Vad jag vet så finns inget "förlorat album" av Joni Mitchell, som Beach Boys "Smile!", Princes "The Black Album" eller Neil Youngs "Home Grown" och "Chrome Dreams" fortfarande är.
Däremot finns det bootleggade demos inspelade inför "The Hissing of Summer Lawns". De finns att lyssna på här (mp3) eller här (YouTube).
De är betydligt mindre arrangerade än slutresultatet, men det är inga sovrumsinspelningar. Joni Mitchell visste vad hon ville nå fram till. Att hon var sin egen producent under hela sitt magnifika sjuttiotal, det talas det alldeles för lite om. Inte ens Polarprisets motivering tog upp det, trots att hennes mångsidighet betonades.
Den här demosamlingen visar också att "Dreamland" fanns redan här, men fick vänta två år till innan den spelades in. Det illustrerar med all tydlighet problemet att beskriva en musikers karriär efter när musiken släpptes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar