lördag, maj 21

Arthur Russell 65 år!



I dag skulle Arthur Russell ha fyllt 65 år. Grattis!

Nu gör han ju tyvärr inte det, eftersom han inte ens hann fylla 41.

Den fullkomliga yra som rådde kring återupptäckten av Arthur Russell i mitten av nollnolltalet har väl svalnat, men det kommer fortfarande regelbundet skivor med framletad, osläppt musik ur hans brokiga arkiv av "pågående arbete". Dessutom kom ifjol ett ambitiöst coveralbum och Kanye West samplade Russell på senaste albumet.

Ändå finns det nog fortfarande många som inte känner till Russell, eller förstått att de borde höra vad han spelade in.

De går miste om så mycket fantastisk musik, av så många olika slag. Allt som kan uppstå när man kör cello genom effektpedaler. Operasången i "#3 (In the Corn Belt)". De fjäderlätt vemodiska styckena i "Instrumentals"-projektet, som utmanade konstmusikvärlden med att vara komplexa men ändå lättlyssnade. För att inte tala om raka pop- och folksånger eller "Love Comes Back", en r&b-ballad om hur Russells HIV drabbade hans förhållande med sambon. Russells texter och sångröst, så enkel och uppriktig mitt bland manierade, punkfräsande eller cyniska samtida. Och så skev, genialisk disco - svajig men svängig, aldrig stillstående, alltid överraskande. (Tyvärr har jag lärt mig genom Tim Lawrences biografi "Hold on to Your Dreams" att visselslingan i "Tell You" inte var Arthur Russells förtjänst alls.)

Det är en klyscha att "det finns en låt av X-artisten för varje möjligt ögonblick", men den är alltför frestande att använda när det gäller en så otroligt mångsidig person som Arthur Russell.

Att Russell rörde sig mellan olika stilar i sina olika projekt och ofta inom en och samma låt blev hans förbannelse. Han lade ofta in för svåra saker i sina försök att nå dansgolv eller hitlistor - och han lade in för enkla saker i sin konstmusik (trummor! popmelodier! texter om hundar!)

Jag satte ihop en liten spellista med de flesta av Russells stilar representerade. En del saknas på Spotify, till exempel den allra bästa och längsta versionen av "Is It All Over My Face?". Allra mest känns ofullständig är listan av att sakna "A Little Lost". 

Men här är i alla fall Lilla Arthur Russell-listan.

Grattis, Arthur - och grattis alla som ännu har kvar nöjet att upptäcka dig.



Här är en bild från i onsdags, när jag gick förbi 437 East 12th Street på Manhattan, där Arthur Russell bodde i många år, ända till slutet. Han var granne med Allen Ginsberg, som sponsrade Russell med el genom en förlängningssladd ut på brandtrapporna. 

lördag, april 23

Ibland snöar det i april



Det mesta jag skulle kunna säga om Prince om har jag redan sagt - eller åtminstone försökt säga. För hur väl kan man egentligen förklara vad som gjorde Prince till en av de största?

Jag har skrivit om hur jag först uppfattade Prince som barn på åttiotalet.

Jag har skrivit både här och här om hur han ofta beskrivs som enbart artist, skild från att vara människa. Det tycker jag är synd. Men visst, det är intressant att läsa om honom som den frenetiskt skapande person han var.

Jag har skrivit om det genialiska namnbytet. Och jag rankade hans bästa alias

Jag har skrivit om en av de bästa skivryggarna i den fysiska musikutgivningens historia.

Jag skrev om att hans 50-årsdag inte uppmärksammades likt de jämngamla Madonnas eller Michael Jacksons. Men sedan 2008 har ju Prince inflytande på musikhistorien bara blivit tydligare och tydligare, så hans 60-årsdag hade väl firats mer än Madonnas.

Dessutom har jag så klart skrivit om musiken. Hans bästa ballad, hans bästa B-sida och hans bästa låtar, i en Spotify-lista som i dag är tom. Min vän Thomas rangordnade hans album under den gyllene eran.

Och så skrev jag ju - kort - om de två gånger jag såg honom spela, i Slottsskogen och på Skeppsholmen. Jag är verkligen, verkligen glad att jag fick se honom, efter att han ställde in i Helsingfors 2010. Och jag ångrar att jag inte köpte den där tamburinen.

Medan jag skriver det här snöar det från aprilhimlen.

lördag, april 16

onsdag, april 13

Saker jag ser fram emot i New York, del 5



Att ta tunnelbanan ut tills den når havet och vänder, kliva av och gå hit. Jag inser dock att priserna stigit sedan 1922 när bilden togs.

tisdag, april 12

tisdag, april 5