fredag, september 29

Joni 80: Don Juan's Reckless Daughter


Don Juan's Reckless Daughter (1977) 

Inblandade utöver Mitchell: Jaco Pastorius (bas m.m.), John Guerin (trummor), Wayne Shorter (saxofon), Don Alias (slagverk m.m.), Airto Moreira (slagverk), Larry Carlton (gitarr), Chaka Khan, Glenn Frey och J.D. Souther (kör) m.fl.

Varningsklockor: dubbelalbum, 16-minuterslåt, ouvertyr, slagverksjams, blackface på omslaget… här härjar hybris. Eller i alla fall slappa tyglar. Det finns bra spår, som ”Dreamland” och ”Off Night Backstreet”. Men sedan… Det är inte bara utsvävningarna som brister, titelspåret låter bara överblivet ur ”Coyote”. Visst börjar decennier av storrökning märkas på sångrösten?

Betyg: två starka Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

torsdag, september 28

Joni 80: Hejira

Hejira (1976) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), Jaco Pastorius (bas), L.A. Express (komp), Neil Young (munspel), Bobbye Hall (slagverk) m.fl.

Vindlande, rastlösa historier från vägarna, borta från L.A. vars lyxighet nästan är helt bortblåst även i musiken. Den stora nyheten är Pastorius aviga, flytande bas. Låtarna är långa med ett genomgående, kolgrått sound. Det är vackert och suggestivt, men tyvärr blir det ibland även lunkande jämntjockt. Mitchell sjunger fantastiskt.

Betyg: fyra Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

onsdag, september 27

Joni 80: The Hissing of Summer Lawns

The Hissing of Summer Lawns (1975) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (“more than an engineer”), L.A. Express (kompband), Jeff “Skunk” Baxter (gitarr), Wilton Felder (bas), Chuck Findley (blås), Bud Shank (blås), James Taylor (gitarr och kör), Graham Nash och David Crosby (kör) m.fl.

När ambitionerna kräver mer än Kaliforniens bästa kompmusiker: börja använda syntar och sampla burundiska trummor. Även texterna siktar högt, samtidsnoveller med satiriska eller sorgsna nålstick åt olika håll (och en uppsluppen nostalgitripp till 50-talstonåren). Det är storartat och myllrande, men sammanhållet. Lyssna många gånger - det finns alltid mer att upptäcka.

Betyg: fem Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

tisdag, september 26

Joni 80: Miles of Aisles

Miles of Aisles (1974) 

Inblandade utöver Mitchell: L.A. Express (hårt tyglat kompband)

En blandad kompott till livealbum, vid tillfället en slags ”greatest hits”. Äldre låtar som får ny kompkostym mår väldigt bra, allra mest en suggestiv “Rainy Night House”. De akustiska numren är däremot ganska onödiga. Den enda låt som bara getts ut här, “For Love or Money”, är fin och funky.

Betyg: fyra Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

fredag, september 22

Joni 80: Court and Spark

Court and Spark (1974) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), L.A. Express (kompband) och många andra musiker, inklusive José Feliciano, Graham Nash, David Crosby, Wayne Perkins - och så Cheech & Chong på kör.

Nästan så sammanhållet att det kan kallas temaalbum. Från kärlekens inledande tvekan till stolt galenskap, via kärleksfull Geffenparodi - och otroliga låtar som uppgivna “Down to You”. Att det slutligen ballar ur förlåts. Den slicka ljudbilden med studiomusikerrävar blommar ut fullt och helt rimligt blev “Help Me” en topp-10-hit (Mitchells enda).

Betyg: fem Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

torsdag, september 21

Joni 80: For the Roses

For the Roses (1972) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), Tom Scott (blås), Wilton Felder (bas), Russ Kunkel (trummor), Bobbye Hall (slagverk), Bobby Notkoff (stråkar), James Burton (gitarr), Graham Nash (munspel) och Stephen Stills ("rock'n'roll band")

Mitchell sträcker ut stegen, blir mer vindlande och mer musikaliskt ambitiöst. Det kräver mer av lyssnaren för att hänga med både i musiken (som testar jazz och Beethoven) och de filosofiska, snärtiga, svartsynta texterna. Men det är värt det. “Blonde in the Bleachers” är en av hennes allra bästa låtar.

Betyg: fem Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

onsdag, september 20

Joni 80: Blue

Blue (1971) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), James Taylor (gitarr), Russ Kunkel (trummor), Stephen Stills (bas), Sneaky Pete Kleinow (pedal steel)

Självutlämnande berättelser, ibland rent skinnflådda. De ljusare stunderna och humorn är välbehövliga. Mitchell hade haft omvälvande år med flera relationer (Nash, Taylor, Cohen) med bittra slut. Och bortlämnade dottern i fem år gamla “Little Green” var ett aldrig läkande sår. Mitchell visade vägen: hippieeran var slut, här börjar sjuttiotalets introspektion.

Betyg: fem Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

tisdag, september 19

Joni 80: Ladies of the Canyon

Ladies of the Canyon (1970) 

Inblandade utöver Mitchell: Henry Lewy (ljudtekniker), diverse människor på blås, stråkar, congas och bl.a. CSN&Y på kör

Övergången till en något större inramning med piano och lagom mycket komp passar väl med fantastiska sånginsatser av Mitchell. Ett riktig hippiealbum, men även pekorala ”For Free” är ju fin. Många låtar är orättvist bortglömda pärlor. Tyvärr är några andra uttjatade. Försök lyssna på “Big Yellow Taxi” med nya öron…

Betyg: fyra svaga Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

tisdag, september 12

Joni 80: Clouds

Clouds (1969) 

Inblandade utöver Mitchell: Paul A. Rothchild (producent på ett spår), Stephen Stills (bas), Henry Lewy (ljudtekniker) 

Ofta rätt dyster stämning, med några spår som inte är riktigt starka nog att bära upp sitt allvar. Flera låtar var tidigare gjorda av andra artister men här finns de enda versioner man behöver. Till exempel är “I Don’t Know Where I Stand” fantastisk och stakar ut Mitchells väg framåt. 

Betyg: tre starka Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

torsdag, september 7

Joni 80: Song to a Seagull

Song to a Seagull (1968) 

Inblandade utöver Mitchell: David Crosby (producent), Stephen Stills (bas på ett spår) 

Sparsmakat debutalbum, nästan helt akustiskt. Crosby har kritiserats - inklusive av Mitchell - för sin tekniska okunnighet som gett dåligt ljud. Men det är en väldigt fin debut, trots att både texterna och sångstil ibland är väl högtravande och folksångarrenläriga. En diss av exmaken Chuck hade väl blivit mer slagkraftig utan sagometaforer? 

Betyg: tre starka Joni (av fem alltså)

Det här inlägget är en del av firandet av Joni Mitchells kommande 80-årsdag.

Joni Mitchell 79 år och 10 månader


 

Om två månader fyller Joni Mitchell 80 år. Som en av de allra bästa artisterna, och en som har gett eko i fortsatta generationer av artister, är hon värd all uppmärksamhet. Det ska bli intressant att se om hon får några helsidor i dagstidningarna. 

Någon av er kanske minns att Extra allt uppmärksammade Mitchells 70-årsdag med en temavecka, där olika skrymslen av karriären skärskådades i ett trettiotal inlägg. Det var stort och smått, kanske faktiskt allra mest smått

Nu har ett decennium gått. Joni Mitchell har haft det jobbigt med hälsan, men kommit tillbaka, inte minst som modeförebild. Hon förtjänar en hyllning även vid denna födelsedag och den här gången kan det väl vara värt att fokusera på själva skivorna. 

Under de kommande veckorna tänkte jag därför kortfattat gå igenom alla Joni Mitchells album, de 19 studioalbumen och några “officiella” liveskivor utgivna direkt efter att de spelats in (diverse samlingsboxar och ihopsamlade arkivinspelningar etc tänkte jag skippa). Så följ med på en snabbgenomgång, från debuten för 56 år sedan ända fram till inspelningen av Mitchell återkomst till konsertscenen förra sommaren. Varje album får en recension på exakt 50 ord. 

Nu för tiden finns ju knappt något av Joni Mitchell på Spotify. Men det är värt att skaffa ett Tidalkonto bara för att enkelt höra den här musiken. (Man får ju även till exempel en annan kanadensare som Neil Young på köpet.)