onsdag, januari 28

Lite av det som gjorde Amason på Södra teatern igår så lysande



Att Amanda Bergman inte bara har en fantastisk röst, nu i gott sällskap jämfört med tidigare, utan också en bra scenstil med snygga benknixningar.

Att låtarna med Gustaf Ejstes på sång faktiskt framstår mindre störande på scen än de gör på debutalbumet "Sky City", där de känns lite som på ett Fleetwood Mac-album när det efter en fin Stevie- eller Christine-låt kommer nåt stompigt med Lindsey vid micken.

Att basisten Petter Winnberg får sjunga "Went to War". Mer av honom!

Att "Yellow Moon" är en otrolig låt, som nästan får Fibes, Oh Fibes!-mannen i publiken att gunga sig av stolen.

Att det - som sagt - alltid är en fördel att se band spela i deras egen hemstad. Det är det som gör att Reine Fiske kan dyka upp och enbart spela ett gitarrsolo i "Elefanten" och att Jonas Kullhammar och hans saxofon tittar fram ur en av logerna med solo i "Kelly". I sådana stunder är Amason inte bara en "supergrupp", utan en knutpunkt för talang.

Att det är roligt att gå på en rockkonsert som till så stor utsträckning är fri från gitarrer.

Att de spelade "I Want to Know What Love Is" (i och för sig lite för troget originalet), men med invävd "Twin Peaks"-musik, som direkt gick över i "Duvan".

Att de kom in och körde "Ålen" som extranummer. Av någon anledning har de ju inte tagit med den på albumet, men däremot tagit med äldre låtar.

tisdag, januari 27

Från en annan tid



Apropå Aquarium Drunkard, skulle inte den typiska AD-artisten Jessica Pratts nya album komma idag? Var är det? Varför är det inte i mina öron?

Hennes debutalbum från 2012 lät som en uppgrävd 70-talsskiva, som en Linda Perhacs eller Vashti Bunyan. Men låtarna var bara ett par år gamla, inspelade 2007. Vilket i och för sig är tillräckligt långt tillbaka för att Pratt själv vill påminna om att hon har hunnit utvecklats sedan dess.

Det spår som har släppts, "Back, Baby", låter som vanligt. Möjligen med skillnaden att det framförs i ett något högre tempo än förväntat. Men bara något högre.

måndag, januari 26

Blogg merch

Jag har köpt min allra första blogg-merch. Tyvärr ingen kökshandduk, men en Grateful Dead-refererande tröja.

För så bra tycker jag att kaliforniska musikbloggen Aquarium Drunkard är.

Den är visserligen inriktad på gammal musik och annars på ny musik som låter som gammal musik, men det är helt okej.

Om du också köper en sån här tröja så kan vi ju nicka till varann i samförstånd när vi ses på gymmet?

onsdag, januari 21

Rappens Nånting-någon



I "Svär på min mamma" (en av förra årets 100 bästa låtar enligt Supermix) meddelade Silvana Imam att hon var rappens Tarantino och även rappens Liberace.

På nya "För evigt" är hon helt plötsligt rappens van Gogh.

Om vi förenar våra krafter tror jag att vi kan komma på ett par hundra ytterligare gubbar som är mer kända för sina personligheter än sina verk, gubbar vars rappens motsvarigheter Silvana Imam kan säga att hon är.

tisdag, januari 13

Frisyrer


Det där är alltså Helen Green som har ritat David Bowies frisyrer och stilar sedan 1964.

Och så har en som heter Gary Card ritat av alla frisyrer som prytt Prince sedan 1978:


Båda via Kottke.org

söndag, januari 11

Peut-être je suis Charlie



Det är (ytterligare) en sådan där vecka när jag önskar att jag använde min yttrandefrihet till att säga mer betydande saker än att utse årets bästa musik, klaga på reklam eller tippa Oscars.

Men nu ska slippa att läsa en pliktskyldig redogörelse från mig om vad som hänt i Frankrike, om vad vad som behöver göras eller vilket som är det rätta sättet att bemöta terrorism/rasism/intolerans.

Snart är jag tillbaka med att utse årets bästa musik, klaga på reklam och tippa Oscars. Jag väljer att göra det och ingen hindrar mig. Tack för det.

tisdag, december 30

Supermix sammanfattar året



Nu behöver ingen längre vara nervös för nyårsfestens ackompanjemang - här är Supermix: hits 2014!

Supermixtrion har i under 2014 spelat skivor på Strömterrassen och varit mycket framgångsrik i popquiz. För att knyta ihop året har jag, Sara och Fredrik satt ihop en spellista med 100 låtar.

Som vanligt är det folkrock för finsmakare (Gruff Rhys), halvobskyr långsamdisco (Joris Voorn) och popmusik du läser om i morgondagens tidning (Nao). Ganska mycket elektroniskt, ganska souligt, kanske inte enbart dansgolvigt. Men å andra sidan - det finns ju många olika sorters dansgolv.

Den som inte nöjer sig med den spellistan bör ju framför allt vända sig till Extra allt 2014. Sedan gå vidare till MILBERGS 2014, El Kommandantes 2014, RODEO 2014, Thungren Top 100: 2014, Best of 2014, 2014 - LÅTAR, AC 2014 Glitter eller 2014 i ord och toner.

Det spretar ju som tur var en hel del mellan dessa urval, även om det finns några artister som dyker upp oftare än andra: The 2 Bears, Andras Fox, Ariel Pink, Baba Stiltz, Blood Orange, Caribou, Dean Blunt, Dej Loaf, FKA Twigs, Future Islands, Hollie Cook, I Love Makonnen, Jamie XX, Jessie Ware, Kindness, Linda Pira, Little Jinder, Lorentz, Majid Jordan, Mark Barrott, Moodymann, Peaking Lights, SBTRKT, Seinabo Sey, Shamir, Tinashe, TOPS, Warpaint... Ja, det blev rätt många.

Men det finns ju en bautahit som så klart lyser med sin Spotify-frånvaro: Taylor Swifts "Shake It Off". Den får ni dansa till på Youtube. För utan den kan ni faktiskt inte fira ut 2014.

onsdag, december 24

Julkalendern: Caribou



Med "Our Love" har Caribou gjort en av de vemodigaste dansskivorna, eller en av de mest pulserande skivorna om kärlekssorg.

Dan Snaith knöt ihop elektroniska ljud, Owen Palletts stråkar och sin egen röst till en helhet. Till årets album.

måndag, december 22

Julkalendern: "The Goldfinch"



Kanske är det omöjligt att utnämna Donna Tartts "The Goldfinch" till årets bok. Den släpptes ju redan i slutet av 2013. Men jag kände ingen som läste den då.

Under 2014 däremot, då känner jag nästan ingen som INTE läst den. (Till och med årets julvärd Marcie har tagit sig an tegelstenen.)

En del klagade på att boken var för lång, men när den var slut tyckte jag snarare att det var jobbigt. Kanske för att jag hade borrat in mig ganska långt in i Theos huvud, eller rättare sagt hade Donna Tartt lyckats borra sig in lång i mitt. Eller så var det bara att de sista sidorna ju var de allra sämsta, på-näsan-skrivande.

Allt annat däremot... Och särskilt inledningen. "Things would have turned out better if she had lived" är troligen den allra bästa inledningsmeningen någonsin i ett andrakapitel.

PS: För övrigt: är det ett tecken i tiden att inte heller de andra mest omtalade böcker 2014 var från i år? John Williams "Stoner" är nästan fyrtio år gammal, Paula Fox "Desperate Characters" nästan trettiofem. Och till och med Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" är ju en fortsättning från förra året.

PS 2: Den bästa bok jag läste i år som faktiskt kom ut i år var nog Lorrie Moores "Bark". Bland svenska böcker gillade jag Kristofer Ahlströms "Ett liv för lite", Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam" och Tove Folkessons "Kalmars jägarinnor".

söndag, december 21

Julkalendern: Bästa badmusiken



Om du - i likhet med vår julvärd Marcie och till skillnad mot mig - kommer ha möjlighet att ta många långa bad under julhelgen, då har du chans att lyssna på några av årets bästa lugna skivor.

Framför allt bör du lyssna på Groupers  "Ruins". Liz Harris tionde album är lågmält och kräver koncentration. För dig som inte tar med dig en bok bland bubblorna.

Du kan också bada till Vashti Bunyans "Heartleap". Hennes stämma är som vanligt bräcklig som en badskumsbubbla, långsamt glidande genom luften, i risk att upplösas. Men den klarar sig och flyger ut genom fönstret.

I badkaret kan du även lyssna på en av årets mest fascinerande återutgivna artister: Lewis.

När albumet "L'Amour" dök upp var det lätt att tro att det var fejk, att det inte alls var från 1983 utan ett nutida sidoprojekt av typ Ariel Pink, Dirty Beaches eller Antony Hegarty, sugna på att ohämmat få göra romantisk crooning.

Men Lewis var på riktigt, en kanadensare som egentligen heter Randy Wulff. Han har sagt sig inte vara intresserad av royalties. Hur många dokumentärfilmare försöker just nu finansiera en "Searching for Sugarman" om honom?

PS: Lewis efterföljande "Romantic Times" (från 1985, under namnet Lewis Baloue) kan ni däremot vänta med, då hade han upptäckt sitt vibrato samt förinställda trumkomp av den typ som då - men enbart då - kan ha ansetts som jättehäftiga.

PS 2: Att jag nu kallar de här skivorna för "badmusik", gör det att jag enbart ser dem som bruksvaror? Nej. Det här är inte skval, som maskintillverkat plinky plonky för dygnetruntöppna solarier. Men man vill ju faktiskt inte bada till stökig musik.

lördag, december 20

Julkalendern: Hej då







Inte för att det väl går att säga så egentligen, men var det inte ovanligt många begåvade människor som gick bort i år? Många dessutom alldeles, alldeles för tidigt. Bland andra Philip Seymour Hoffman, Robin Williams, Lauren Bacall, Brasse Brännström, Jimmy Scott, Bobby Womack, Birgitta Stenberg, Harold Ramis, Frankie Knuckles, Ian McLagan, Joan Rivers, Rik Mayall, Mike Nichols, Gerry Goffin, Kim Anderzon, Phil Everley, Nils Horner, Malik Bendjelloul, Christian Falk, Paul Mazursky, Gabriel Garcia Marquez, Mavis Gallant, Jimmy Ruffin, Elaine Stritch och Gordon Willis. Hej då och tack.