Ett tag i början av december trodde jag att jag blivit galen. Kom Damien Jurados album "Maraqopa" kanske inte i år, utan 2011? Men nej, det släpptes 2012. Varför var den då inte med på några årsbästalistor?
Sedan har dykt upp lite här och var, som hos Aquarium Drunkard, som nummer 6 på Rough Trades årslista och hos Lisa Milberg på PSL. (Jag ser fram emot Tallest Man on Earths och Idiot Winds kommande PSL-version av "Working Titles").
Men ändå, den här skivan har inte fått det erkännande den förtjänar. Stämplar som "underskattad av sin samtid" och "bortglömd pärla" känns givna i framtiden.
Kanske finns en förklaring i att "Maraqopa" inte är någon skiva som sätter sig vid första lyssningen. Det är en stämningsskiva, men skiftar från inledande och lite avskräckande bluesriffande i "Nothing is the News" till barnkör i "Life Away from the Garden".
Stämningen blir viktigare när Jurados texter har blivit mer abstrakta. Inga mer Townes Van Zandt-berättelser, som tidigare i "Ohio". Han har alltid sjungit om riktiga platser, men de är färre nu. Titelns Maraqopa är en fantasiplats som kom till honom i en dröm.
Texterna handlar nu mer om hans nyfunna kristna tro, även om det är svårt att veta hur mycket som är den verklige Jurado och hur mycket som är roller. Jurado har sagt att "Maraqopa" är inspirerad av the Jesus Movement, kristna hippies som vände skällsordet "Jesus freaks" till något positivt. Det syns inte minst på hans fotoblogg.
Förutom Edens lustgård sjunger Jurado mycket om moln att titta ner från, om åska, frihet, ljus och kärlek. Det är både hopp och hot. På spår 3 heter det "we are free", men på spår 7 "free is all we are".
Och sen en sång om att möta Gud, som dyker upp utanför dörren utan förvarning. I alla fall utgår jag från att det är Gud. Allt är inte religiös kärlek, "Working Titles" är en sång om ett mänskligt distansförhållande. Lite klokare blir man av att läsa texterna, men å andra sidan upptäcker
man då vilka textrader Jurado har satt inom citationstecken. Det är inte
alltid de väntade.
"Maraqopa" är tredje gången där Jurado samarbetar med Richard Swift, efter "Saint Bartlett" och coverskivan "Other People's Songs". Det har blivit en nystart för Jurado och tillsammans har de hittat nya sätt att rama in hans melodier och röst. "This Time Next Year", den som handlar om att möta Gud, det är till exempel en spöklik bossanova. Det är försiktigt gjort, allt låter självklart.
Så: som tydligen den ende i världen utser jag härmed "Maraqopa" till årets album.
Med det önskar jag er en god jul! Fira den genom att lyssna på Damien Jurados version av Guaraldis Snobben-klassiker "Christmas Time Is Here" eller hans nya jullåt "Kalla hus".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar