måndag, juli 27

Woody #31: "Skuggor och dimma"

Skuggor och dimma (Shadows and Fog, 1991)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Mia Farrow, John Malkovich, John Cusack, Lily Tomlin, Donald Pleasence, Julie Kavner, Jodie Foster m.fl.

Allt är expressionistiskt och abstrakt: tidpunkt och plats är verkligen höljda i skuggor och dimma. Till en början är den Kafka-aktiga historien om Kleinman som tvingas ut i natten för att jaga en seriemördare ett bra upplägg, men det blir lite för episodiskt och alltför många trådar lämnas lösa. Synd.

Nördfakta: Börja inte googla efter i vilken europeisk stad den här filmen är inspelad: allt är bara kulisser. Väldigt, väldigt, väldigt många kulisser. Det stora bygget är förklaringen till att det här var Allens ditills dyraste film.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 20

Woody #30: "Scener från en galleria"

Scener från en galleria (Scenes from a Mall, 1991)
Regi: Paul Mazursky
Manus: Roger L. Simon, Paul Mazursky
I rollerna: Bette Midler, Woody Allen, Bill Irwin, Paul Mazursky m.fl.

Allen och Midler gör goda skådespelarinsatser, med tanke på hur svårt det borde vara att föreställa sig dem som makar, dessutom i Beverly Hills. Men de växlar mellan lyckligt gifta och bittra fiender alltför många gånger, alltför snabbt för att man ska bry sig. Särskilt vass är inte heller dialogen.

Nördfakta: Och för alla som har undrat ända sedan jag skrev det här, det var alltså här som Joan Delaney från 1969 års “Don’t Drink the Water” dök upp igen, i minimala rollen som tv-intervjuare.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 13

Woody #29: "Alice"

Alice (1990)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Joe Mantegna, William Hurt, Alec Baldwin, Keye Luke, Cybill Shepherd, Blythe Danner m.fl.

Mer än ibland får man påminna sig om att det utspelar sig på 1990-talet, med 40-talskänsla inte bara i porträttet av fyrtioårskrisande lyxhemmafrun och de magiska specialeffekterna, utan även i bilden av kinesiske örtdoktorn. Historien har sina bitterljuva stunder, men går liksom inte ihop. Och vad sjutton hände med slutet?!?

Nördfakta: För att vara en som inte gillar specialeffekter (bl.a. av budgetskäl) så har Allen använt sig av dem i många av sina filmer. Här var tydligen den korta flygscenen med Farrow och Baldwin särskilt knepig och vissa andra scener fick strykas ur manus av tekniska skäl, berättade Allen för Stig Björkman (i "Woody om Allen"). Men själv tycker jag att lågbudgeteffekterna är fina, men de bidrar till att berättelsen inte känns 90-talig.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här

måndag, juli 6

Woody #28: "Somebody or The Rise and Fall of Philosophy"

Somebody or The Rise and Fall of Philosophy (1989)
Regi: Axel Hildebrand
Manus: Axel Hildebrand (efter en novell av Woody Allen)
I rollerna: Patrick Jech, Unika Schaefer, Thomas Garlipp m.fl.

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Nördfakta: Nej tyvärr, här har jag inte lyckats. Den här västtyska kortfilmen har inget mer med Woody Allen att göra än att den bygger på en novell han skrivit (“Mr Big”, publicerad i New Yorker och samlad i “Getting Even”), så dess plats i en Woody Allen-filmografi är ju ytterligt svagt. Men hade jag med 1969 års version av “Don’t Drink the Water” så måste jag ju ha med den här. Axel Hildebrand ska vid tidpunkten ha varit 21 år, så kanske är det någon form av studentfilm. Därför känns det inte så tråkigt att jag inte har hittat den någonstans, varken fysisk eller streamat. Den här gången fick det i stället för femtio ord bli femtio frågetecken.

Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här