söndag, mars 30

Träffa morsan nån gång nurå!

OBS! Innehåller spoilers och teorier om sista säsongen av "How I Met Your Mother"

Imorgon sänds sista avsnittet av "How I Met Your Mother". Efter att ha dragit ut på det evinnerligt (men åtminstone ofta underhållande) i nio säsonger så är det äntligen dags för Ted att möta sin blivande fru.

Men någon spänning finns inte om själva mötet. Vi har redan fått se "modern" och vi har i framåtblickar fått se Ted och henne tillsammans, så nära inpå mötet som på första dejten. Exakt hur deras ögon möts, varför är det viktigt?

Att Ted och Robin inte får varandra, det har vi vetat sedan slutet av första säsongens första avsnitt, i nio år. Ändå idisslas det spåret som om det skulle vara spännande. Att Robin och Barney inte skulle gifta sig, den spänningen försvann helt i det smöriga och sorgliga näst sista avsnittet.

Det viktiga nu - belöningen för att ha tagit oss igenom nio säsonger - är i stället att få veta vad som händer sedan, efter mötet. Teorier finns om att mamman när Ted berättar historien redan har dött eller ska dö (Hynek Pallas skrev om det här och man kan djupdyka bland kommentarerna här och säkert i tusentals andra forum). Det verkar rimligt, tyvärr.

Ted Mosby må vara den tråkigaste huvudkaraktären i en tv-serie någonsin, men man unnar honom ändå lycka. Man unnar den här serien att inte få ett slut med livsvisdomar av typen "ta tillvara på den lilla, värdefulla tid ni har tillsammans". Som tittare kan man då fråga sig om den tid man lagt ner på att se nio säsonger "How I Met Your Mother" har varit väl använd.

Själv odlar jag därför hoppet på en knorr av typen "minnet är bedrägligt". Det här är ju inte sanningen vi får höra, det är Teds åldrade och tvättade berättelse för sina barn. Det har serien ofta återkommit till, i löpande skämt om smörgåsar (i stället för joints), säckpipespelande (i stället för sex) och den lättglömda kvinna som kallas Blah-Blah.

Kanske har Ted hittat på? I sista scenen får vi höra den äldre mammans röst som kommer in och säger att hon hört hela historien och det är skitsnack. Det gör mig inget om seriens sista replik är "What are you talking about? We met in a bar!"

onsdag, mars 26

Alexis Taylor sjunger "Atomic Bomb"



Helt förutsägbart tyckte jag att det här var bra. Fortfarande tycker jag att allt Alexis Taylor sjunger låter fantastiskt.

Det är alltså Hot Chips cover på William Onyeabors "Atomic Bomb" från 1978, från en kommande cover/remix-skiva. Ansträngningarna att ge Onyeabors musik mer spridning fortsätter alltså, men ännu har väl ingen fått den numera djupt religiöse mannen själv att uttala sig?

Grattis, Diana!





I dag fyller Diana Ross 70 år. Vi firar med att enbart lyssna på "Love Child", "I Hear A Symphony", "You Can't Hurry Love", "My Old Piano", "Now That You're Gone", "No One Gets the Prize", "You Are Everything", "Stop, Look, Listen (to Your Heart)", "Love Hangover", "Where Did Our Love Go" och ja, alla de andra.

måndag, mars 24

Good Grief!



I förra veckan kom det första rörliga smakprovet ur "Peanuts"-filmen som släpps nästa år. Det är en stor sak, det har inte gjorts långfilm om Karl, Snobben och de andra på 35 år. Den här gången är de dessutom - så klart - datoranimerade och i 3D.

Om man bortser från att "Also Spracht Zarathustra" är mer uttjatad än någon annan "ironisk" trailermusik så var det lugnande besked. Till utseendet påminner figurerna mer om datorsimulerade lerfigurer än om animationer från Pixar med flera, trots att regissören Steve Martino tidigare har gjort just sådana.

Men nog måste det vara extra svårt att översätta just Peanuts till det här formatet. Det är i grunden så extremt förenklade och tvådimensionella personer (till det inre, inte själsligen), det tycker även jag som har en hylla full av leksaksföretagens försök att avbilda dem i plastfigurer.

Att Snobben har lite lätt håriga konturer i stället för släta är ju naturligt, han är ju en hund. Jag märker att jag har svårare att svälja att Charlie Browns hårkrumelur i pannan är en lock som består av många strån och att den här locken skapar skuggor. För även om det kanske skulle vara så "i verkligheten", så har ingen behövt ta ställning till det. Förrän nu.

Jag har visserligen en hel låda med tredimensionella smurfer, men har aldrig brytt mig om Smurfarna lika mycket som om Karl och hans vänner. Trots det tycker jag det är trist att Smurfarna tilläts byta utseende till de nya filmerna. De ser onda ut! Om någon förskjutning som ens är i närheten av det sker genom "Peanuts" så kommer jag utbrist "Good grief!"

Eller behöva ta till filten.

torsdag, mars 20

Morgonrock (klädesplagget, alltså)



Som uppföljning på gårdagens modeförebilder, här är en spellista att lyssna på när du ser ut över trist väder och behåller morgonrocken på ända fram till lunch. Eller till lunch dagen därefter.

Det är fyrtio spår med tyngdpunkt på personer som jag tror drog runt i morgonrock alldeles för mycket i sina hem i Los Angeles: Harry Nilsson, Brian Wilson, Dusty Springfield (siden, ej frotté), Jack Nitzsche, Carole King, Dory Previn, Randy Newman, Van Dyke Parks, Jonathan Wilson. Men en del annat också.

Och det är helt omöjligt att i dagens läge göra en spellista utan Amasons "Ålen" eller Damon Albarns "Lonely Press Play".

Här är Morgonrock (klädesplagget, alltså)

fredag, mars 14

Ett loppisfynd med många förlorare



När man i loppisens hylla hittar en bok man själv är med i, då måste man väl köpa den?

Så jag köpte Karolina Ramqvists "När svenska pojkar började dansa" från 1997, där jag är med i några rätt pinsamma intervjucitat om att lyssna på drum'n'bass i Borlänge och några mindre pinsamma fanzinecitat ur en artikel om Calle Dernulf.

Det visar sig vara ett utgallrat biblioteksexemplar. Att döma av stämpelutrymmen längst bak blev den bara utlånad en enda gång. Stackars Karolina Ramqvist, ingen ville läsa hennes ögonblickbild av musiken i Sverige.

Men vänta! Längst fram i boken finns en dedikation: "Extra God Jul 2009 PATRIK från svärmor", förtydligat på nästa sida med "till Patrik julen 2009 från Mariana". Stackars Patrik, får biblioteksmakulatur av svärmor.

Och! Patrik ger osentimentalt bort boken till Stadsmissionen. Stackars Mariana, får ingen respekt från svärsonen.

Och stackars mig, som köpte en bok jag redan äger.

De enda vinnarna i det här var väl Stadmissionen, som fick 30 spänn.

torsdag, mars 13

"True Detective" är slut



OBS: Innehåller spoilers om "True Detective"

Ända sedan i måndags har sociala medier än en gång svämmat över av folk som meddelar att de "sist av alla i hela vääääääärlden" har konsumerat någon viss bit kultur.

Den här gången var det att se sista avsnittet av "True Detective". Och ja, det började redan på måndagen, samma dag som HBO släppte det, för det uppfattades som sent att inte se den ögonblickligen.

Jag tycker att Julia Skott sammanfattade det bra i TV-dags-podden med att "True Detective" klarade sig trots sina uttjatade beståndsdelar (otrogna och alkoholiserade manliga poliser, kvinnor som är i vägen och/eller nakna, seriemördare med ockult rekvisita) genom att vara så snyggt gjord. För förbannat vacker var den, både i det långsamma delarna och den omedelbart klassiska långa scenen i fjärde avsnittet. Dessutom ett manus fullt av pärlor. För högbudget-tv av det slaget är HBO värt pengarna.

Men "en av de bästa tv-serierna någonsin"? Nja. Då får inte polisernas lösning bero på en klumpigt inskriven ordassocierande snilleblixt och sedan följas upp med ett räddande skott från en skadad kompis - i precis sista ögonblicket (puh vilken tur och bra att kostsam rättegång kunde undvikas). Det är genvägar som annars används i serier där poliserna bara har 55 minuter på sig för varje fall.

torsdag, mars 6

Tvättbjörnarna kommer!



Dagens nyhet om att tvättbjörnarna ska invadera Sverige, den är inte särskilt underlig. Tecknen har funnits länge.

I december märkte jag hur de banditmaskerade djuren allt mer tagit över Los Angeles. Ovan ser ni en tröja med tvättbjörnstryck i Venice, en återvinningsbjörn på LA Zoo (ironiskt med tanke på att tvättbjörnar enligt uppgift tar sig in i alla modeller av soptunnor), samt en handsydd vuxenleksak i en hipsterbutik i Silver Lake.

Dessutom kommer ju i sommar Marvel-filmen "Guardians of the Galaxy" med Bradley Cooper som tvättbjörnen Rocket. Om det finns nån som vet hur man går med i ett lag som redan vinner så är det Bradley Cooper.

Det är bara att ta fram Beatles vita skiva, spela andra sidans femte låt och vänta på att tvättbjörnarna tar över.

måndag, mars 3

Peter Nyong'o och några andra



Jag hade alltså tio av elva rätt i min Oscarstippning, med korrekt gardering på den elfte. Det är sådant som gör att jag även nästa år kommer våga sätta rubriken "Oscarsvinnarna redan nu". Men det var inte något svårtippat år, det blev oavgjort i vår tippningstävling.

Själva galan då? Ellen klarade sig väl okej i inledningen, men sedan blev det mest pizzamys. Ju mer Oscarsgalan vrids åt att bli den snälla galan, desto elakare kommer Golden Globe bli, på pin kiv.

Sedan kan man ju undra hur spånmötet ser ut där man blir överens om att ägna tid åt ett montage av "filmer om hjältar"... Om man faktiskt gör ett sådant montage behöver det faktiskt innehålla fler än fem-sex kvinnor. Rättviseförmedlingen kan behöva öppna kontor i Hollywood.

söndag, mars 2

Oscarsvinnarna redan nu

Här är mina inte särskilt genomtänkta tippningar inför nattens Oscarsgala.

Film: "12 Years a Slave"
Gardering: "American Hustle"

Regissör: Alfonso Cuarón för "Gravity"
Gardering: Steve McQueen för "12 Years a Slave"

Kvinnlig huvudroll: Cate Blanchett i "Blue Jasmine"
Gardering: Amy Adams i "American Hustle"

Manlig huvudroll: Matthew McConaughey i "Dallas Buyers Club"
Gardering: Christian Bale i "American Hustle"

Kvinnlig biroll: Lupita Nyong'o i "12 Years a Slave"
Gardering: Jennifer Lawrence i "American Hustle"

Manlig biroll: Jared Leto i "Dallas Buyers Club"
Gardering: Michael Fassbender i "12 Years a Slave"

Originalmanus: Spike Jonze för "Her"
Gardering: Eric Warren Singer och David O. Russell för "American Hustle"

Manus efter förlaga: John Ridley för "12 Years a Slave"
Gardering: Steve Coogan och Jeff Pope för "Philomena"

Animerad långfilm: "Frost"
Gardering: "The Wind Rises"

Icke-engelskspråkig film: "The Great Beauty" (Italien)
Gardering: "Jakten" (Danmark)

Originalsång: "Ordinary Love" av U2 från "Mandela: Long Walk to Freedom"
Gardering: "Let It Go" av Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez från "Frost"

lördag, mars 1

Oscarslåtarna

Kanske kommer U2 att ta hem Oscarsstatyetten för bästa originalsång, på samma sätt som de vann en Golden Globe. Eller så blir det den musikalaktiga låten från "Frozen".

I sådant pompöst sällskap har en sympatisk bagatell som Karen O:s "Moon Song" svårt att få uppmärksamhet. Men det är den enda av årets nominerade som jag kommer lyssna på frivilligt igen.