Imorgon sänds sista avsnittet av "How I Met Your Mother". Efter att ha dragit ut på det evinnerligt (men åtminstone ofta underhållande) i nio säsonger så är det äntligen dags för Ted att möta sin blivande fru.
Men någon spänning finns inte om själva mötet. Vi har redan fått se "modern" och vi har i framåtblickar fått se Ted och henne tillsammans, så nära inpå mötet som på första dejten. Exakt hur deras ögon möts, varför är det viktigt?
Att Ted och Robin inte får varandra, det har vi vetat sedan slutet av första säsongens första avsnitt, i nio år. Ändå idisslas det spåret som om det skulle vara spännande. Att Robin och Barney inte skulle gifta sig, den spänningen försvann helt i det smöriga och sorgliga näst sista avsnittet.
Det viktiga nu - belöningen för att ha tagit oss igenom nio säsonger - är i stället att få veta vad som händer sedan, efter mötet. Teorier finns om att mamman när Ted berättar historien redan har dött eller ska dö (Hynek Pallas skrev om det här och man kan djupdyka bland kommentarerna här och säkert i tusentals andra forum). Det verkar rimligt, tyvärr.
Ted Mosby må vara den tråkigaste huvudkaraktären i en tv-serie någonsin, men man unnar honom ändå lycka. Man unnar den här serien att inte få ett slut med livsvisdomar av typen "ta tillvara på den lilla, värdefulla tid ni har tillsammans". Som tittare kan man då fråga sig om den tid man lagt ner på att se nio säsonger "How I Met Your Mother" har varit väl använd.
Själv odlar jag därför hoppet på en knorr av typen "minnet är bedrägligt". Det här är ju inte sanningen vi får höra, det är Teds åldrade och tvättade berättelse för sina barn. Det har serien ofta återkommit till, i löpande skämt om smörgåsar (i stället för joints), säckpipespelande (i stället för sex) och den lättglömda kvinna som kallas Blah-Blah.
Kanske har Ted hittat på? I sista scenen får vi höra den äldre mammans röst som kommer in och säger att hon hört hela historien och det är skitsnack. Det gör mig inget om seriens sista replik är "What are you talking about? We met in a bar!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar