tisdag, december 30

Supermix sammanfattar året



Nu behöver ingen längre vara nervös för nyårsfestens ackompanjemang - här är Supermix: hits 2014!

Supermixtrion har i under 2014 spelat skivor på Strömterrassen och varit mycket framgångsrik i popquiz. För att knyta ihop året har jag, Sara och Fredrik satt ihop en spellista med 100 låtar.

Som vanligt är det folkrock för finsmakare (Gruff Rhys), halvobskyr långsamdisco (Joris Voorn) och popmusik du läser om i morgondagens tidning (Nao). Ganska mycket elektroniskt, ganska souligt, kanske inte enbart dansgolvigt. Men å andra sidan - det finns ju många olika sorters dansgolv.

Den som inte nöjer sig med den spellistan bör ju framför allt vända sig till Extra allt 2014. Sedan gå vidare till MILBERGS 2014, El Kommandantes 2014, RODEO 2014, Thungren Top 100: 2014, Best of 2014, 2014 - LÅTAR, AC 2014 Glitter eller 2014 i ord och toner.

Det spretar ju som tur var en hel del mellan dessa urval, även om det finns några artister som dyker upp oftare än andra: The 2 Bears, Andras Fox, Ariel Pink, Baba Stiltz, Blood Orange, Caribou, Dean Blunt, Dej Loaf, FKA Twigs, Future Islands, Hollie Cook, I Love Makonnen, Jamie XX, Jessie Ware, Kindness, Linda Pira, Little Jinder, Lorentz, Majid Jordan, Mark Barrott, Moodymann, Peaking Lights, SBTRKT, Seinabo Sey, Shamir, Tinashe, TOPS, Warpaint... Ja, det blev rätt många.

Men det finns ju en bautahit som så klart lyser med sin Spotify-frånvaro: Taylor Swifts "Shake It Off". Den får ni dansa till på Youtube. För utan den kan ni faktiskt inte fira ut 2014.

onsdag, december 24

Julkalendern: Caribou



Med "Our Love" har Caribou gjort en av de vemodigaste dansskivorna, eller en av de mest pulserande skivorna om kärlekssorg.

Dan Snaith knöt ihop elektroniska ljud, Owen Palletts stråkar och sin egen röst till en helhet. Till årets album.

måndag, december 22

Julkalendern: "The Goldfinch"



Kanske är det omöjligt att utnämna Donna Tartts "The Goldfinch" till årets bok. Den släpptes ju redan i slutet av 2013. Men jag kände ingen som läste den då.

Under 2014 däremot, då känner jag nästan ingen som INTE läst den. (Till och med årets julvärd Marcie har tagit sig an tegelstenen.)

En del klagade på att boken var för lång, men när den var slut tyckte jag snarare att det var jobbigt. Kanske för att jag hade borrat in mig ganska långt in i Theos huvud, eller rättare sagt hade Donna Tartt lyckats borra sig in lång i mitt. Eller så var det bara att de sista sidorna ju var de allra sämsta, på-näsan-skrivande.

Allt annat däremot... Och särskilt inledningen. "Things would have turned out better if she had lived" är troligen den allra bästa inledningsmeningen någonsin i ett andrakapitel.

PS: För övrigt: är det ett tecken i tiden att inte heller de andra mest omtalade böcker 2014 var från i år? John Williams "Stoner" är nästan fyrtio år gammal, Paula Fox "Desperate Characters" nästan trettiofem. Och till och med Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" är ju en fortsättning från förra året.

PS 2: Den bästa bok jag läste i år som faktiskt kom ut i år var nog Lorrie Moores "Bark". Bland svenska böcker gillade jag Kristofer Ahlströms "Ett liv för lite", Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam" och Tove Folkessons "Kalmars jägarinnor".

söndag, december 21

Julkalendern: Bästa badmusiken



Om du - i likhet med vår julvärd Marcie och till skillnad mot mig - kommer ha möjlighet att ta många långa bad under julhelgen, då har du chans att lyssna på några av årets bästa lugna skivor.

Framför allt bör du lyssna på Groupers  "Ruins". Liz Harris tionde album är lågmält och kräver koncentration. För dig som inte tar med dig en bok bland bubblorna.

Du kan också bada till Vashti Bunyans "Heartleap". Hennes stämma är som vanligt bräcklig som en badskumsbubbla, långsamt glidande genom luften, i risk att upplösas. Men den klarar sig och flyger ut genom fönstret.

I badkaret kan du även lyssna på en av årets mest fascinerande återutgivna artister: Lewis.

När albumet "L'Amour" dök upp var det lätt att tro att det var fejk, att det inte alls var från 1983 utan ett nutida sidoprojekt av typ Ariel Pink, Dirty Beaches eller Antony Hegarty, sugna på att ohämmat få göra romantisk crooning.

Men Lewis var på riktigt, en kanadensare som egentligen heter Randy Wulff. Han har sagt sig inte vara intresserad av royalties. Hur många dokumentärfilmare försöker just nu finansiera en "Searching for Sugarman" om honom?

PS: Lewis efterföljande "Romantic Times" (från 1985, under namnet Lewis Baloue) kan ni däremot vänta med, då hade han upptäckt sitt vibrato samt förinställda trumkomp av den typ som då - men enbart då - kan ha ansetts som jättehäftiga.

PS 2: Att jag nu kallar de här skivorna för "badmusik", gör det att jag enbart ser dem som bruksvaror? Nej. Det här är inte skval, som maskintillverkat plinky plonky för dygnetruntöppna solarier. Men man vill ju faktiskt inte bada till stökig musik.

lördag, december 20

Julkalendern: Hej då







Inte för att det väl går att säga så egentligen, men var det inte ovanligt många begåvade människor som gick bort i år? Många dessutom alldeles, alldeles för tidigt. Bland andra Philip Seymour Hoffman, Robin Williams, Lauren Bacall, Brasse Brännström, Jimmy Scott, Bobby Womack, Birgitta Stenberg, Harold Ramis, Frankie Knuckles, Ian McLagan, Joan Rivers, Rik Mayall, Mike Nichols, Gerry Goffin, Kim Anderzon, Phil Everley, Nils Horner, Malik Bendjelloul, Christian Falk, Paul Mazursky, Gabriel Garcia Marquez, Mavis Gallant, Jimmy Ruffin, Elaine Stritch och Gordon Willis. Hej då och tack.

fredag, december 19

Julkalendern: Årets låtar



Egentligen tycker jag att en årsbästalista med 100 låtar är lite väl mastigt. Jag försökte verkligen sålla, men kom aldrig ner under 64. Årets julvärd Marcie vägrade hjälpa till.

Så här är den, nästan sju timmar lång: Extra allt 2014

Årets bästa låtar gjordes alltså av:
The 2 Bears, Alexis Taylor, Alice Boman, Amason, Amen Dunes, Andras Fox, Angel Olsen, Ariel Pink, Avey Tare's Slasher Flicks, Baba Stiltz, Bear In Heaven, Bibio, Blonde Redhead, Blood Orange vs Kindness feat. Robert Owens, Caribou, Chet Faker, Childish Gambino, Cyril Hahn, D'Angelo & the Vanguard, Damien Jurado feat. Sisters of the Eternal Son, Damon Albarn, Dante & Adiam, Dean Blunt, The Derevolutions, Devonte Hynes, FKA twigs, Foxygen, Frankie Cosmos, Future, Grimes & Blood Diamonds, Grouper, Gruff Rhys, Hello Saferide, Hercules & Love Affair feat. John Grant, HNNY, Hollie Cook, How To Dress Well, I LOVE MAKONNEN feat. Drake, Jaakko Eino Kalevi vs Tom Noble, Jamie xx, Jessie Ware, Ji Nilsson, José González, Jungle, Karen O feat. Ezra Koenig, Kasper Bjørke feat. Jaakko Eino Kalevi, Kelis, Kendrick Lamar, Kindness, King Creosote, Lee Fields & The Expressions, Les Sins, Linda Pira feat. Kumba, Rosh, Cleo, SEP, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy, Little Jinder & Melo, Lorentz feat. Jaqe, Duvchi, jj & Joy, Lykke Li, Mac Demarco, Mark Barrott, Mary J. Blige, Mila J, Misun, Mo Kolours, Moodymann feat. Andres, Natalie Prass, Neil Young, Neneh Cherry, Oceaán, Panda Bear, Paqua, Parquet Courts, Peaking Lights, Perfume Genius, Prince, The Radio Dept., Real Estate, Ricky Blaze feat. Kranium & Shaggy, Roisin Murphy, Royksopp & Robyn vs Kindness feat. Busiswa, Sam Smith, Sbtrkt feat. Ezra Koenig, Sean Nicholas Savage, Sébastien Tellier, Seinabo Sey, Shamir, Sharon Van Etten, Silvana Imam, Sinkane, Sun Kil Moon, Tashaki Miyaki, Tei Shi, Tinashe, Todd Terje & Bryan Ferry, Toni Braxton & Babyface, TOPS, Vashti Bunyan, The War On Drugs, Warpaint, Wiley, Woods och Yumi Zouma.

Principen är en låt per artist, även om vissa linslusar ändå lyckas dyka upp flera gånger i form av gästartister eller remixare. Några som hade kunnat få mer fler spår är Jessie Ware, Neneh Cherry, Damon Albarn, Lorentz, Angel Olsen, Caribou, 2 Bears, Grouper och Mo Kolour - jag antar att det innebär att ungefär de skulle vara nominerade i kategorin "Årets album".

Men här på Extra allt kör vi inte med nomineringar,  utan går direkt på vinnaren. Det får ni däremot vänta på till julafton.

onsdag, december 17

Julkalendern: Neneh Cherry



Jag brukar inte gilla bråkig musik, men Neneh Cherrys fjärde, Four Tet-producerade soloalbum är just stökigt, oregerligt, truligt. Men framför allt pulserande och allra mest: NÄRA.

tisdag, december 16

Julkalendern: Sexy Ebola Nurse



Det var först svårt att veta om Halloween-kostymerna "Sexy Ebola Nurse" var på riktigt eller skämt. Svaret var tydligen både och.

Ursprungligen var det ett photoshoppat skämt, som sedan klev en maskeradentreprenör in och gjorde  verklighet av det.

Se det som en bild av samtiden: det är alltid lättare att ta något allvarligt, skämta om det och sedan omsätta skämtet till verklighet, än att ta något allvarligt och omsätta hjälpen till verklighet.


PS: För den som vill ge Läkare utan gränser ett bidrag i kampen mot Ebola så finns det enkla instruktioner här.

måndag, december 15

Julkalendern: En gåta



Det var tillräckligt mycket av ett mysterium hur så många vanligtvis sansade människor kunde gilla Future Islands "Seasons (Waiting On You)", till den milda grad att de även nu har med den på listor över årets allra bästa låtar.

Det är ju visserligen en catchy låt, men ändå... enahanda. Och inte särskilt intressanta ljudbild, trist synth. Jag skulle hellre höra den som träsksoul (typ Tony Joe White) eller kraut (till och med som 90-talskraut à la Stereolab). Vad det är alla hör - förutom just tralligheten - det vet jag inte.

Mysteriet blev bara värre när jag till slut såg det här omtalade klippet från Letterman. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eller vänta, det är klart jag skrattar. Men frågan är om det är den effekten Future Islands sångare Samuel T. Herring (jo, han heter så) var ute efter.

Han ser ut som en Ricky Gervais med Marlon Brando-komplex, tar sången på extremt allvar med dramatiska gester (bland annat Jocke Bergs patenterade slå-sig-på-bröstet-grej), går ner lågt i dansen och liksom åker skridskor. Och sedan börjar han nästan growl-sjunga!

Inte ens David Letterman vet riktigt hur han ska reagera. Vad är det här? Är Future Islands genier eller galningar? Årets gåta.

lördag, december 13

Julkalendern: Reboots



TAGLINE:
You saw them as children.
Now they're back - for your kids.
But this time - everything's much LOUDER.
(And motion capture animated.)

IMDB-listan med kommande reboots/remakes - som i och för sig ska tas med både en och femton nypor salt - är väldigt svår att skilja från en lista med vilka reboots/remakes som över huvud taget är möjliga att tänka sig. Om nu "Polisskolan", "Den vilda jakten på stenen", "Gremlins" och "Dirty Dancing" ska återkomma och Jason Sudeikis ska spela Fletch, varför ingen ny "Breakfast Club" eller "Snuten i Hollywood"? Eller Hugh Jackman som Crocodile Dundee?

fredag, december 12

Julkalendern: Covers



Jag har försökt sätta ihop en spellista med årets bästa covers. Det gick så där.

Flera artister har under 2014 visserligen gjort versioner av låtar som jag älskar i original: Womack & Womacks "MPB", Monkees "Porpoise Song", Kaahs "Innan du går", William Onyeabors "Atomic Bomb", Olle Adolphssons "Nu har jag fått den jag vill ha", Neil Youngs "On the Beach"... Och Caribous "Can't Do Without You" från i somras finns redan i andra inspelningar.

Men för att få ihop så många låtar att det kunde kännas som en Spotify-lista fick jag även ta med onödigt ursprungstrogna covers, som New Mendicants "By the Time it Gets Dark" och the Revelations "It's a Thin Line Between Love and Hate"

Det är ju dessutom lite underligt att ha med så pass många låtar från en och samma skiva, Arthur Russell-hyllningen "Master Mix". I slutändan gick det inte att undvika, den innehåller för många fantastiska versioner av fantastiska låtar. Däribland José González träblåsiga "This Is How We Walk on the Moon", som nog är årets näst bästa cover.

Bäst tror jag däremot är Todd Terjes och Bryan Ferrys "Johnny & Mary". De tog Robert Palmers synthlåt från 1984 och sakta ner den till mer än hälften, med tydlig "Chariots of Fire"-vibb. Först tyckte jag att det sumpade hela det attraktiva med originallåten, motsättningen mellan det energiska tempot och den uppgivna situation som skildras i texten. Men Ferrys röst gjorde att jag fortsatte lyssna och nu känns det helt självklart.

Här är listan jag fick ihop: Extra allt covers 2014. Jag har gjort den öppen för tillägg, så om ni har exempel på bra covers - släng in dem!

torsdag, december 11

Julkalendern: Jessie Ware



Med en av årets bästa textrader: "So you wanna be a man about it, do you have to?"

onsdag, december 10

Julkalendern: "DJ 50 spänn"



Även om mitt enskilt bästa podcastögonblick i år var när Thaiboy Digital förklarade för Jenny Seth hur man boppar ("go low with dem knees"), och även om "Skaparna" har bjudit på en hel del lysande intervjuer, så har den bästa sammanlagda produktionen från en svensk podcast i mitt tycke varit "DJ 50 Spänn".

Tommie Jönsson bjuder varje gång in en gäst som ska köpa fem vinylskivor för max tio kronor styck, varav en ska vara slumpmässigt köpt med stängda ögon. Det ger upphov till en hel del underlig musik att lyssna på och prata om.

Men: när "DJ 50 Spänn" är som bäst handlar det inte om skivor som är mer "roliga" (med betoning på citationstecknen) än bra. Det är som bäst när det ur tiokronorsbacken har fiskats upp något som leder till bra samtal om en viss artist, en viss genre, en viss era, ett visst instrument. För det blir nästan undantagslöst intressanta samtal, Tommie Jönsson är skicklig.

Samlat bildar "Dj 50 Spänn" en alternativ pophistoria. Den är inte sorterad alfabetiskt, kronologiskt eller efter genre. Den är som en riktigt bra tiokronorsback: ömsom guld, ömsom skräp, men alltid ett löfte om att den som fortsätter bläddra kan hitta något som alla andra missat.

tisdag, december 9

Hold each other like I never left you



När man inte behöver ringa Carl Craig, utan det är Carl Craig som hör av sig och vill remixa...

Julkalendern: Bah Kuhnke



"Om jag skulle rädda min familj från en fullständig lavin av olika val till EU-parlament, riksdag och sen ett ytterligare till riksdagen? Det är en hypotetisk fråga."

måndag, december 8

Julkalendern: Shamir



Inget musikår är ett riktigt bra musikår utan att man upptäckt en helt ny och fantastisk artist. 2014 heter det största genombrottet Shamir.

Att den mest svängiga musiken i år skulle göras av en androgyn, näspiercad nittonåring från Las Vegas utkanter, det hade jag inte gissat.

Om du inte har lyssnat på till exempel "If It Wasn't True", "I Know It's a Good Thing" eller "On The Regular" - gör det nu. Så att du i framtiden kan säga "Shamir, ja, honom upptäckte man ju 2014".

söndag, december 7

Julkalendern: Gradvall



Jan Gradvall är Sveriges mest tongivande populärkulturjournalist. Vad Gradvall tycker har folk en åsikt om. Man förhåller sig till honom, han är en plank att bolla sitt eget tyckande mot, ibland en projiceringsyta.

Så har det varit ett tag nu, vilket inte minst har märkts på Extra allt under årens lopp. Vi har hyllat honom, kritiserat honom, inspirerats av honom, refererat honom, drivit med honom.

Men i år har det varit särskilt mycket Gradvall.

Hans andra samlingsbok kom ut, med det sympatiskt otympliga namnet "Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar". Här visades hans bredd upp, tillsammans med en aldrig sinande och smittsam entusiasm. Eller nja, smittsamheten har till slut sina gränser för mig. Jag har inte riktigt förstått att hans allt mer lutande slagsida mot radiopop, synliggjord på spellistan Gradvalls A-lista.

Han skrev även texter till fotoböcker om Håkan Hellström och ABBA och dessutom till en ABBA-liveskiva.

Han var juryledamot för Swedish Music Hall of Fame som gjorde sina första inval och var medlem i Postens frimärksråd, som gjorde Seinabo Sey till giltigt porto.

Han orsakade "kulturdebatter" med sin artikel om Zlatan Ibrahimović i Volvo-reklam och med sin recension av First Aid Kits "Stay Gold".

Kommer du ihåg vad andra recensenter gav den skivan? Kommer du ihåg något annat betyg som någon annan recensent gav något - vad som helst - under 2014? Nej. Gradvalls treordiga recension med högsta betyg, däremot, den ledde till en förvirrad debatt där alla pratade förbi varandra.

Det berodde väl i och för sig delvis på ett uppdämt behov av First Aid Kit-backlash. Ingen reagerade ju när Gradvall tidigare på våren med nästan lika kort motivering gav Lykke Li högsta betyg (ett album som han i sin årssammanfattning placerar högre än systrarna Söderberg).

Men visst spelade det roll att det var just Gradvall som gav First Aid Kit högsta betyg och att det var just han som skrev om Volvo-reklamen. (Jämför när Hanna Fahl skrev om Robyns Volvo-reklam i DN.) När man inte håller med just Gradvall, när man inte gillar vad just han gör, då måste man tydligen uttrycka det.

Han må vara en gammal punkare och fanzinemakare, men nu är han en makthavare. Han bestämmer till och med vem som ska vara på frimärken, för sjutton.

fredag, december 5

Julkalendern: Normcore



Okej att det har varit väldigt många tjugoårsdagar i år, men måste även årets mediahajpade modesnackis vara att klä sig som 1994?