Med en sådan hanterlig bibliografi som Joan Didion känns det onödigt att rekommendera böcker ni inte bör läsa. Men kanske kan ni spara tid genom att i alla fall inte börja med de här.
Av Joan Didions romaner kan man vänta med den senaste (och sista?) skönlitterära hon gett ut, “The Last Thing He Wanted” (1996). Den har onödigt mycket gemensamt med “Democracy” och “A Book of Common Prayer”: desperata kvinnor i tragiska kärlekshistorier mot en bakgrund av tveksam amerikansk utrikespolitik under kalla kriget. Didion måste ha samlat på sig enormt mycket stoff i de här miljöerna och kring de här människorna, eftersom hon återkom till dem så ofta. Hon verkar ha varit en utmärkt tjuvlyssnare i flygplatslounger och hotellbarer.
Är man inte specialintresserad av Latinamerika kan man vänta med “Salvador” (1983). Det är inte en bok avsedd att läsa 30 år senare, eftersom den inte berättar bakgrunden om vad som hände i inbördeskriget i El Salvador, utan hoppar direkt till detaljer. Det finns annat som Didion skrivit om Centralamerika som man bör läsa innan, till exempel i "Political Fictions".
Den som inte är specialintresserad av Kalifornien kan faktiskt vänta med “Where I Was From”. Det är en bitvis lite torr bok, vilket ju är ironiskt eftersom den bland annat handlar om vattenförsörjning. Med en ännu mer detaljnördig fascination skrev hon i "The White Album" om kontrollrummet där vattenförsörjningen styrs.
En bok bara komplettister behöver köpa till bokhyllan är “Fixed Ideas: America Since 9.11” (2003). Här upprepar Didion sådant hon tidigare skrivit om amerikansk utrikespolitik, ökande religionsfixering och ökande gap mellan folket och politikerna. I USA gavs den ut som ett litet särtryck, men består av en enda artikel som finns att läsa på svenska i “Att lära sig själv att leva" (2008).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar