En grej man ändå måste ge Martin Amis i sin kritik av Joan Didion från 1980 (eller ja, man kan ge Amis en hel del rätt, men mest för att Amis i sin tur ger Didion en del beröm) är att använder sig av W.B. Yeats på ett egotrippat sätt.
Joan Didion citerade i reportaget "Slouching Towards Bethlehem" Yeats dikt "The Second Coming", som en bild av att samhället i slutet av sextiotalet inte höll ihop längre. Men hon bortsåg från att dikten var ett halvsekel gammal. Sönderfallet hade redan pågått sedan länge. Didion ignorerade också att Chinua Achebe nio år tidigare hade skrivit en väldigt uppmärksammad roman med titeln hämtad från samma dikt, "Things Fall Apart".
Men även om man tycker att hon förmätet tyckte sig vara först att se samhället rasa så är "Slouching Towards Bethlehem" (som finns i samlingsboken med samma namn) en alldeles lysande text. Rolig, hjärtskärande och glasklar.
Joan Didion åkte till Haight-Ashbury i San Francisco våren 1967 och träffade inte bara rockband och hippieaktivister, utan också tonåriga rymmare och barnen till hippies. Treåringar utan uppsikt som orsakar bränder och femåringar som tagit LSD.
Den 32-åriga Didion är förhållandevis prydligt korthårig med sin page och sticker ut med sin kappa och scarf. "Don't worry. There's old hippies too" som en tonåring kille säger till henne, avsett som tröst.
Inte för att upprepa det jag skrev här om att ofta Didion analyserar språkbruk, men en poäng Didion gör är att peka ut hur hippeungdomarna uttrycker sig. De säger att de inte vill vara med i samhället som har lett till Vietnamkriget, plastfolie, bantningspiller och atombomben. Men det är bara att upprepa vad de har blivit matade med, det är bara plattityder.
Visserligen menar väl Didion att det är samhället som har svikit de här ungdomarna, men hon går hårt åt dem. Hon kallade dem "a handful of pathetically unequipped children" och "an army of children waiting to be given the words". Utan egna ord kan de inte tänka själva.
De här skrev hon alltså våren 1967, innan "The Summer of Love". Långt innan Manson och Altamont och annat som fick folk att tala om att hippiedrömmen var död. Hon hade sett tecknen i orden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar