torsdag, november 7

Joni: Bästa album



Brons: "Blue"
Man kan glömma bort hur känslomässiga de här låtarna faktiskt är. Avstå från att lyssnar på covers av "A Case of You" ett tag och återvänd sedan till originalinspelningen.

Silver: "The Hissing of Summer Lawns"
Så här slick och sofistikerad har Joni Mitchell aldrig låtit, vare sig tidigare eller senare.

Guld: "Court and Spark"
Ett av de där få albumen som är en odelbar helhet (hur den inledande titellåten inte riktigt har något slut, hur "People's Parties" övergår i "Same Situation") men samtidigt innehåller låtar som står för sig själva (främst "Help Me" och "Car on a Hill"). Och då har jag inte ens nämnt "Down to You". Att de avslutande tre spåren är svagare än resten utan att det förmår att sänka helheten säger något om hur otroligt stark den här skivan är.

Bubblare: "For the Roses", "Hejira", "Miles of Aisles". Det vill säga - Joni Mitchell gjorde mellan 1971 och 1976 sex stycken album i världsklass på raken. En sådan serie är det inte många som har.

Sämsta albumen är för övrigt "Dog Eat Dog", "Travelogue" och "Mingus". Samt egentligen (senaste/sista?) albumet "Shine" enbart med motiveringen att den innehåller ytterligare en version av "Big Yellow Taxi".

Inga kommentarer: