söndag, september 27

Morgonrock - hösten 2020

En av mina favoritgenrer av musik är morgonrock. Musik som passar när man bär detta utmärkta klädesplagg, som ju även kan bäras på kvällen och natten, eller hela dagen lång om man har en livsstil som passar för det.

Nä, någon särskilt riktig genre är det ju inte. Men nästan. Om jag säger att det är det och gör spellistor för att ringa in den, då blir det väl till slut en genre?

Den första morgonrockspellistan gjorde jag för en tid när en morgon ofta kunde börja klockan fem och en morgonrock var allt jag hann ta på mig medan jag lyfte med ett nyvaknat barn till köket och lät resten av familjen sova lite till. Mitt skägg och hår var lite längre än det borde, jag kände mig som Harry Nilsson, fast utan knarket och ciggen. Jag tänkte på Los Angeles. Jag behövde lugn musik för de där timmarna.

Den andra morgonrockspellistan specialanpassade jag till hösten och löven blåste mer åt Storbritannien.

Sedan har jag i och för sig gjort andra höstlistor. Den lista med lugna, tröstande favoriter jag gjorde i våras var ju också passande för en morgon med en kopp te, men dessutom med en extra stor sked honung i det där osäkra läget som nu på något sätt blivit normalt.

Här får ni nu en morgonrocklista för hösten 2020. Den är kanske mer spretig, med mer nytt, från många delar av världen. Till och med några hits fick vara med, men morgonrockiga hits.

Jag har inte kunnat undvika röster som Colin Blunstone, Dusty Springfield, Sandy Denny, Alexis Taylor, Dennis Wilson och John Martyn. Men jag har skippat Robert Wyatt, Francoise Hardy och Tim Hardin den här gången. Inte heller Nick Drake fick vara med, men däremot hans mamma. Och Carole King är bara med i form av en omdöpt cover.

Och sedan är det massor som jag tror ni inte har hört. Chuck Senrick, Arthur Verocai och Tee & Cara - visst talas det för lite om dem?

Kanske kan vi ta oss igenom även den här hösten.