Jan Gradvall är Sveriges mest tongivande populärkulturjournalist. Vad Gradvall tycker har folk en åsikt om. Man förhåller sig till honom, han är en plank att bolla sitt eget tyckande mot, ibland en projiceringsyta.
Så har det varit ett tag nu, vilket inte minst har märkts på Extra allt under årens lopp. Vi har hyllat honom, kritiserat honom, inspirerats av honom, refererat honom, drivit med honom.
Men i år har det varit särskilt mycket Gradvall.
Hans andra samlingsbok kom ut, med det sympatiskt otympliga namnet "Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar". Här visades hans bredd upp, tillsammans med en aldrig sinande och smittsam entusiasm. Eller nja, smittsamheten har till slut sina gränser för mig. Jag har inte riktigt förstått att hans allt mer lutande slagsida mot radiopop, synliggjord på spellistan Gradvalls A-lista.
Han skrev även texter till fotoböcker om Håkan Hellström och ABBA och dessutom till en ABBA-liveskiva.
Han var juryledamot för Swedish Music Hall of Fame som gjorde sina första inval och var medlem i Postens frimärksråd, som gjorde Seinabo Sey till giltigt porto.
Han orsakade "kulturdebatter" med sin artikel om Zlatan Ibrahimović i Volvo-reklam och med sin recension av First Aid Kits "Stay Gold".
Kommer du ihåg vad andra recensenter gav den skivan? Kommer du ihåg något annat betyg som någon annan recensent gav något - vad som helst - under 2014? Nej. Gradvalls treordiga recension med högsta betyg, däremot, den ledde till en förvirrad debatt där alla pratade förbi varandra.
Det berodde väl i och för sig delvis på ett uppdämt behov av First Aid Kit-backlash. Ingen reagerade ju när Gradvall tidigare på våren med nästan lika kort motivering gav Lykke Li högsta betyg (ett album som han i sin årssammanfattning placerar högre än systrarna Söderberg).
Men visst spelade det roll att det var just Gradvall som gav First Aid Kit högsta betyg och att det var just han som skrev om Volvo-reklamen. (Jämför när Hanna Fahl skrev om Robyns Volvo-reklam i DN.) När man inte håller med just Gradvall, när man inte gillar vad just han gör, då måste man tydligen uttrycka det.
Han må vara en gammal punkare och fanzinemakare, men nu är han en makthavare. Han bestämmer till och med vem som ska vara på frimärken, för sjutton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar