Jag tycker nog att min flickvän borde ha sett till att spara lite batteri i mobilen. I stället satt vi där på hotellet i Accra, Ghanas huvudstad, med en död telefon och därför inte heller någon väckarklocka.
Kunde hotellet ha väckningsservice? Via dörrknackning i så fall, telefon fanns självklart inte på rummen. Nåja, Ghana är ju engelsktalande, så även om de i receptionen aldrig skulle ha hört talas om ”wake up call” så kunde man kanske förklara konceptet. ”Could you please knock on our door at seven o’clock tomorrow morning, we have a bus to catch?”
Men nej. Att man delar ett språk betyder inte automatiskt att man förstår varandra. Reaktionen från killen i receptionen var så pass förvirrad att vi inte vågade ta det som ett ja. Jag skulle inte kunna sova tryggt, jag skulle bara drömma om att vi försov oss.
Vi hade inte råd att missa bussen norrut. Vi behövde komma tillbaka till Ouagadougou. Så vi sov i pass. Två timmar sömn, två timmar vaka, eller hur det nu var. Den som sov fick, förutom öronpropparna mot den gnisslande takfläkten, ha ögonmasken från Air France så att den vakande kunde ha lampan tänd och läsa.
Jag läste ”Ebenholts” av Ryszard Kapuściński. Under mina veckorna där i västafrika kunde jag inte bestämma mig för vilket som var mest bisarrt: att mitt i hettan läsa en bok om kylan i Norden, som Kjærstads Wergelandtrilogi, eller att mitt i hettan läsa en bok om hettan i Afrika, som ”Ebenholts”.
Där skriver Kapuściński om hur han på sextiotalet blev Polens ende Afrikakorrespondent, om lögnerna han fick dra för redaktionen för att få stanna kvar (”nej nej, jag har inte alls malaria”) och om diktatorerna han stött på, som Charles Taylor i Liberia.
Under mina sömnpass slapp jag drömma om att försova mig, men drömde i stället om Charles Taylor och folkmord. Men drömmarna fick jag tåla. Utan den boken hade jag inte kunnat hålla mig vaken de där tvåtimmarpassen. Vi kom iväg i tid och hann med bussen med god marginal.
Och vilket tack fick Ryszard Kapuściński för hjälpen? Inget alls. Igår dog han, 74 år gammal, utan Nobelpris. Har inte Akademien förstått värdet av det Kapuściński skrivit? Horace & co. har nog aldrig tvingats klara sig genom en natt utan väckarklocka i Accra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar