fredag, december 30

Musik för löprundan (eller dangolvet?)


Jag har sprungit mer än 90 mil i år, vilket ju inte är mer än tio futtiga Vasalopp men å andra sidan är lika mycket som tio hela jävla Vasalopp! På många av de milen har jag haft prat i lurarna, men jag har även använt musik för att orka de sista kilometrarna. 

Gärna något envetet taktfast, gärna något positivt, någon knasighet gör inget… En hel del gammalt så klart, men mycket nytt.

Nu har jag samlat de bästa löplåtarna från 2022. Kanske kan musiken vara något för er som tänker springa under 2023. Eller så funkar den lika bra på ett dansgolv på nyårsfesten?

Varsågoda: Extra allt löphits 2022

PS: Och den som vill ha mer musik för nyårsfesten, eller fixandet inför, kan ju lyssna på den längre och mer varierade Extra allt 2022

lördag, december 24

Julkalendern: Oliver Sim

Jag trodde ju att det soloalbum från en XX-medlem man skulle se framåt mot var Romy Madley-Croft. Men hennes sporadiska singlar har inte varit något vidare, lite för slätstruket EDM-iga.

I stället blev det Oliver Sim, den basröstade basisten, som med ”Hideous Bastard” gjorde en sammanhållen skiva med öppna berättelser om sitt liv, varierade arrangemang, oväntade samplingar och någon sorts skruvad humor ibland.

Gör som Linus, lyssna på den julröda (eller ”blood red” som den tydligen ska anses vara) vinylutgåvan och ha en fin jul.

fredag, december 23

Julkalendern: Fredagsdrink

1. Negroni (ohotad etta) 
2. Negroni Bianco / White Negroni (olika varianter, stigande stjärna) 
3. Boulevardier (stigande stjärna, är ju heller inte långt från Negronin...) 

Bubblare: Sazerac, Last Word, Waterloo, gin och tonic. Kanske kommer Triple Ménace (den gula drinken till vänster) klättra under 2023? Den är från David Lebovitz mycket inspirerande ”Drinking French” (den blå boken till höger).

torsdag, december 22

Julkalendern: Årets läsning

Årets julvärd Linus van Pelt ligger och tar igen sig på en hög av böcker utgivna i år som jag läst.

Årets bästa skönlitterära bok var Karolina Ramqvists "Bröd och mjölk", en otroligt skicklig och närmast gastkramande berättelse om besatthet av mat. Trots beskrivningen av hur det kan gå när man försöker återskapa ett släktrecept så måste väl "risgrynspudding" ha varit en googleraket i år?

En annan fantastisk bok var Sara Gordans "Natten". Och Ia Grenbergs "Detaljerna" var ju också väldigt fin. Allt det här visste ni ju däremot redan, men gillar ni nordirländska nutidsnoveller och har missat Wendy Erskines "Dance Move" så rekommenderar jag den starkt.

I den mer lättsam stilen så var Janice Halletts "The Twyford Code" en udda thriller, både i form och innehåll. Titelns kod är hemliga ledtrådar till en guldskatt i ungdomsböcker av Enid Blyton-typ. Efter läsningen tog det min hjärna några dagar att sluta leta efter akrostikonmeddelanden i alla texter. (I samma genre var Richard Osmans tredje bok om Thursday Murder Club ju god underhållning, men någonstans undrar man ju hur lång han tänkt göra serien.)

Årets bästa facklitteratur var Bob Stanleys "Let's Do It", som redan har varit med i julkalendern. Självbiografin från den siste överlevande Four Tops-medlemmen, Duke Fakir, kan man strunta i om man inte är väldigt stor Four Tops-fan. Vilket ju jag är, så för mig fanns det många godbitar. Levi Stubbs framstår som en sympatisk person, det var ju skönt.

onsdag, december 21

Julkalendern: Hej då

I år har vi sagt hej då till Lamont Dozier, Christine McVie, Pharaoh Sanders, Ronnie Spector, Sven-Bertil Taube, Sven Melander, Ingvar Oldsberg, Terry Hall, Olivia Newton-John, Mimi Parker, Gal Costa, Erasmo Carlos, Angela Lansbury, Jean Luc Godard, Peter Bogdanovich och Ivan Reitman

Och även till Martin Duffy, Robbie Coltrane, James Caan, Ray Liotta, Jim Stewart, Angelo Badalamenti, Julee Cruise, Irene Cara, Jerry Lee Lewis, Loretta Lynn, Kirstie Alley, Philip Baker Hall, Ramsey Lewis, Creed Taylor, Per Gunnar Evander, Vangelis, Paul Ryder, Timmy Thomas,  Issey Miyake, Sidney Poitier, Carl-Uno Sjöblom, Andrew Fletcher, William Hurt, Fred Ward, Meat Loaf, Manuel Göttsching, Liz Sheridan, Mark Lanegan, Marilyn Bergman, Bob Saget, Syl Johnson, Betty Davis, Gillbert Gottfrieds, Kristian Lundberg, Coolio, Chris Bailey, Mira Calix, Monica Vitti, Anne Heche, James Mtume, Taylor Hawkins, André Leon Talley och Clive Zanda.

UPPDATERING 22 DECEMBER: Och hej då till Thom Bell…

UPPDATERING 30 DECEMBER: Och hej då till Vivienne Westwood…

tisdag, december 20

Julkalendern: Bob Stanley-året

Som den fanboy jag är så har jag självklart hållit noga koll på vad Bob Stanley har presterat under året. Musikern, journalisten, författaren, musikarkeologen Stanley har inte legat på latsidan under 2022, men vad var egentligen bäst? Vi räknar ner på topplistan.

5. Saint Etienne "Fairfax High" och "The Character of Saint Etienne" 

Årets fanclubutgåvor, där trion samlar överblivet från dels 1997-98, dels de senaste åren. Det är ömsom vin, ömsom trummaskinsbagateller. Eftersom jag är svag för den organiskt flöjtiga Malmöperioden kring "Good Humor" så vinner "Fairfax High", men "The Character of..." har ett oemotståndligt MiniDisc-omslag.

4. Sammi Smith "Looks Like Stormy Weather 1969-75"

Samlingsskiva med "countryns Dusty Springfield", sammansatt och med häftestext av Stanley, som vill rädda Smith från att enbart vara känd för att haft den största framgången med Kris Kristoffersons "Help Me Make It Through the Night". Och för min del har han lyckats, innan hon var med på förra årets samlingsskiva "Choctaw Ridge" hade jag aldrig ägnat Sammi Smith en tanke.

3. John Barry "The More Things Change"

Barrys skiva "Ready When You Are, J.B." utökad med ytterligare spår, som visar vilket geni han var.

2. "Fell from the Sun - Downtempo and After Hours 1990-91"

Samlingsskiva som Stanley satt ihop tillsammans med bandkollegan Peter Wiggs - och inkluderat sig själva. Det är en väldigt smal genre de siktat in sig på: musik som går i krokarna kring 98 bpm, från ett ögonblick i brittiskt klubbliv när man ville ta det lite lugnare. Förvånansvärt mycket av detta låter fantastiskt! (Och detta är förhoppningsvis en ny mall för musikhistoriska samlingsskivor, som kan få ägna sig åt nyare eror än sextiotalet och som inte behöver fokusera på hits. KLF:s frånvaro känns dock lite sorglig här, men antagligen håller de väl hårt på sina rättigheter?)

1. "Let's Do It - the Birth of Pop"

En självklar förstaplats för detta storverk till bok, en prequel till 2013 års "Yeah Yeah Yeah". Här behandlas popmusikens historia innan rocken. Det är ett lite beklagansvärd begränsning till växelverkan mellan USA/Storbritannien, med enbart några få utflykter till Sydamerika (och med Abba som en av slutpunkterna). Men det är ju korrekt att popmusiken utvecklades i pingpong över Atlanten, ofta av att musiker åkte och bosatte sig på andra sidan. 

Stanley berättar mästerligt om hur teknik, världshändelser, regler och trender påverkat musiken. Och hur vissa saker bara är slump, som det här med att schweizisk joddling blev en del av countrymusiken...

En av årets bästa böcker, och självklart det bästa Bob Stanley gjort i år.

måndag, december 19

Julkalendern: Lånat blir nytt

Här är utifrån det som har nått mina öron vad jag tycker är årets bästa samplingar och interpolationer, med både 2022-låtarna och originalen.

Hiphop lånar av hippies, producenter som grävt bland gammalt som Del Shannon, producenter som grävt bland nytt som Björk, hiphop som lånar av Joy Division, kanadensarna som helt snor ett japanskt 80-talssound...

Varsågoda: Extra allt 2022 lånat blir nytt


söndag, december 18

Julkalendern: Missade konserter

Jag missade Khruangbin på Annexet, Dionne Warwick på Göta lejon, Jorja Smith på Gröna lund, Harry Styles på Tele 2, Joni Mitchell i Newport, hela Way Out West, Popsicle på Södra teatern, Andreas Mattsson på Stadsteatern, Angel Olsen på Berns, The Cure på Globen, Little Simz på Slaktkyrkan…

Däremot var ju våren fylld av coronauppskjutna konserter, som Rufus Wainwright på Filadelfiakyrkan, Frida Hyvönen på Filadelfiakyrkan, Andreas Mattsson på Nalen klubb, Damien Jurado på Södra teatern, Tindersticks på Cirkus och Suede på Annexet, Håkan Hellström på Ullevi - som märks fyllt av nya och oprövade akter… Sedan blev ju resten av hösten tyvärr en fullkomlig konsertöken. Vi får hoppas på 2023.

lördag, december 17

Julkalendern: Benjamin Clementine


Brittiske übertalangen Benjamin Clementines tredje album ”And I have been” är oväntat kort, bara 36 minuter. Men vänta: det är egentligen bara den första delen av ett längre album eller en trilogi. Som ska bli det sista han gör som musiker. 

Det är i så fall att lämna på topp, det är vansinnigt vackert. Det är möjligen inget album för den som skyr alla pretentioner, även om det är betydligt mycket mer lättillgängligt än Clementines två tidigare album. Pianot i ”Last Movement of Hope” är Erik Satie, men i “Lovelustreman” är det Dr Dre. Och annat låter Nina Simone. Eller Antony and the Johnsons eller Rufus Wainwright. Eller Nick Drake. 

Men framför allt låter det som om Clementine är helt i kontroll, i vardaglig lycka, i sorg, ibland undertoner av vrede. Helt bekväm utan att bara göra sig till. 

Förutom det där med en trilogi som blir det sista han gör. 

fredag, december 16

Julkalendern: Årets låtar

Lagom till den sista helgen innan jul, innan ni helt begravs i julmusik, kommer här listan med de 100 bästa låtarna från året som gått.

Eller tja, jag ska vara med ödmjuk än så: här är 100 väldigt bra låtar från året. Det finns så klart även andra bra låtar, sådana som jag aktivt valde bort eller sådana som jag glömt bort. Och så är det här ju en strikt "en låt per artist"-policy.

Som vanligt är det inte en rangordnad lista, utan låtar lagda i en lyssningsvänlig ordning. Från en mjuk start (en lång start, jag gillar mjukt) så går det vidare till lite mer rockigt och sedan mer sväng och efter det dunka-dunka av både kommersiell och mer knasig sort. Därefter ballader och jazz uppblandat, kanske för att somna till?

Ni kommer möta gamla Extra allt-favoriter som Hot Chip, Damien Jurado, Jessie Ware, Sault, Helado Negro och Tirzah. Men mycket nytt blod släpps också in: Summer Vee, Lay Banks, Maddie Moon, Melle Brown, Neil Frances, Cherri Knight, Makaya McCraven, Shabason & Krgovich och Meg Baird, för att nämna några.

Varsågoda: Extra allt 2022

torsdag, december 15

Julkalendern: Kulturdebatter vi helst vill glömma

  • Behöver artister vars inspelade musik har spelats i ett politiskt sammanhang de inte stödjer ta avstånd från det varenda gång för annars kommer alla tro att de stödjer politik som om de varit på plats och spelat live? 
  • Är medelålders kvinnor litteraturens köttberg? 
  • Får vem som helst recensera ”Encanto”? 
  • Varför får man inte ta med eget godis på bio? 
  • Varför får man inte ha vilka kläder som helst på Internationella Engelska Skolan? 
  • Vem hejar du på av Johnny och Amber? 
  • Behöver samtliga politiker veta vilka samtliga nutida kulturskapare är?
  • Är Kanye nu till slut cancelled? 
  • Gjorde Neil Young och Joni Mitchell rätt när de cancellerade Spotify på grund av Joe Rogan? 
  • Gjorde Karin Dreijer rätt när hon cancellerade hela SVT på grund av ett inslag i ett program? 
  • Ska dragqueens få läsa sagor för barn? 
  • Är de Augustiprisnominerade böckerna för tråkiga?
  • Varför bjöds Kakan in till Elle-galan men inte Ebba?
  • Varför bjöds varken Jimmie eller Kakan in till Nobelfesten? 
  • Varför bjöds Kevin Shields in till Nobelfesten?

onsdag, december 14

Julkalendern: "Looking at Your Pager"

 

I vintras hade jag skrattat om någon hade sagt att en av 2022 bästa låtar skulle förlita sig hårt på en sampling av en inte särskilt ihågkommen girlgroup-R'n'B-låt från 2000.

Men så kom våren och om någon kan leverera trofast är det Kieran "Four Tet" Hebden. Under namnet KH gav han ut ”Looking At Your Pager" och den har följt mig sedan dess, inte minst på löprundor. Det är då jag lyssnar på klubbmusik nu för tiden. Jag kallar den kubbmusik.

tisdag, december 13

Julkalendern: Twitter R.I.P?


Linus känner sig allmänt förvirrad av Elon Musks inte helt frivilliga köp av Twitter för 44 miljarder dollar.

Linus vet nu inte om han måste byta till ett annat socialt medium för att få läsa arga reaktioner på arga gubbar, mysiga trädgårdstips, musiklänkar och bara allmänt trams. Linus orkar inte riktigt börja om igen, med att till exempel försöka förstå Mastodon. Kanske nöjer han sig med filten.

måndag, december 12

Julkalendern: "Oiseau"

En fin låt om vad man skulle göra om man var fågel. Man måste ju öva sin franska även vid sidan av daglig Duolingo.

söndag, december 11

Julkalendern: Örfilen

Linus van Pelt försöker överträffa Will Smith genom att inte bara slå med öppen handflata, utan ett leksaksflygplan. Å andra sidan har Charlie Brown i rollen som Chris Rock förstärkt sitt försvar med en papperspåse. 

Det framstår ju som en absurd och överdriven sak att göra, att slå någon i papperspåsehjälm med en leksak. Men det ligger ju i lä jämfört med att klampa upp på scenen mitt i direktsändning för att smocka till en komiker som dragit ett dåligt skämt om ens fru på en gala där man är nominerad till ett pris - för att sedan direkt gå och sätta sig i publiken igen! "Ja, så nu har jag markerat, jag får väl helt enkelt kommentera det mer i mitt tal senare om jag vinner. Och eventuellt i varje intervju under resten av mitt liv."

lördag, december 10

Julkalendern: Tv och film jag inte sett i år

  • Den där satiren om väldigt rika människor som flugit över hela jorden trots att isarna smälter (gjord av en väldigt rik regissör som flugit över hela jorden för att göra promotion trots att isarna smälter) 
  • Den där andra satiren om väldigt rika människor som flugit över hela jorden trots att isarna smälter (gjord av en väldigt rik regissör som flugit över hela jorden för att göra promotion trots att isarna smälter) - eller jo, den har jag sett lite av 
  • Den där närtidshistoriska med skådespelare som är mycket snyggare än de närtidshistoriska personerna var på riktigt, eller ÄR - eftersom några av dem fortfarande lever
  • Den där närtidshistoriska som försöker skildra dålig kvinnosyn men kritiserades för att spä på dålig kvinnosyn
  • Den där fantastyserien med riddare och drakar
  • Den där andra fantastyserien med riddare och drakar
  • Den där om en arbetsplats, som var både rolig och dramatisk men som kommer tappa allt till andra säsongen 
  • Den där långsamt klippta dokumentären som en del tyckte var för långsam 
  • Den där snabbt klippta dokumentären som en del tyckte var för snabb 
  • Den där återuppvärmda franchisen - men med en twist ju!

fredag, december 9

Julkalendern: Harry Styles

 

Åh, en tonårsidol som gör sådana här låtar - och dessutom spottar på Chris Pine! Det är för bra. (Och eventuellt var det ju för bra och Styles spottade faktiskt inte på Pine, men man kan ju få drömma.)

torsdag, december 8

Julkalendern: Soppa

Linus har hällt tomatsoppa på sig själv och limmat fast sig vid David Hockneys "A Bigger Splash".

Linus vill också rädda klimatet. Och så vill han vara med i samtiden.

Men varför hällde han soppan på sig själv och inte på målningen? Jo, han såg bara det här exemplet med "Flicka med pärlörhänge" och trodde det var så man gjorde.

onsdag, december 7

tisdag, december 6

Julkalendern: "Running Up That Hill (A Deal With God)"

Att Kate Bush fick en massiv revival tack vare "Stranger Things" var väl årets finaste musikval?

Att ”Running Up That Hill (A Deal With God)” tydligen var årets tionde mest streamade låt, det borde ju egentligen enbart göra dagens artister rädda och kanske lite skamsna. Men att höra barn nynna på den i stället för låtar från Disneyfilmer eller Melodifestivalen, det var ju fantastiskt.

Framgången fick till och med Kate själv att ställa upp på sin första intervju på sex år. Tyvärr dock: den gamla intervjun där hon sa att hon aldrig sett en kulle, den var fejk.

måndag, december 5

Julkalendern: Årets covers

Som vanligt gjordes det i år väldigt många onödiga covers. 

Bland dessa inte mindre än två onödiga covers av Mazzy Stars "Fade Into You" (Mallrat och Valerie June), ett mycket intressant fenomen. Och en världsartist spelade in ett helt album med - vad jag uppfattat - flåsbrötiga versioner av ursprungligen fina soullåtar. Mer tid har jag inte gett den skivan, någon som tycker att jag borde?

Men så klart gjordes också många fantastiska coverversioner. De enligt mig tio bästa har jag samlat i en behändig spellista, tillsammans med originalen. Det är Cat Powers hjärtskärande inspelning av Replacements "Here Comes A Regular", det är klassiker som från början sjöngs av Everly Brothers och Karen Dalton, det är en flöjtig cover på Ryuichi Sakamoto.

Och så är det ett bidrag från genren "cover-på-sig-själv", när Neneh Cherry tog in Robyn och Mapei för att hitta mycket mer vemod i "Buffalo Stance".

Varsågoda: Extra allt covers 2022.


söndag, december 4

Julkalendern: Dyrtider

Det är ju som alla vet en hård vinter vi går mot, åtminstone ekonomiskt. Det är dyrtider.

Folk har pratat om hur mycket det kostar att ta en dusch, att köra bil, att värma upp det inglasade uterummet till t-shirtvärme, att köpa smör...

Men det pratas mindre om att loppisarnas backar för tiokronorsvinyl dras med i inflationen. Se ett exempel här till höger. Redan i somras hade "Sveriges vanligaste skiva" på en antikbutik i Gamleby värderats till 65 (sextiofem) kronor.

Det är alltså ett prisskutt på cirka 650 procent.

Har det här något att göra med att den svenska loppisvinylmarknaden är kopplad till den europeiska? Är det möjligt att få till ett riktat högkostnadsskydd till hela loppisområde 3 och 4?


lördag, december 3

Julkalendern: AI-bilder

Var det inte i år som de AI-genererade bilderna skulle ta fart? Helt plötsligt höll alla i sociala medier på att dela olika bilder de skapat genom att skriva in "dreadlock turtle skating in medieval painting" eller något sådant. Men blev det användbart?

När jag prövade med "linus van pelt christmas in 2022" fick jag bara det här:



Och det känns visserligen möjligen som en rimlig uppskattning av om Linus varit en karaktär som skapats i nutiden, för en tecknad Netflixserie. Men nja. Och vad är "Luthaus" och "Linplifs"? Det här är inget jag behöver riktigt än.

fredag, december 2

Julkalendern: Naima Bock

 

Om man heter Naima Bock, då är det väl självklart att den musik man ska göra är flippad folk, med delar jazz och bossa och så en vals om en husbil inslängd som bonus. Och en hel del saxofon, oundvikligt om man heter Naima.

Förut kallade hon sig Naima Jelly och gjorde mer postpunkig musik i Goat Girl, men i år kom solodebuten "Giant Palm". Där blandar brittisk/brasiliansk/grekiska Naima Bock ambitiöst stilar, som alla var och en säkert hade kunnat byggas ut till ett album som varit fint, men tråkigare.

Det låter som en samlingsskiva från Numero Group med en förbisedd självutgiven sjuttiotalsartist som sedan gav upp, blev byggnadsvårdare och nu är pensionär. Men så är det ju inte. "Instrumental" är heller inte - trots titeln - en mindre vimsig outtake från Arthur Russells "Instrumentals"-projekt.

Jag är så glad att sådan här musik görs även här och nu. Vartåt Naima Bock är på väg härnäst är omöjligt att gissa, men jag vill hänga med och höra.

torsdag, december 1

Julkalendern: Wordle och vänner

Årets bästa Internet var ändå de här ordspelen med ett fembokstavigt ord om dagen. Det överlevde hela året! Men folk har väl slutat dela sina resultat på Twitter?

Originalet är Wordle, vars idealistiske skapare tydligen medvetet valde att inte skydda sin idé. Så som svenska kopior kom Ordlig och Ordsnille, med varierande grad av trohet till Svenska Akademiens Ordlista. De skulle eventuellt till och med kunna godkänna egennamn som "Linus", vilket Wordle inte gör. Årets julvärd blev så missnöjd att han fick ta till filten.

Trots böjningarna och låneorden har jag dock hängt kvar även på Ordsnille. Det räcker liksom inte med ett eller två ord per dag. Däremot var min kunskap om snuskig slang på engelska tydligen inte tillräcklig, så jag gav upp på Lewdle

Årets finaste Wordle-anekdot var den här anonyma bekännelsen om hur det går att omärkligt och subliminalt hjälpa sin närmaste att lista ut dagens ord.