måndag, oktober 21

Extra allt 15 år



Idag är det exakt 15 år sedan det första inlägget på Extra allt. Hurra!

Extra allt är ju nu för tiden knappast något särskilt sprudlande blogg med massor av läsvärda texter (kanske borde vi höja publiceringstakten genom att outsourca igen?) eller tusentals läsare. Det är länge sedan vi blev citerade av Strage i DN.

Men ändå - Extra allt finns kvar, medan allt annat förändras. Om hur världen var 2004 skrev vi om vid 10-årsjubileet och det är inte som om det har slutat hända saker sedan dess.

Att finnas kvar är bara det värt att fira.

tisdag, oktober 1

Musikåret 2019 - tredje kvartalet



Juli, augusti och september i år kan inte ha varit de allra bästa musikmånaderna, för jag hade inte särskilt stora problem att få ner spellistan till 25 låtar.

Det brukar vara som att försöka få in en get i en skokartong (är det ett talesätt och om nej, varför är det inte det?) att klämma in ett helt kvartal musik in i ett sådant begränsat format. Men nej, det här gången gick det enkelt. För enkelt. Så hör av er med alla låtar ni tror jag inte har hört!

De allra mest självklara den här gången var SASAMI med sin "Take Care", som låter som om den skrivits tillsammans med Andreas Mattsson, vilket är bland det finaste omdöme jag kan ge. Och apropå gamla hjältar från 90-talets Sverige så har ju Eggstone släppt en ny låt och den sitter som tuggummi.

Vissa artister gillar man ju så mycket att det inte spelar någon roll att de släpper musik som mest låter som annat de släppt förut. Det här kvartalet gäller det för både Neil Young, Four Tet, Cigarettes After Sex, Whitney och David "Purple Mountains" Berman (vila i frid).

Och så Haim då, som valt att inte låta som sig själva, utan som "Walk on the Wild Side". Men det är okej.

Varsågoda: Extra allt 2019 Q3

måndag, september 30

Fast i västra flygeln



Tyvärr har jag ingen aning om "Chernobyl" eller "Succession" är årets tv-serie. Eller om det är "Berlin Babylon" eller "Fleabag" eller någon annan. Jag har fastnat i att se om "West Wing".

Och det är ju inte lika världsfrånvänt som det hade kunnat bli. Det är en nyttig kontrast till alla andra nyheter från Vita huset,  en påminnelse om att det för inte ens tjugo år sedan fanns en annan verklighet, om än i fiktionen. Allt är inte möjligt att gå tillbaka till, som det långsammare nyhetsflödet. Annat vill man inte ha tillbaka, som att sexuella trakasserier snarast försvaras. Men en amerikansk president med moraliska tvivel vore ju kul att få tillbaka.

Som kommentator och bollplank till återseenden har jag inte bara min sambo, utan också podden "West Wing Weekly" som sedan 2016 har gått igenom ett avsnitt i veckan. Snart är Josh Malina (som spelade Will Bailey i serien) och Hrishikesh Hirway framme vid slutet, medan vi är ganska precis i mitten.

"The West Wing" blir väl steg för steg av med sin gloria som "världens bästa tv-serie", men påverkan på politiknördar är fortsatt stark. Som när någon av Theresa Mays talskrivare för två år sedan snodde några textrader ur ett av president Bartlets tal. Den pompösa, amerikanska retorik som Aaron Sorkin via Sam Seaborn lägger i Bartlets mun verkar ingen någonsin ifrågasätta i podden, som om den är ofarlig bara den kommer från en "god" person. Snarare får de gåshud. Kanske för att vad som helst är bättre än Trumps twitterrants.

Någon specifik Trumpliknande figur fanns väl aldrig i "The West Wing"? När Aaron Sorkin skulle skapa en republikan som är oförklarligt framgångsrik för att vara så puckad blev det Robert Ritchie, som kandiderar mot Bartlet inför andra mandatperioden. Ritchie delar Trumps förmåga att säga obegripliga saker och få applåder för dem, men är i slutändan mer trög än farlig. En gång när Sorkin gästade "West Wing Weekly" sa han:

"Hey, what I wouldn't give to have Rob Ritchie in the White House right now."

lördag, augusti 31

Några saker jag lärt mig i sommar



... att man har fel när man tänker att Gröna lund ska vara lite mindre fullsmockat på midsommarafton. Alla var där. Inklusive Stakka Bo, han gjorde väl research om andra typer av härdsmältor.

... att även dagens tonåringar gillar helt vanliga jävla Motownhits. Det finns hopp.

... att det finns andra tonåringar som gillar "It's Raining Men". Förvirrande.

... att Öland är det nya Gotland.

... att nästa sommar dricker inga innerstadsbor Aperol Spritz.

... att "West Wing" som tv-serie fortfarande håller - ja mer, det är bra tv, kanske för att det är svårt att bland allt som känns konstigt/orealistiskt/förenklat/naivt/smörigt riktigt sortera ut vad som beror på att det är en tjugo år gammal tv-serie och vad som beror på att det är en tv-serie.

... att det faktiskt går att läsa "Wuthering Heights" utan att ha Kate Bush konstant på hjärnan mer än de sisådär tre-fyra första dagarna. Så låt er inte avskräckas.

... att det är mycket märkligt att frysta bananer blir till glass när man kör dem i en mixer.

... att det är kul att gå på dragspelsfestival, särskilt när man gör det tillsammans med en sexåring och en fyraåring, som lever sig in med hull och hår i all sorts musik.

... att på en hästgård i Östergötland finns en åsna som heter Jimmie Åsnesson.

... att man inte ska lita på att arrangörer av endagsfestivaler vet vad de håller på med och därför äta i förväg i stället för att köa i timtal, även om jag själv slapp vänta riktigt så länge, men troligen delvis för att jag ställde mig där jag trodde kön började och det kanske den inte gjorde.

... att när man väl har fått äta så är Robyn en riktig, lysande popstjärna.

... att jag borde dansa oftare.

tisdag, juli 2

Musikåret 2019 - andra kvartalet



Ytterligare en fjärdedel av året har gått och det är dags att sortera fram de 25 bästa låtarna.

Förlåt för den eklektiska mixen av män i flanell, kvinnor i flanell, kvinnor i silkesblusar, män i batik (alltså Hot Chip) och kanadensare i indiekläder. Och så på ett hörn: Smokey Robinson, vad han nu kan tänkas ha på sig. Det spelar ingen roll, han får ha vilken utstyrsel som helst, han är Smokey Robinson.

Här är Extra allt 2019 Q2.

Och tack till alla som tipsar om musik. Fortsätt!

lördag, juni 22

En träff med Hot Chip



Det finns väl ingen grupp eller artist jag har skrivit mer om här på Extra allt än Hot Chip?

Första gången var här i maj 2005 när jag beskrev deras årsgamla debutalbum som “lysande”. Och så var det ju kul när jag här skrev att de på Popaganda 2013 i fullt dagsljus “ser ut som en pappagrupp”. Och lite stalkeraktigt var det kanske den gången när jag stod precis vid scenkanten på Park Lane och kollade på Alexis Taylors högra mungipa.

Och nu, femton år senare, har jag till slut få träffa dem och prata! Hurra! Alexis Taylor och Al Doyle var trevliga herrar och vi fick en liten pratstund när de var i Stockholm förra veckan för att göra reklam för sitt sjunde album "A Bathful of Ecstasy".

Det blev en artikel som nu finns att läsa här hos Sonic.

Den levnadsglädje som finns på "A Bathful..." känns extra nödvändig efter beskedet att albumets medproducent och mixare Philippe Zdar avled i onsdags efter en fallolycka ut genom ett fönster. Han blev 52 år.

Intervjun skedde alltså en vecka innan detta tragiska inträffade. Alexis och Al pratade om Zdars inflytande på Hot Chips musik och hur han hela tiden påminde om att släppa in luft. Zdar har haft en lång karriär, från tidigt 90-tal och hip hop med MC Solaar och triphop i La Funk Mob till house i Motorbass och Cassius och ett finger med i "La Ritournelle" och så stunsen i Phoenix och på Cat Powers "Sun"-album. Och igår släpptes Cassius nya album "Dreems".

Dansa lite för Zdars minne.

söndag, maj 19

Vad jag läst de senaste tio åren



Ursäkta ett väldigt privatlivigt, "blogg-är-som-en-dagbok-på-Internet-aktigt" inlägg. Men jag tänkte bara få ur mig en överblick över vilka böcker jag har läst de tio senaste åren.

Att skriva ner vilka böcker jag läst har jag hållit på med längre än tio år, men från våren 2009 började jag göra det lite mer noggrant. Därför kan jag också sammanställa det och gräva ner mig. Kanske inte av allmänt intresse, men möjligen kan ni jämföra med ert eget läsande?

Under de här tio åren har jag totalt läst 387 böcker. Det innebär ungefär tre böcker i månaden. Men "bok" är ju inget särskilt jämförbart mått. "Infinite Jest" höll jag på med av och till i ett halvår, medan "Alla borde vara feminister" tog trekvart.

Mest läser jag romaner, som synes nedan. Kanske borde jag läsa mer böcker i kategorin "Fiktion?", den där man faktiskt inte riktigt vet hur mycket en till synes självbiografisk bok hittar på. Och poesi/lyrik läser jag ju knappt alls.

De flesta böckerna är skriva av män, men under senare år läser jag fler kvinnor än män. (Den som kan gissa vilka tre böcker jag läst som skrevs av en man och en kvinna tillsammans får ett pris, men inget särskilt stort, för så svårt borde det inte vara.)
Även om jag läser från hela klotet är det allra mesta ändå amerikanskt. Jag verkar tyvärr inte kunna korrigera det, att projektlägga läsandet av litteratur från "resten av världen". Det håller i sig ett tag, men pyser sedan ut. (Jag läser också mer på engelska än på svenska, hur påverkar det min feeling för svenska språket in the long run, d'ya think?) Att införa ett USA-fritt år skulle kunna snygga upp statistiken lite, men hur blir det då med allt nytt som kommer?
Jag läser allra mest nytt. Färre lästa böcker från innan millennieskiftet än från det nuvarande decenniet... Inte heller projekt i stil med "nu ska jag läsa klassiker!" har gett så mycket avtryck, men de har gett mersmak. Man kommer på sig själv med att som en idiot bli förvånad över att böcker som lästs och älskats av miljontals människor faktiskt är bra. På riktigt.

Och hela 1910-talets litteratur, ur det läste jag bara "Döden i Venedig". Vad har jag missat?
De 387 böckerna är skrivna av 249 olika författare. Toppförfattare är inte oväntat Philip Roth (33 lästa böcker, det vill säga ett par omläsningar) och Joan Didion (18 lästa böcker), men sedan kommer tyvärr Bo Balderson (10). Precis utanför pallen finns Tove Jansson och Yoshihiro Tatsumi (båda 6).

Sedan kan man ju fråga sig vilken som varit den bästa boken jag läst de senaste tio åren. Det går inte att säga. Ska jag väga "Pale Fire" mot "De små hästarna i Tarquinia" mot "Infinite Jest" mot "Sommarboken"? Nej, jag vägrar.

Så, det var min läsning. Nu vill jag se era tårtdiagram.

lördag, april 20

Glad påsk!



Förra årets julvärd Woodstock tycker visserligen att hela ägghysterin kring påsk är en aaaaaaning hotfull mot alla fjäderfän.

Men när det är godis i form av ägg kan han acceptera att begrava sig i en hel vagnslast - för att sedan äta sig ut.

Medan han befinner sig där i godisvärlden och vårsolen sipprar in vill han lyssna på något fint. Så jag satte ihop en lista med vårig musik: Extra allts vår 2019.

Här trängs gamla favoriter med Smokey, Dusty, Françoise och Sandy med nykoml... nej, faktiskt: den här gången är det bara gamla favoriter. Den nyaste låten har väl sisådär sju år på nacken och det är en av Damien Jurado, för på påsken ska man lyssna på Damien Jurado. Så är det. Och äta godis.

Trevlig lyssning och glad påsk!

söndag, mars 31

Musikåret 2019 - första kvartalet



Det musikaliska året har inletts starkt. Det var därför inte lätt att jobba sig ner till enbart 25 låtar från det första kvartalet. Men till slut och efter många dödade darlings så blev det en hanterlig spelllista.

Julia Jacklin har kärlekskris och det har Japanese House också. Tierra Whack tycker att någon beter sig som ett ensambarn medan Little Simz erkänner att hon är självisk. Wiley med gäster och Lizzo mår däremot rätt bra. Och Prins Thomas uppmanar oss att känna kärleken.

Varsågoda: Extra allt 2019 Q1.

tisdag, mars 19

Philip Roth - hela listan



Jag band ju upp mig rätt starkt i mars 2017, att jag skulle läsa mig igenom hela Philip Roths bibliografi kronologiskt och skriva lite om varje bok. Och hinna klart innan han fyllde 85 år, i mars 2018.

Det hann jag inte. Inte själva läsandet, inte skrivande. Trots att jag hade tjuvstartat.

I dag skulle Roth ha fyllt 86 år, om han inte dött i maj 2018.

Och nu har jag i alla fall gjort läsandet: alla Philip Roths 31 böcker. Det är 27 romaner (varav fyra väl får kallas kortromaner), två memoarer och två böcker med essäer och intervjuer. Totalt 8584 sidor. Även om jag under den här tiden har läst mycket annat också så har ungefär var tredje bok varit en Roth.

Jag är nu lite däst på Newark, åldrande, skrivareremiter, judiska föräldrar, otrohet, allt det där.

Kanske kommer jag orka skriva mer om varför jag både gillar Roth mer och mindre nu efter detta projekt, och om hur man ska ta sig an honom om man aldrig läst en Roth och tycker 31 böcker verkar mastigt. Men inte just nu. Nu får ni nöja er med en rankningslista. Alla böckerna, från bäst till sämst.
  1. American Pastoral (1997)
  2. Letting Go (1962)
  3. Goodbye, Columbus (1959)
  4. Zuckerman Unbound (1981)
  5. The Counterlife (1986)
  6. Nemesis (2010)
  7. Exit Ghost (2007)
  8. The Human Stain (2000)
  9. Portnoy's Complaint (1969)
  10. The Great American Novel (1973)
  11. The Plot Against America (2004)
  12. The Anatomy Lesson (1983)
  13. The Ghost Writer (1979)
  14. When She Was Good (1967)
  15. Patrimony: A True Story (1991)
  16. The Facts: A Novelist's Autobiography (1988)
  17. I Married a Communist (1998)
  18. Indignation (2008)
  19. Everyman (2006)
  20. The Professor of Desire (1977)
  21. The Dying Animal (2001)
  22. Our Gang (1971)
  23. The Humbling (2009)
  24. The Prague Orgy (1985)
  25. The Breast (1972)
  26. My Life as a Man (1974)
  27. Operation Shylock (1993)
  28. Sabbath's Theater (1995)
  29. Deception (1990)
  30. Reading Myself and Others (1976)
  31. Shop Talk (2001)
Så - håller ni med? Kan det bara vara jag som tycker "Letting Go" är så bra? Den är ju aldrig ens översatt till svenska.

torsdag, februari 28

Oscarsfacit

Det blev en helt okej Oscarstippning i år: åtta helt rätt, två korrekta garderingar och en enda kategori helt fel.

Nu var ju det inte vilken kategori som helst, utan Bästa film. Och det var inte bara min tippning som var fel, många tyckte att "Green Book" helt enkelt var fel vinnare.

Det är ju å andra sidan så det är med Oscars. Ingen förväntar sig att priserna ska hålla särskilt länge. Tycker någon i universum att "Dansar med vargar" är bättre än "Maffiabröder"? Eller att "Crash" är bättre än "Brokeback Mountain"? Eller att "Chicago" slår "The Pianist"?

Det hade kunnat vara värre i år, vinnare hade kunnat bli "Bohemian Rhapsody".  Nu har jag ju inte sett varken "Green Book" eller Mercury-filmen, men jag tror att de precis som för Spike Lee inte är min cup of tea.

Spike Lee är ju exemplet på den verkliga grejen med Oscars, att någon som verkligen förtjänat ett pris länge ska kunna få den för en film som åtminstone är rimlig.

Dessutom: utanför de tippade kategorierna fick ju Linköping en Oscar, kanske till och med en första av många kommande för Ludwig Göransson.

fredag, februari 22

Oscarsvinnarna - redan nu

På söndag delas Oscarsstatyetterna ut. Efter att jag förra året fick alla rätt i min Oscarstippning så kan det ju bara gå utför. Visserligen begränsar jag mig till de elva mest intressanta kategorierna.

Årets prisutdelning följer en svårslagen rad av underliga beslut från den arrangerande Akademin: en ny kategori för blockbusterfilmer, inga nominerade sånger skulle framföras, de tekniska priserna skulle delas ut i reklampauserna... och allt drogs tillbaka av Akademin efter väldigt väntad kritiken.

Inte heller den föreslagne värden Kevin Hart klarade sig i kritikstormen. Tack, säger jag. Och Akademin, för utan en värd borde de väl kunna få till den där kortare ceremonin som de vill uppnå?

Som vanligt har jag tippat med hjärnan, inte med hjärtat. Här är de jag tror vinner.

Bästa film:
"Roma"
Gardering: "The Favourite"
Kommentar: Borde vara given för "Roma".
 

Bästa regissör:
Alfonso Cuarón för "Roma"
Gardering: Spike Lee för "BlacKkKlansman"
Kommentar: Borde vara given för Cuarón.


Bästa kvinnliga huvudroll: Glenn Close i "The Wife"
Gardering: Olivia Colman i "The Favourite"
Kommentar: Jag tror på Close men hoppas på den lysande Colman. Hon höll dessutom ett kul tal när hon vann en BAFTA.

Bästa manliga huvudroll: Rami Malek i "Bohemian Rhapsody"
Gardering: Christian Bale i "Vice"
Kommentar: Alltid en fördel att ha spelat en verklig person. Och särskilt en som dött för ung, det toppar Bales tjocksmink. Tjocksmink är ju annars också en fördel.


Bästa kvinnliga biroll: Regina King i "If Beale Street Could Talk"
Gardering: Amy Adams i "Vice"
Kommentar: Här har jag ingen aning.


Bästa manliga biroll: Mahershala Ali i "Green Book"
Gardering: Richard E Grant i "Can You Ever Forgive Me?"
Kommentar: "Green Book" verkar ju så där, men Mahershala Ali är alltid Mahershala Ali, som man säger. Richard E Grant blev ju däremot så glad av sin nominering att man verkligen unnar honom att få vinna.


Bästa originalmanus: Deborah Davis och Tony McNamara för "The Favourite"
Gardering: Nick Vallelonga, Brian Currie och Peter Farrelly för "Green Book" 
Kommentar: Tänk att en Farrelly-brorsa kan få en Oscar?!?


Bästa manus efter förlaga: Charlie Wachtel, David Rabonowitz, Kevin Willmott och Spike Lee för "BlacKkKlansman" efter boken av Ron Stallworth
Gardering: Nicole Holofcener och Jeff Whitty för "Can You Ever Forgive Me?" efter boken av Lee Israel  
Kommentar: Det här borde bli Spike Lees första riktiga Oscar, efter det hederspris han fick 2015.


Bästa icke-engelskspråkiga film: "Roma" (Mexiko)
Gardering: "Cold War" (Polen)
Kommentar: Om inte "Roma" vinner måste det beror på någon underlighet i röstningssystemet som inte jag förstår.


Bästa animerade långfilm: "Spider-Man: Into the Spider-Verse"
Gardering: "Isle of Dogs"
Kommentar: Svårtippat, men jag har fattat det som att Spindelmannenfilmen är favorit.


Bästa originalsång: "Shallow" av Lady Gaga, Mark Ronson, Anthony Rossomando och Andrew Wyatt, från "A Star Is Born" 
Gardering: "All the Stars" av Mark Spears, Kendrick Lamar Duckworth, Anthony Tiffith och Solána Rowe (SZA), från "Black Panther" 
Kommentar: Den här känns given. Kendrick & SZA verkar också ha gett upp, de ska inte framför sin sång - kommer de ens vara på plats?

tisdag, februari 5

Kärleksquiz med Mattias Björkas live



Stockholms roligaste och mest anrika musikquiz hyllar kärleken. Nu på torsdag, en vecka innan Alla Hjärtans Dag, frågar vi om musikaliska versioner av alla kärlekens stadier: från nyförälskelse till hjärtesorg.

SPECIAL: Delar av quizet framförs live av Mattias Björkas från Vasas flora och fauna!

Missa inte detta exklusiva framträdande av en världsartist. Sprungen ur den österbottniska myllan började Mattias sin karriär på engelska i Cats on Fire, gick vidare till Vasas flora och fauna på svenska och har precis släppt bandets musik i tysk översättning. I love you, jag älskar dig, Ich liebe Dich! Willkommen zu Quizzen, Lachen unt Bieren gehinken.

Det här med en liveartist är ett nytt grepp på Stockholms musikquiz, men i övrigt kommer allt vara sig likt.

Decembervinnarna Dan Reed Social Network (dvs jag och mina lagkompisar Patrik, Terry och Samuel) ställer frågorna. Vi har dammsugit våra skivsamlingar på musik om kärlek. Det har inte varit lätt, för låtar handlar väl mest om dammsugning, koltrastar och jobbskatteavdrag? Men vi tror att vi får ihop tillräckligt för ett quiz om flört, svartsjuka och kanske lite sex.

Som vanligt: max fyra personer per lag, inga tekniska hjälpmedel tillåtna. Ta med egna pennor och kladdpapper. Första frågan ställs klockan 19.00, men kom redan till 17.00 om du vill vara säker på att få bord. Vinnarna får presentkort på Debaser och äran att ställa frågorna i mars.

All info finns här.

torsdag, januari 17

Tomma VHS-band



Bildminnet är starkt. I princip varenda design till tomma VHS-kassetter som dansar förbi här minns jag tydligt. Kanske för att banden var så viktiga?