måndag, februari 26

Caulfield och Copperfield

Att det skulle ta mer än 30 år från att jag första gången läste romaninledningen "If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth" till att jag faktiskt tog tag i att läsa David Copperfield.

Och först nu inser att Holden Caulfield - alltså berättaren i J.D. Salingers The Catcher in the Rye, han som undrar om vi verkligen vill höra - kanske inte riktigt läst Charles Dickens självbiografiskt inspirerade roman.

Eftersom David Copperfield ju inleds med ganska mycket om titelpersonen usla barndom - men verkligen extremt lite om hur vad hans föräldrar gjorde och allt det där innan han föddes. Det finns lite på de allra första sidorna, sedan blir det usel barndom och ganska snart lite mindre usla ungdom. Hur långt hade Holden läst?

Kanske är det här något J.D. Salinger tänkte att alla visste och att inledningen därför skulle säga något om hur Holden struntar i 1800-talslitteraturen han blir itutad.

David Copperfield har för övrigt även han en stark första mening när han skriver om sitt liv: "Whether I shall turn out to be the hero of my own life, or whether that station will be held by anybody else, these pages must show." Det hade kunnat vara Caulfields ord.

onsdag, januari 17

Grattis Françoise!

I dag fyller Françoise Hardy 80 år. Grattis!

Tyvärr kommer inte någon mängd gratulationer hjälpa mot den cancer som angriper henne sedan länge. Om hon nu för tiden uttalar sig i media - väldigt sällan men senast i Paris Match i december - så är det till stöd för att Frankrike ska legalisera dödshjälp.

Vi får tacka henne för all den fantastiska musik hon gjort. Albumet "La question" är hennes bästa, men för den som vill ha en bredd har jag utökat den spellista jag gjorde till hennes 70-årsdag.

Hylla jubilaren genom att lyssna på Lilla Françoise Hardy-listan.

söndag, december 31

Låtar för löpspåret (eller dansgolvet)

För den som vill avsluta 2023 eller inleda 2024 med att springa har jag slängt ihop en spellista med låtar från året som passar i löpspåret. Allra bäst kanske den funkar för att orka slita det där sista kilometrarna på en långrunda, snarare än att sprinta i början.

Varsågoda: Extra allt löphits 2023

Kanske funkar spellistan även för vissa sorters nyårsdansgolv, men egentligen finns det mer att hämta i Extra allt 2023 (flera av låtarna är mer i båda listorna). Och för vilostunden efter löpningen - eller för en trött nyårsdag - finns passande musik i Extra allt chillar 2023.

Gott nytt år!

fredag, december 29

Ännu fler 2023-listor

Jag har - inte oväntat - redan hunnit ångra vilka 100 låtar som fick vara med på spellistan Extra allt 2023. Hur kunde jag glömma Damien Jurado och Baxter Dury? Och borde Lana Del Reys ”A&W” fått vara med?  Och André 3000, var det taskigt att han bara fick vara med på chillistan?

Som tur är finns det ju fler som gör listor. Många av dem är nästan som mina, med med slagsidor åt andra håll, så det jämfört med min lista finns nytt att upptäcka eller bortglömt att påminnas om. Här är några tips: 

Den som vill ha mer hiphop och sväng (från 23 olika länder, inte illa på 100 låtar!) kan lyssna på Andrés ”El Komandante” Zanzis lista

Den som vill ha mer högkvalitativ radiopop (och inslag från Eurovision) kan lyssna på Anna Charlotta Gunnarsons lista

Den som vill ha mer svensk hiphop kan lyssna på Gustav Gelins lista

Den som vill ha mer indierock kan lyssna på Peter Alzéns lista

Den som vill ha mer ambient kan lyssna på Stefan Zachrisons lista

Den som vill ha mer klubb och jazz och tycker att ”en-låt-per-artist” är tråkigt (eller ens att en och samma låt bara får vara med en gång) kan lyssna på Stefan Thungrens lista.

Och den som bara vill ha en mycket längre spellista kan lyssna på Terry Ericssons 2023-lista, påfylld under hela året och mer än 11 timmar lång.

Innan nyår kommer min lista med 2023-musik för joggingrundan, som delvis även kan funka för festdansgolvet…

söndag, december 24

Julkalendern: "Norm"

I de tolv spåren på "Norm" berättar Andy Shauf - i första och ibland i andra person - om Norm, en slacker och en stalker - och en kidnappare. Det som i början och vid en första lyssning är vanlig kärlekslängtan spårar ur.

Medan creepy-faktorn tilltar är musiken lika finstämd hela tiden, lika lågmäld och försiktigt arrangerad.

Jag har ännu inte sett "Norm" på några årsbästalistor, förutom Aquarium Drunkards som ju är absurt lång. Men för mig är det solklart. Årets album: "Norm" av Andy Shauf.

lördag, december 23

Julkalendern: Hej då

 

I år sa vi hej då till Per Åhlin, Burt Bacharach, David Crosby, Doris Svensson, Cynthia Weil, Bettye Swann, Matthew Perry, Astrud Gilberto och Ingvar Hirdwall.

Och till Tina Turner, Lasse Berghagen, Robbie Robertson, Al Jaffee, Ryan O’Neal, Barrett Strong, Tom Verlaine, Ryuichi Sakamoto, Bobby Caldwell, Paul Reubens, Seymour Stein, Martin Amis, João Donato, Sinead O’Connor, Cormac McCarthy, Pugh Rogefelt, Michael Gambon, Andre Braugher, Trugoy, Harry Belafonte, Jane Bark, Inger Sandberg, Andy Rourke, Jane Birkin, Tony Bennett, Milan Kundera, Mary Quant, Lasse Wellander, Thomas Hellberg, Steve Mackey, Ahmad Jamal, Sixto Rodriguez, Barry Humphries, Linda Lewis, Shane McGowan, Lance Reddick, Wayne Shorter, Jeff Beck, Yukihiro Takahashi, Ampfiddler, Big Fred, Bernt Rosengren, Kenzaburo Oe, Slim Borgudd, Charles Gayle och Richard Belze och massa andra som jag har missat. Tack för allt.

fredag, december 22

Julkalendern: Fredagsdrink

1. Negroni (dock aldrig annars med en Snobben sittande på isbiten, iförd sin nightcap - haha, fattar ni?)

2. Cava eller liknande bubbel

3 och framåt. En veritabel "long tail" av enstaka cocktails, alltså en "long cocktail", til exempel Paper Plane, Enzoni, Fitzgerald, L'Embrassadeurs, Expat, Boulevardier...

torsdag, december 21

Julkalendern: Bob Stanley-året

Det är dags att summera året för Bob Stanleys samlade output. I år var han synnerligen flitig.

Vi rangordnar allt han gett ut:

9. Saint Etienne ”Songs for Hermione” (röd tiotumssingel) 
Två soundtracklåtar från 2022. Samlarkuriosa.
 
8. ”Winter of Discontent” (samlingsskiva)
Njo, en bra historielektion om den brittiska DIY-musik som följde efter punken. Mer intressant än bra.
 
7. ”Incident at a Free Festival” (samlingsskiva)
Bevisar hur mycket groove det fanns i brittisk sjuttiotalsrock, även bland banden som aldrig riktigt lyckades bli superstjärnor. Mycket här är fantastiskt och vissa artister hade jag ingen som helst aning om, men annat är tungfotad rock och låttitlar som ”Meat Pies ’Ave Come But Band’s Not Here Yet” och ”Big Boobs Boogie”. 
 
6. ”Latin Freestyle - New York/Miami 1982-83” (samlingsskiva) 
Oväntat härlig samling av högenergisk men ofta mörk dansmusik, som var oerhört inflytelserik.
 
5. Saint Etienne ”Built on Sand - Rarities 1994 - 1999” (splatterfärgad vinyl)
En del spår är redan välbekanta för en Saint Etienne-nörd, som deras kandidat till Bondlåt, men det är hur som helst alltid roligt att höra allt Sarah, Bob och Peter sprutade ur sig under denna väldigt kreativa period.
 
4. “London A-Z 1962-73” (samlingsskiva) 
Låtar om London från "the long sixties" är ju en väldigt lös pitch för en samling, men när Stanley får välja så fritt så blir det ju otroligt.
 
3. ”Tribal Rites of the New Saturday Night - Brooklyn Disco 1974-5” (samlingsskiva)
Musiken som den riktiga Tony Manero dansade till, om han nu hade funnits och inte varit påhittad av Nik Cohn i sitt reportage som lånat ut sin titel. Den här skivan önskade man ju aldrig tog slut. Och som tur är finns mer musik i samma typ att hitta på Spotify, men fyra av de här 22 låtarna gör inte det.
 
2. ”Folk, Funk and Beyond - the arrangements of John Cameron” (samlingsskiva) 
En underskattad hjälte uppmärksammas. Cameron arrangerade, skrev, producerade massor under sextio- och sjuttiotalet. Här trängs Donovan, Francoise Hardy, flöjtgeniet Harold McNair, Hot Chocolate och Ella Fitzgerald.
 
1. ”Bee Gees - Children of the World” (bok) 
Ingen i hela världen var mer lämpad att skriva en heltäckande bok om bröderna Gibb än Bob Stanley. Ett eget kapitel i "Yeah Yeah Yeah" räckte inte, så här går han på djupet. Det är ju omöjligt att förklara varifrån talang kommer, men däremot ger Stanley i alla fall förklaring till alla underliga och felaktiga val som bröderna gjorde och som ställde till det för dem. Bee Gees blev min fjärde mest lyssnade artist på Spotify i år, tack vare denna bok.

onsdag, december 20

Julkalendern: Årets läsning

Hur många böcker från i år har jag hunnit med egentligen? Rätt många ändå, men man har ju ändå alltid läst för få.

Årets bästa läsning var danska Solvej Balles "Om uträkning av omfång", de två första delarna i en tänkt romansvit om sju. Det fantastiska är att hon verkligen får mig att tro att det kommer fungera hela vägen att läsa om hur Tara Selter lever den artonde november om och om igen.

Andrev Waldens "Jävla karlar" och Jonas Hassen Khemiris "Systrarna" var båda väldigt bra, men jag är å andra sidan exakt rätt publik. Genom att vara ungefär i deras ålder så blir varje likhet (jag kan ha slagit exakt några av de golfbollar som Andrev letade fram i vattenhindret på Säters elfte hål) en identifikation och varje skillnad (som ju i ärlighetens namn är vanligare) blir en tankeställare.

Johanna Frids "Haralds mamma" och Lyra Ekström Lindbäcks "Moral" var båda god läsning, men hade kunnat vara mer. Mamman fick jag aldrig riktigt grepp på, inte Harald heller. "Moral" hade kunnat bli en verklig post-MeToo-roman, men fastnade i det knepiga med att berätta och om autofiktionens fällor och det är väl inte nytt? Hanna Bervoets "Sakerna vi såg" var helt ny i den värld som skildrades, inhyrda moderator på ett socialt medium, men nådde inte riktigt ända fram.

Jag borde vara oerhört intresserad av världen som Curtis Sittenfelds "Romantic Comedy" skildrade, ett inte ens maskerat men omdöpt "Saturday Night Live". Men jag har redan läst samma källor som Sittenfeld om miljön och själva handlingen var tunn som ett cuecard med uttjatade catchphrases. Den som vill ha lättläst kan snarare tryggt vända sig till Richard Osman och fjärde delen i "Thursday Murder Club"-serien.

Bästa faktaboken i år vad Bob Stanleys "Bee Gees - Children of the World", men mer om den i en senare lucka. Édouard Louis "Att förändras - en metod" kan väl inte helt kallas en faktabok eftersom han medger att han slagit samman ett par personer och därmed bryter illusionen. Jag kan tycka att innan man skriver en reviderad version av den livshistoria man redan presenterat så ska man låta det gå mer än några få år.

Märkligast läsning i år var den tunnaste respektive den tjockaste boken, som jag inte hade prioriterar att läsa om någon beskrivit dem för mig, så då är det ju bra att jag bara läste dem ändå. Danske Rasmus Daugbjergs "Troll" är en saga på riktigt. Britten Richard Milwards "Man-Eating Typewriter" är en udda - och ofta väldigt äcklande - gåta om en slags kultledare i det sena sextiotalets London som skriver sin självbiografi på polari, gayvärldens kodspråk. Inget för den kräsmagade. Antagligen äter jag aldrig mer foie gras, men det är kanske bara bra.




tisdag, december 19

Julkalendern: Årets låtar

Nu är den till slut här: den enda musiksammanfattning du behöver. Eller nja, här är i alla fall de enligt mig 100 bästa låtar från 2023. Det är en-låt-per-artist-princip, de är inte rangordnade utan ligger i en lyssningsvänlig ordning.

Det är en väldig spridning i stil, så alla borde hitta någon.

Vi går på klubben med Romy, The Blessed Madonna, Neil Frances, Aphex Twin, Everything But the Girl och Joe Goddard som remixar Jesse Ware.

Vi hänger på popverandan med Vasas flora och fauna, The Clientele, Andy Shauf, Unknown Mortal Orchestra, Real Estate och The Lemon Twigs.

Vi tar även igen oss rätt länge i singer/songwriter-salongen med Adrianne Lenker, Julie Byrne, Jana Horn och Julia Jacklin.

Vi smyger ner i någon slags inte särskilt stökig jazzkällare med Matthew Halsall, Alabaster DePlume och Brandee Younger.

Vi är på efterfest med DJ Koze, Låpsley, Huw Marc Bennett och Beverly Glenn-Copeland.

Det är funky med Payfone, det är flirty med Kali Uchis, det är finskt med Krunegård.

Det är lättlyssnat med Troye Sivan, Jungle, Billie Eilish och Kalle J. Det är svårare grejer med Burial och eh... tja, nej det är faktiskt inte så mycket svåra saker, om man inte tycker att Kieran Hebden och William Tylers tio minuter långa "Darkness, Darkness" är svår, men varför tänka så?

Så oroa dig inte, njut bara. Här är nästan sju timmar: Extra allt 2023.

måndag, december 18

Julkalendern: Television

Topp fem tv-serier som avslutades 2023 utan att jag var ikapp - eller ens hunnit börja se dem: 

  1. Succession 
  2. The Crown 
  3. Barry 
  4. The Muppets Mayhem 
  5. Ted Lasso (eller fortsätter den?)