OBS: Innehåller spoilers om "True Detective"
Ända sedan i måndags har sociala medier än en gång svämmat över av folk som meddelar att de "sist av alla i hela vääääääärlden" har konsumerat någon viss bit kultur.
Den här gången var det att se sista avsnittet av "True Detective". Och ja, det började redan på måndagen, samma dag som HBO släppte det, för det uppfattades som sent att inte se den ögonblickligen.
Jag tycker att Julia Skott sammanfattade det bra i TV-dags-podden med att "True Detective" klarade sig trots sina uttjatade beståndsdelar (otrogna och alkoholiserade manliga poliser, kvinnor som är i vägen och/eller nakna, seriemördare med ockult rekvisita) genom att vara så snyggt gjord. För förbannat vacker var den, både i det långsamma delarna och den omedelbart klassiska långa scenen i fjärde avsnittet. Dessutom ett manus fullt av pärlor. För högbudget-tv av det slaget är HBO värt pengarna.
Men "en av de bästa tv-serierna någonsin"? Nja. Då får inte polisernas lösning bero på en klumpigt inskriven ordassocierande snilleblixt och sedan följas upp med ett räddande skott från en skadad kompis - i precis sista ögonblicket (puh vilken tur och bra att kostsam rättegång kunde undvikas). Det är genvägar som annars används i serier där poliserna bara har 55 minuter på sig för varje fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar