Glassbloggen

Den enda bristen med Sias VaniljglassNyponsorbet är att den inte smakar nypon. Över huvud taget.

Jag vet hur nypon smakar och de smakar inte så här. Jag vet också hur jordgubbar smakar och de smakar ungefär så här.

Men mest av allt vet jag att det här smakar grädde. Det är ingen brist.

Det enda som är bra med Borlänge

En 70-årig farbror i Borlänge är arg på Peace & Love-festivalen.

Han uttalar sig i Mas-Pravda:

- Det här är bara ett d-a vansinne. Det kostar bara oss skattebetalare pengar.
Finns det överhuvud taget något bra med Borlänge som kommun?
- Nej. Jo, det ska vara gatuplaneringen. Den är bra.

Hej då Lucksmiths

Är på ett larvigt kvavt Debaser och tar farväl av australisk twee. Det är som Kalmar nation -98. Jag saknar Teenage Fanclub.

Blandbandsångesten igen

Inför deras semester gör jag musikblandningar till mina Supermix-kollegor. Prestationsångest.

Jag vill ju inte förolämpa dem genom att ta med en låt och få reaktionen "Men hallå, trodde du inte jag har hört DEN HÄR?!?"

En gång i mitten av nittiotalet, på kassettbandens tid, skulle jag göra ett blandband till Adrian. Jag ändrade mig hela tiden och spelade över favoritlåtar med annat, sånt som jag var säker på att han aldrig hört. Jag gjorde det så många gånger att det fullkomligt nötte ner magnetremsan. Till slut fick det vara nog. Jag skickade jag iväg blandbandet till honom.

Första gången han lyssnade på det slets det av inuti bandspelaren.

You Are Not Alone

SvD och DN valde snarlika kändiscitat om Michael Jacksons död: Paul McCartney, Madonna, Britney Spears, Justin Timberlake.

Okej, fyra oumbärliga röster i sammanhanget. Men sedan saknade jag en självklar kommentator: R. Kelly.

Inte bara för att R. Kelly skrev och producerade tre låtar åt Michael Jackson, inte minst "You Are Not Alone", Jacksons sista verkligt stora hit. Mest ville jag höra R. Kellys kommentar eftersom han och Michael Jackson har en del gemensamt i det eviga frågan om hur mycket skaparens privatliv smutsar ner verken.

Troligen delar R. Kelly och Michael Jackson en sexuell böjelse för minderåriga. Visserligen friades R. Kelly för barnpornografi och Michael Jackson friades för sexuella övergrepp mot en 13-åring. Så kan alltid den som försvarar dem argumentera. Men ändå, de är befläckade. De där motbjudande sidorna hos dem finns alltid där, oavsett hur mycket jag än gillar ”Billie Jean” eller ”I Believe I Can Fly” och allt annat de här två männen skapat.

Så vad har då R. Kelly att säga till Michael Jacksons minne? Förutom standardkondoleanser på hans Twitter har jag hittat de här citaten, där R. Kelly särskilt påminner om allt gott Michael Jackson gjorde. Och här har Sky News fått tag i R. Kelly på telefon, mitt under pågående Afrikaturné.

Även där berättar R. Kelly om att Michael Jackson var god. Som exempel nämns att Michael Jackson ville att alla skulle vara sams. Han ville att alla krig skulle ta slut, att alla barn skulle få mat och att alla hemlösa skulle få kläder.

“And that’s what we need to remember Michael Jackson as, and that’s what we gonna remember him as. And we need to stop all the negative things that’s being said about Michael after his passing, because that’s just not the way you do someone who’s done what he’s done for this great Earth.”

Därefter räcker R. Kelly over luren till någon, säger “that’s it, I’m done” och går.

Men nej, R. Kelly, det räcker inte. Det löser inte problemet. Michael Jackson kommer inte lämna bakom sig ett enbart positivt minne, inte ens om man rensar från allt prat om hans plastikkirurgi. Allmän godhet och välgörenhetsarbete kan inte förlåta sexuella övergrepp på barn. Att ha skrivit fantastisk musik förlåter det inte heller, även om det händer att någon glider in på den tanken. Samtidigt, det finns massor av konst jag njuter av utan att veta ett dugg om skaparens privatliv. Att börja rannsaka alla innan jag tillåter mig att uppskatta vad de skapat, det skulle inte gå. Alltså, hur mycket skaparens privatliv egentligen smutsar ner verket är en evig fråga.

Själv försöker jag välja att inte tänka på att Michael Jackson, mannen bakom fantastisk musik och fantastisk dans, antagligen bjöd en 13-åring på "Jesus juice" för att kunna talla på honom. Jag försöker ihärdigt skilja skapare och verk och oftast lyckas jag. Men varje gång jag hör "P. Y. T. (Pretty Young Thing)" är det svårt att hålla tankarna i styr.

Exakt samma svårighet som jag har med låten R. Kelly skrev åt den 15-åriga Aaliyah: "Age Ain't Nothing But a Number"

Femtio ord för en femtioåring

Kungahandsken
Jag var sju och hade popstjärnemaskerad.
Tobbe kom med den tydligaste förklädnaden: en ensam vit handske.
Jag önskade avundsjuk att jag hade tänkt på den lätta lösningen. Det enda jag hade haft hemma var en röd t-shirt, så jag tvingades vara Per Herrey.
Sedan moonwalkade vi och åt popcorn.

Kasta Plopp bredvid Morrissey

Det var på Hovet den 2 april 2006 som Morrissey avslöjade sin favoritchoklad.

"Thank you for all the Marabou chocolate" sa han. "However, my favourite is..."- och så gjorde han en konstpaus - "...Plopp".

Sedan dess regnar det Plopp på honom så fort han besöker Sverige. Eller tja, det kastas Plopp på hans konserter lite varstans.

Men vill ni ge honom Plopp, se då till att sikta på tomma scenutrymmen. I Oslo i lördags kastade någon ett plastglas som träffade Morrissey på axeln (se video här). Han slutade sjunga, bandet slutade spela (till skillnad mot den här gången) och alla gick av scenen i några minuter.

Låt inget liknande hända ikväll på Hovet. Ni har hela dagen på er att kalibrera kastarmen för perfekt genomförda Ploppkast.

Luftsex

Såg en grej i Village Voice och undrar om det är nåt som har hållit på länge, det här med att inte bara tävla i luftgitarr, utan också i luftsex?

Ja, tydligen är det inte helt nytt. Wikipedia säger att luftsex uppfanns i Japan för tre år sedan "by a group of bored men without girlfriends". Man hade ju kunnat tänka att de här uttråkade männen utan flickvänner skulle nöja sig med använda en annan uppfinning av uttråkade män utan flickvänner, nämligen datorn, och ge sig ut på nätet efter porr. Men nej, de var tvungna att utföra sin ensamsex inför publik.

När plockar datorspelsindustrin upp det här? Efter Guitar Hero, kommer snart Porn Hero? (Äsch, det skämtet visade sig tydligen - och inte helt oväntat - vara gammalt.)

Morrisseyreportage i P3

”Jag fick en sån gråtattack så det var helt SJUKT. Jag har nog aldrig gråtit så mycket under en Morrisseykonsert. Det var en jävla out of body-upplevelse.”

På måndag kväll sänder P3 Pop mitt reportage om svenska Morrissey-fans på vallfärd till Manchester.

Det handlar om uppladdningen inför 50-årskonserten, eftersnacket och kanske mest om vallfärden till Salford Lads Club. Tårar, skratt och kakor glaserade med Morrissey-citat.

Efter måndag ligger programmet på nätet i en månad. Mitt reportage sänds i andra timmen, men lyssna på första timmen också. Då väljs låtarna av Lisa Milberg, en av de musiktipsare vars omdöme jag litar mest på. Dessutom hänger hon ju ofta i mina hemkvarter, så man kan säga att Årsta tar över P3 Pop.

Covers på covers

Någon understimulerad har låtit klassiska skivomslag bli gamla pocketböcker. Få saker är så snygga som ett perfekt slitet pocketomslag.

Magic in the air

Det här är än så länge årets sommarhit. En berlinare remixad av två göteborgare. Och om han inte ljuger på sin Myspace så spelar DJ Kaos (uselt namn) just i Göteborg ikväll.

DJ Kaos - ”Love the Nite Away” (Tiedye Mix) (2009)

Supermix säsongsavslutning

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Det här blir sista kvällen på El Mundo för säsongen. En enda kväll till på Erstagatans finest. Och med Marcus i baren, oss själva vid skivspelarna och med Samuel tätt intill tar vi farväl av en vår som började i Gamla Stan och fortsatte på Söder. Tack alla som gästat oss. Tack Sonic, Henrik, FLM, Samuel, Märta och Joachim för att ni hjälpt till att göra vår väntan på ljuset lite kortare. Och bättre. Tack igen alla andra som kommit. Och återkommit.

Vi tackar för en härlig vår genom att blicka framåt. Mot sommaren. För vi vet att den kommer. Vi har sett alla tecknen. Vi har hört studenterna, rensat den första jordgubben och läst att Tomas Ledin snart är ute på vägarna igen. Så nu välkomnar vi den årstid vi gillar mest. Det gör vi med Leo Zero, Highlife och Memory Cassette.

Sedan tar vi ledigt. Men Supermix kommer tillbaka, det är vi säkra på. Tills dess kan ni lyssna på ljudet av vår semester på Spotify. Så får ni lite värme även de dagar solen inte skiner.

PS: Du ska inte tro det blir Facebook-grupp i fall inte nån sätter fart.