Good Grief!

I förra veckan kom det första rörliga smakprovet ur "Peanuts"-filmen som släpps nästa år. Det är en stor sak, det har inte gjorts långfilm om Karl, Snobben och de andra på 35 år. Den här gången är de dessutom - så klart - datoranimerade och i 3D.

Om man bortser från att "Also Spracht Zarathustra" är mer uttjatad än någon annan "ironisk" trailermusik så var det lugnande besked. Till utseendet påminner figurerna mer om datorsimulerade lerfigurer än om animationer från Pixar med flera, trots att regissören Steve Martino tidigare har gjort just sådana.

Men nog måste det vara extra svårt att översätta just Peanuts till det här formatet. Det är i grunden så extremt förenklade och tvådimensionella personer (till det inre, inte själsligen), det tycker även jag som har en hylla full av leksaksföretagens försök att avbilda dem i plastfigurer.

Att Snobben har lite lätt håriga konturer i stället för släta är ju naturligt, han är ju en hund. Jag märker att jag har svårare att svälja att Charlie Browns hårkrumelur i pannan är en lock som består av många strån och att den här locken skapar skuggor. För även om det kanske skulle vara så "i verkligheten", så har ingen behövt ta ställning till det. Förrän nu.

Jag har visserligen en hel låda med tredimensionella smurfer, men har aldrig brytt mig om Smurfarna lika mycket som om Karl och hans vänner. Trots det tycker jag det är trist att Smurfarna tilläts byta utseende till de nya filmerna. De ser onda ut! Om någon förskjutning som ens är i närheten av det sker genom "Peanuts" så kommer jag utbrist "Good grief!"

Eller behöva ta till filten.