Redan när hon skrev sin första roman ville Joan Didion att allt skulle pågå samtidigt. Men hon fick ge sig och nöja sig med att skriva i en lång tillbakablick.
Därför är det inte konstigt att hon drogs till filmmediet. Tillsammans med sin make skrev hon en väldig massa manus. Många av dem blev aldrig av, men fem av dem har filmats.
The Panic in Needle Park
(1971, manus tillsammans med John Gregory Dunne, baserat på bok av James Mills)
Socialrealistisk skildring av heroinister på New Yorks Upper East Side. Som Bobby ser vi Al Pacino, som här i sin andra filmroll redan hittat sitt fack som den charmige småbusen som allt mer blir en kall och våldsam brottsentreprenör. Men huvudrollen har Kitty Winn som Helena, den naiva lantisen som faller för Bobby och som av ren nyfikenhet blir heroinist. Sedan följer prositution, knarklangande, svek. Numera kräver man något mer av historier i en sådan här miljö än chocken av att se folk injicera.
Nörddetalj: En ung Raúl Juliá!
Play It as It Lays
(1972, manus tillsammans med John Gregory Dunne efter Didions roman)
En väl genomförd överföring till film av Didions korsklippta roman. Med en avgörande nyansskillnad i den avgörande scenen, men större spoiler än så vill jag inte skriva. Snyggt gjort, precis som romanen, men båda lider av att det inte är helt självklart att man får sympati för huvudkaraktären Maria.
Nörddetalj: Regissören Frank Perry gjorde även "Diary of a Mad Housewife", filmen som fick Neil Young att bli kär i Carrie Snodgress. "I fell in love with an actress, she was playing a part that I could understand..."
A Star Is Born
(1976, manus tillsammans med John Gregory Dunne och Frank Pierson)
En konventionell och gammeldags historia, så blir det ju när man baserar något på en 30-talsfilm. Delvis räddas den av vissa scener och oneliners. Samt av Barbra Streisand. Ogillar man henne måste den här filmen vara fullkomligt vidrig, men själv tycker jag att hon i sina skämtsamma stunder är precis så charmig som Kris Kristoffersons övervintrade rockstjärna tydligen gör.
Nörddetalj: Didion och Dunne följde Chicago för att få en inblick i den hårda, rumlande rocklivet. Chicago.
True Confessions
(1981, manus tillsammans med John Gregory Dunne baserat på hans roman)
Relationen mellan två bröder i 1940-talets Los Angeles, en polis och en katolsk präst, försvåras av ett brutalt styckmord. För den som har läst James Ellroys bok utifrån samma mord känns det här som en tam berättelse, utan direkta överraskningar. Trots Robertarna Duvall och De Niro blev det här ingen större framgång.
Nörddetalj: Tom Hagen och den unge Vito Corleone tillsammans - som bröder!
Up Close & Personal
(1996, manus tillsammans med John Gregory Dunne väldigt löst baserat en bok av Alanna Nash)
Paret Didion/Dunn antog uppgiften att skriva det här enbart för att få behålla manusförfattarfackets sjukförsäkring. Trots det, trots att arbetet drog ut i åtta år och trots att slutresultatet med Michelle Pfeiffer som ambitiös tv-reporter under Robert Redfords mentorskap (plus kärlek) blev en ganska harmlös och bitvis larvig film (men jo, väldigt effektivt berättad), så verkade paret nöjda i slutändan. John Gregory Dunne skrev en hel bok om den vindlande processen, “Monster - Living off the Big Screen”. För den som vill läsa syrligt formulerade fax från manusförfattare till omedgörliga filmbolagsjurister - och vem vill inte det? - så är den mumma.
Nörddetalj: Jättekul när manuset lägger ett Gatsby-citat i Robert Redfords mun!
Dessutom skrev Didion/Dunne manus till tv-filmen "Broken Trust" med Tom Selleck och en HBO-version av Hemingways "Hills Like White Elephants". En Didion-filmatisering är på gång: "A Book of Common Prayer" med Christina Hendricks och Allison Janney kommer nästa år. Joan Didion verkar inte vara inblandad i att skriva manus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar