söndag, juni 1

Damien Jurado, Kägelbanan

En Extra allt-favorit spelade i Stockholm i fredags: Damien Jurado.

Det skulle ha kunna kännas som en lågbudgetkonsert. En ensam Damien Jurado, en enda gitarr och så lite reverb på sången kan inte återskapa de dramatiska ljudbilder som han och Richard Swift har byggt upp på de senaste albumen.

Men eftersom jag tycker att senaste skivan till och med led av för mycket effekter och mörker så känns avstrippade versioner som minst lika bra.

Den bibliska undergångskänslan i de inledande låtarna bryts av när mellansnacket går från "thanks" till diskussioner med publiken om eventuell rivalitet mellan Stockholm och Malmö. Över huvud taget verkar han vara en social varelse. Han håller nästan på att glömma bort att spela extranummer, eftersom han går direkt från scenen till merchandisebordet och börjar prata med folk.

Sedan kommer han upp ändå och spelar efter önskningar från publiken bland annat "Rachel & Cali". Med en sådan sång känns även "ensam man med gitarr" som högbudget.

Inga kommentarer: