tisdag, mars 31

We come together on this day...

"This is the beginning of a new world"

"We change the course of history"

"Every great movement started with a group of people being able to get together and really just make a stand"

Jo, det är så de säger: Kanye, Jay Z, Beyoncé. Jag har kollat på den här videon fler gånger än jag egentligen klarar av. Två gånger.

Det spelar liksom ingen roll att Tidal kanske är en bra streamingtjänst för musik, att det är utmärkt att artister får betalt för musik de gjort (jo, även redan rika artister ska ha betalt), att det är toppen med ljudkvalitet (även om jag alltid älskat musik trots usel ljudutrustning), att det är lysande att upphovsmännen bakom musiken kreddas tydligt, att det är super med konkurrens bland streamingtjänster i stället för ett kommande oligopol av Apple vs Google...

Inget av det där spelar roll när några av världens rikaste och kreativa hjärnor slår sig ihop och skriver på en programförklaring tillsammans och använder helt absurt dramatiska uttryck - och allt de har att komma med är ett nytt företag som vill sälja saker till oss.

Man önskade liksom att en av hjälmarna på Deadmaus eller Daft Punk skulle lyftas av för att avslöja en kuppande Bob Geldof för att fråga om det här Live Aid-liknande gänget vet att det faktiskt INTE är jul.

torsdag, mars 26

Förslag på ghanansk restaurang

Mina erfarenheter av det genuint ghananska köket är tyvärr lite tveksamma. Jag minns en kväll i Accra med en väldigt kryddstark gryta på get som serverades tillsammans med en inte enbart jämförelsevis smakbefriad majsmjölsgröt, kallat tuo.

(Den efterföljande natten skrev jag om här.)

Vad jag åt resten av tiden i Ghana minns jag inte. Men jag är redo att ge deras matkultur ytterligare chanser.

Särskilt nu när den ghananske artisten Ata Kaks kassett "Obaa Sima" från 1994 finns mer officiellt återutgiven, till exempel på Spotify. Det borde finnas plats för en västafrikansk restaurang som enbart spelar den och annat västafrikansk lo-fi-sväng, så kan man attackera den kryddstarka geten ungefär som Ata Kak ger sig på mikrofonen: frenetiskt men varierat. Lyssna bara på "Daa Nyinaa"!

Får jag höra den kommer jag nog till och med uppskatta en stor portion tuo.

Restaurangen med den här musikprofilen bör självklart heta Äta Käk.

Om allt går bra och gästerna strömmar till kan man ju alltid öppna en sidoverksamhet som serverar bakverk. Den kan heta Äta Kak.

Om någon tycker att det här är ett exempel på att skämta om folks namn bara för att de inte heter Sven Svensson så vill jag förklara att jag inte heller tycker om den sortens skämt, men att Ata Kak inte är en person som heter så. Han heter egentligen Yaw Atta-Owusu.

tisdag, mars 24

På bostadsjakt med Courtney



Ta en biltur med Courtney Barnett bland möjliga bostäder i Melbournes norra förorter. Bortom hipsterkvarteren i Fitzroy ligger Reservoir, Kingsbury och Preston. Eller Depreston, som Barnett sjunger.

"You said we should look out further
I guess it wouldn't hurt us
We don't have to be around all these coffee shops
Now we got that percolator
Never made a latte greater
I'm saving 23 dollars a week"

Det är väl i år som Barnett slår igenom stort, eller hur?

måndag, mars 16

Om jag hade haft tid att blogga förra veckan...



... då hade jag kanske skrivit...

... nåt om att Emmylou Harris är en värdig mottagare av Polarpriset. Den som tvivlar kan ju trycka på shuffle i Sonics nästan 19 timmar långa spellista Emmylous värld. Men det vore kul om arrangörerna chockade genom att INTE låta First Aid Kit framföra hyllningen.

... nåt om att "Blurred Lines" inte straffades för att att den låter för mycket som "Got to Give It Up", utan för att en jury alltid kommer ha mer sympati för ättlingar till en avliden ikon än för två stenrika, dekadenta stjärnor som skrivit en låt om date rape. Att familjen Gaye nu funderar på att fortsätta och få pengar för "Happy" är därför dödsdömt, det är ju en trallvänlig barnlåt som juryn gillar. Och där ligger ju också felet i den här rättsprocessen och domslutet, som om det inte rättas till i högre instans riskerar att leda till en väldigt feg musikvärld där ingen vågar inspireras.

... nåt om att man ju alltid vill ha ny musik till sina California-spellistor och därför vill gilla en cover på Arlo Guthries "Coming into Los Angeles", men tyvärr överdoserade Jonathan Wilson på fioler. Därför får man i stället lyssna på Tobias Jesso Jr, som på sitt album klämmer in både "Hollywood" och "Leaving LA".

... nåt om att upplägg för en sitcom inte längre kan vara av typen "några nördar som delar lägenhet" eller "en kvinna försöker hålla ihop en kaotisk tv-show", utan mer "en man och en kvinna är de sista kvar på jorden" eller "en kvinna som levt isolerad i en undergångssekt i femton år kommer till New York". Av inledningsavsnitten kommer "Last Man on Earth" spöa "The Unbreakable Kimmy Schmidt", men det är ju alltid fel att döma en tv-serie innan den hunnit komma igång.

... nåt om att Tame Impalas nya låt "Let It Happen" är en sån som får lyssnarna att tro att uppspelningsutrustningen gått sönder. Det borde finnas ett genrenamn för såna låtar. Synd att broken beats redan är upptaget.

... nåt om att vi i veckans quiz först var så här, men dagen efter när poängen hade räknats om, egentligen var så här.

torsdag, mars 5

Extra allt rankar låttitlarna på Shamirs kommande debutalbum

1. Hot Mess
2. Darker
3. Make a Scene
4. On the Regular
5. Call It Off
6. Youth
7. Head in the Clouds
8. Vegas
9. In for the Kill
10. Demon

"Ratchet" kommer alltså i maj och allmänt sett så förväntar vi oss att låtarna är bättre än låttitlarna.