måndag, augusti 3

Woody #32: "Fruar och äkta män"

Fruar och äkta män (Husbands and Wives, 1992)
Manus och regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Mia Farrow, Judy Davis, Sydney Pollack, Juliette Lewis, Liam Neeson m.fl.

En jobbig film, menat som en komplimang. Handlingen är relativt enkel, även det är bra. Genomgående fantastiska skådespelarinsatser, särskilt scenerna mellan Davis och Pollack skjuter gnistor. Handkameran och den yxiga klippningen tillför något, men det övriga mockumentära är onödigt. Och återigen: slutet?!? Inte ens det kan dock dra ner betyget.

Nördfakta: Woody Allens sista film med Mia Farrow, och det är ju väldigt enkelt att tolka in förebud om deras relationskollaps."It's over and we both know it", säger ju Judy som spelas av Farrow, som visserligen först var tilltänkt för Davis roll. Avslöjandet om Allens förhållande med Farrows adoptivdotter Soon-Yi Previn kom mitt under inspelningen, men Mia Farrow genomförde de fyra inspelningsdagar hon hade kvar. Överdriven yrkesheder eller chocktillstånd?



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 27

Woody #31: "Skuggor och dimma"

Skuggor och dimma (Shadows and Fog, 1991)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Mia Farrow, John Malkovich, John Cusack, Lily Tomlin, Donald Pleasence, Julie Kavner, Jodie Foster m.fl.

Allt är expressionistiskt och abstrakt: tidpunkt och plats är verkligen höljda i skuggor och dimma. Till en början är den Kafka-aktiga historien om Kleinman som tvingas ut i natten för att jaga en seriemördare ett bra upplägg, men det blir lite för episodiskt och alltför många trådar lämnas lösa. Synd.

Nördfakta: Börja inte googla efter i vilken europeisk stad den här filmen är inspelad: allt är bara kulisser. Väldigt, väldigt, väldigt många kulisser. Det stora bygget är förklaringen till att det här var Allens ditills dyraste film.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 20

Woody #30: "Scener från en galleria"

Scener från en galleria (Scenes from a Mall, 1991)
Regi: Paul Mazursky
Manus: Roger L. Simon, Paul Mazursky
I rollerna: Bette Midler, Woody Allen, Bill Irwin, Paul Mazursky m.fl.

Allen och Midler gör goda skådespelarinsatser, med tanke på hur svårt det borde vara att föreställa sig dem som makar, dessutom i Beverly Hills. Men de växlar mellan lyckligt gifta och bittra fiender alltför många gånger, alltför snabbt för att man ska bry sig. Särskilt vass är inte heller dialogen.

Nördfakta: Och för alla som har undrat ända sedan jag skrev det här, det var alltså här som Joan Delaney från 1969 års “Don’t Drink the Water” dök upp igen, i minimala rollen som tv-intervjuare.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 13

Woody #29: "Alice"

Alice (1990)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Joe Mantegna, William Hurt, Alec Baldwin, Keye Luke, Cybill Shepherd, Blythe Danner m.fl.

Mer än ibland får man påminna sig om att det utspelar sig på 1990-talet, med 40-talskänsla inte bara i porträttet av fyrtioårskrisande lyxhemmafrun och de magiska specialeffekterna, utan även i bilden av kinesiske örtdoktorn. Historien har sina bitterljuva stunder, men går liksom inte ihop. Och vad sjutton hände med slutet?!?

Nördfakta: För att vara en som inte gillar specialeffekter (bl.a. av budgetskäl) så har Allen använt sig av dem i många av sina filmer. Här var tydligen den korta flygscenen med Farrow och Baldwin särskilt knepig och vissa andra scener fick strykas ur manus av tekniska skäl, berättade Allen för Stig Björkman (i "Woody om Allen"). Men själv tycker jag att lågbudgeteffekterna är fina, men de bidrar till att berättelsen inte känns 90-talig.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 6

Woody #28: "Somebody or The Rise and Fall of Philosophy"

Somebody or The Rise and Fall of Philosophy (1989)
Regi: Axel Hildebrand
Manus: Axel Hildebrand (efter en novell av Woody Allen)
I rollerna: Patrick Jech, Unika Schaefer, Thomas Garlipp m.fl.

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Nördfakta: Nej tyvärr, här har jag inte lyckats. Den här västtyska kortfilmen har inget mer med Woody Allen att göra än att den bygger på en novell han skrivit (“Mr Big”, publicerad i New Yorker och samlad i “Getting Even”), så dess plats i en Woody Allen-filmografi är ju ytterligt svagt. Men hade jag med 1969 års version av “Don’t Drink the Water” så måste jag ju ha med den här. Axel Hildebrand ska vid tidpunkten ha varit 21 år, så kanske är det någon form av studentfilm. Därför känns det inte så tråkigt att jag inte har hittat den någonstans, varken fysisk eller streamat. Den här gången fick det i stället för femtio ord bli femtio frågetecken.

Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

tisdag, juni 30

Kvartalsrapport Q2



Exakt tre månader har gått sedan förra kvartalsrapporten, så här kommer nu 25 av de bästa låtarna sedan dess.

Det är ingen rangordnad lista, utan i lyssningsvänlig följd kommer en salig blandning.

Det är Honey Cocaine som säger att hon styr och ställe, Janet Jackson som utlovar annat än sömn och Shamir som sjunger om ungdom.

Det är de oundvikliga Jaakko Eino Kalevi, Unknown Mortal Orchestra, Jamie XX och Hot Chip och så Vasas flora och fauna så vinner så otroligt mycket på charm.

Det är PINS, Deradoorian och Widowspeak som alla sjunger om kvinnor/flickor, medan Tame Impala skyller på sitt manliga kön.

Det är Min Stora Sorg som sjunger om att Gud gråter och det är Tropics som sjunger om Uppryckandet, medan Christopher Owens sjunger om kärlek, som ju ändå är störst av allt.

Varsågoda: Extra allt 2015 Q2.

måndag, juni 29

Woody #27: "Små och stora brott"

Små och stora brott (Crimes and Misdemeanors, 1989)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Martin Landau, Woody Allen, Mia Farrow, Alan Alda, Angelica Huston m.fl.

En oerhört svartsynt film, som skickligt klarar sin splittrade balansgång mellan realistisk samvetskvalsthriller och lättsam romantisk komedi. Och med båda historierna vill Allen berätta att livet inte är som Hollywood-filmer, som för att kompensera sina egna många happy endings. Landau och Alda är fantastiska, men naturligtvis på helt olika sätt.

Nördfakta: Alan Aldas dryge, framgångsrike men faktiskt intellektuelle rollfigur Lester är enligt rykte baserad på Larry Gelbart, som skapade “M*A*S*H” och skrev “Tootsie”.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juni 22

Woody #26: "New York Stories"

New York Stories (1989)
Regi: Martin Scorsese / Francis Coppola / Woody Allen
Manus: Richard Price / Francis Coppola och Sofia Coppola / Woody Allen
I rollerna: Nick Nolte, Rosanna Arquette, Steve Buscemi m.fl. / Heather McComb, Talia Shire m.fl. / Woody Allen, Mae Questel, Mia Farrow, Julie Kavner, Larry David m.fl

Allens bidrag till denna triptykfilm är starkare än Scorseses och Coppolas. Historien om den överkritiska judiska modern tagen till sin spets i “Oedipus Wrecks” håller dock knappt för 40 minuter. Far och dotter Coppolas “Life Without Zoë” är inte värd att se i sig, men som en slags proto-Wes Anderson.

Nördfakta: Det är synd att tänka på Julie Kavner enbart som Marge Simpsons röst, eftersom hon ju även i övrigt är en fantastisk skådespelare. Men i den här filmen är det svårt att inte känna historiens vingslag när Kavner pratar med Mae Questel, som ju gav rösten åt Betty Boop.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

fredag, juni 19

Hits for early... summer?



Eftersom sommaren ännu inte riktigt har vågat göra hoppet, så får den nu en rejäl knuff i ryggen.

Min Supermix-kollega Fredrik har för sjunde året i rad satt ihop en perfekt spellista för den tidiga sommaren, oavsett om den finns utomhus eller bara i ditt huvud.

Nästan tre timmar mjukt, fluffigt, svängigt, varmt: Supermix: hits for early summer days vol.7.

Om ni behöver mer musik för att få sommaren att sluta tveka, här finns volym 1, volym 2, volym 3, volym 4, volym 5 och volym 6.

Tack, Fredrik!

onsdag, juni 17

I'm the Charlie Browniest

Det är så jävla sorgligt att de här redan är slutsålda. Efter en enda dag.

Å andra sidan: det visar att det finns massor av folk med god smak.

måndag, juni 15

Woody #25: "En annan kvinna"

En annan kvinna (Another Woman, 1988)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Gena Rowlands, Ian Holm, Gene Hackman, Mia Farrow, John Houseman, Sandy Dennis, Martha Plimpton m.fl.

Ännu en historia om otrohet och föräldrars krav på prestation. Det är en obehaglig, men sugande stämning - en thriller som aldrig blir en thriller. Men känsokylan som skildras smittar av sig och resultatet blir lite styltigt. Inte ens Hackman, som väl ska föreställa passionerad, framstår som annat än grinig.

Nördfakta: Jag får erkänna att jag läser IMDB:s trivia-sektion om filmer, men det är en ungefär femtioelva gånger sämre källa än till och med Wikipedia. Om "En annan kvinna" säger den att det ursprungligen var tänkt att Mia Farrow skulle spela huvudrollen. Allen säger i “Woody om Allen” att Rowlands var förstahandsvalet och det hade ju blivit en fullkomlig annan berättelse med Farrow. Hon är 15 år yngre än Rowlands och kan inte blicka tillbaka på sitt liv på samma sätt. Nu var ju Farrow hur som helst otänkbar för huvudrollen. Hennes graviditet i filmen är nämligen verklig, hon födde sedan Satchel Farrow (numera Ronan), hennes och Allens enda biologiska barn. Han har varit påläggskalv inom Obama-administrationen, men oavsett vad han åstadkommer slipper han aldrig ryktet att hans egentliga far är Frank Sinatra.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

torsdag, juni 11

Woody #24: "September"

September (1987)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Elaine Stricht, Dianne Wiest, Sam Waterston, Jack Warden, Denholm Elliott m.fl.

Den hade nog passat bättre på teaterscenen, i stället för som klaustrofobisk tv-teater (i termens dåliga bemärkelse). Stricht briljerar som tydlig kontrast mot lågmälda Farrow, men inget händer i mor-dotter-förhållandet, vilket möjligen är en rimlig poäng om livet. Det hade varit en lovande dramatikerdebut, men från Allen känns det menlöst.

Nördfakta: Innan den här filmade och klippte Allen en komplett version av “September” med Maureen O’Sullivan som mamman, Sam Shepard som författaren och Denholm Elliott i en annan roll. Sedan skrev han om och bytte en del skådespelare - vissa avsiktligen, andra av nödvändighet eftersom de inte var tillgängliga längre. Hur den versionen var kommer vi aldrig få veta, eftersom Allen alltid slänger alla scener som inte hamnar i den slutliga filmen.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här