Ett loppisfynd med många förlorare

När man i loppisens hylla hittar en bok man själv är med i, då måste man väl köpa den?

Så jag köpte Karolina Ramqvists "När svenska pojkar började dansa" från 1997, där jag är med i några rätt pinsamma intervjucitat om att lyssna på drum'n'bass i Borlänge och några mindre pinsamma fanzinecitat ur en artikel om Calle Dernulf.

Det visar sig vara ett utgallrat biblioteksexemplar. Att döma av stämpelutrymmen längst bak blev den bara utlånad en enda gång. Stackars Karolina Ramqvist, ingen ville läsa hennes ögonblickbild av musiken i Sverige.

Men vänta! Längst fram i boken finns en dedikation: "Extra God Jul 2009 PATRIK från svärmor", förtydligat på nästa sida med "till Patrik julen 2009 från Mariana". Stackars Patrik, får biblioteksmakulatur av svärmor.

Och! Patrik ger osentimentalt bort boken till Stadsmissionen. Stackars Mariana, får ingen respekt från svärsonen.

Och stackars mig, som köpte en bok jag redan äger.

De enda vinnarna i det här var väl Stadmissionen, som fick 30 spänn.