Om du - i likhet med vår julvärd Marcie och till skillnad mot mig - kommer ha möjlighet att ta många långa bad under julhelgen, då har du chans att lyssna på några av årets bästa lugna skivor.
Framför allt bör du lyssna på Groupers "Ruins". Liz Harris tionde album är lågmält och kräver koncentration. För dig som inte tar med dig en bok bland bubblorna.
Du kan också bada till Vashti Bunyans "Heartleap". Hennes stämma är som vanligt bräcklig som en badskumsbubbla, långsamt glidande genom luften, i risk att upplösas. Men den klarar sig och flyger ut genom fönstret.
I badkaret kan du även lyssna på en av årets mest fascinerande återutgivna artister: Lewis.
När albumet "L'Amour" dök upp var det lätt att tro att det var fejk, att det inte alls var från 1983 utan ett nutida sidoprojekt av typ Ariel Pink, Dirty Beaches eller Antony Hegarty, sugna på att ohämmat få göra romantisk crooning.
Men Lewis var på riktigt, en kanadensare som egentligen heter Randy Wulff. Han har sagt sig inte vara intresserad av royalties. Hur många dokumentärfilmare försöker just nu finansiera en "Searching for Sugarman" om honom?
PS: Lewis efterföljande "Romantic Times" (från 1985, under namnet Lewis Baloue) kan ni däremot vänta med, då hade han upptäckt sitt vibrato samt förinställda trumkomp av den typ som då - men enbart då - kan ha ansetts som jättehäftiga.
PS 2: Att jag nu kallar de här skivorna för "badmusik", gör det att jag enbart ser dem som bruksvaror? Nej. Det här är inte skval, som maskintillverkat plinky plonky för dygnetruntöppna solarier. Men man vill ju faktiskt inte bada till stökig musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar