag in på FNAC på Boulevard Saint-Germain och köpte Jeffrey Eugenides "The Marriage Plot". Utan att veta att Mitchell, en av huvudpersonerna, också åker till Paris. Mitchell vandrar runt på de där gatorna och är hungrig. Sommarjobbspengarna från Detroit ska räcka länge, han har redan gjort av med några dagars budget på en enda hotellnatt och får ta en espresso som lunch. Året är 1982 och han har precis blivit fnyst åt av en intellektuell feminist för att han läser "A Moveable Feast" av Hemingway. "I thought it would be good for Paris" urskuldar han sig.

Jag såg en utgåva av "A Moveable Feast" i skyltfönstret på Shakespeare and Company förra veckan, inte den delen med nya böcker och tummade deckare, utan det dyra antikvariatet. En gång hittade jag en förstautgåva av en Salinger där, jag tror det var "Franny and Zooey" och jag tror den kostade 150 euro. Jag ångrar att jag inte köpte den. Jag har mer pengar nu än när jag bodde i Paris, då var jag nästan som Mitchell. Men jag läste inte Hemingway, kanske för att min inre intellektuella feminist fnös åt mig. I stället läste jag Stein, jag tror det var på Shakespeare and Company jag hittade "The Autobiography of Alice B. Toklas".

I förra veckan köpte jag ingenting på Shakespeare and Company. De hade en poesiuppläsning och det var smockfullt. I stället gick jag upp på Rue des Écoles och köpte en biljett till "Certains l'aiment chaud", det vill säga "I hetaste laget". I en vecka till kör biografen Le Desperado "50 år av amerikansk komedi". En film per kväll: Cary Grant, James Stewart, Katherine Hepburn, Ginger Rogers och de andra.

Den här kvällen var det alltså Marilyn Monroe, Jack Lemmon och Tony Curtis. Och så jag. Och så tanten bakom mig som slog sig själv på knät för det var så roligt. Jag tänkte att det här var "good for Paris".

söndag, november 6

Rendez-vous d'Automne

ExampleExample

Jag drar till Paris ett par dagar. Ska gå på lite bio på Rue des Écoles, äta nåt gott i Marais, försöka se Hussein Chalayan-utställningen på Musée des Art Décoratifs och sitta lite i Luxembourgträdgården om vädret tillåter.

Mest tid ska jag däremot ägna åt något som inte är någon höstig rendezvous med Françoise Hardy, utan en förvaltningspolitisk rendezvous med OECD. Eller förlåt, OCDE heter det ju på franska.

torsdag, november 3

Femtio ord

Example

Misolurar
När jag tar lurarna ur öronen för att beställa hämtsushi, när de hänger löst och dinglar medan jag väntar och häller upp soppan, att jag varje gång undrar hur snabbt ett par öronsnäckor går sönder om de doppas i miso. Ett vardagsproblem jag aldrig kunnat diskutera med min farfar.

onsdag, november 2

Bobs blogg

Det här med att Bob Stanley startat en blogg om gammal pop, det är ju en så fruktansvärt typisk Extra allt-nyhet att jag bara måste nämna den, även om ni kanske redan läst om det på Bobs twitter.

Hittills har han lagt ut en intervju med Andrew Loog Oldham, en hyllning till Del Shannon, berättelsen om hans barndoms viktiga samlingsskivbolag K-Tel och en intervju med Graham Gouldman om vad han gjorde innan 10cc.

Samma dag...

Example

...som mina vänner nomineras till Stora journalistpriset, så blir jag för första gången publicerad på DN:s Namn och Nytt. Sammanträffande?

Men det är just på det här sättet som jag även i framtiden kan tänka mig att bidra till NoN, med underliga fakta, inte med bilder på roligt formade svampar (se övre högra hörnet) eller ordvitsar (se nedre högra hörnet, eller nej, gör inte det, det kan vara den sämsta ordvits ni någonsin läst).