Nu är det bara en enda lucka kvar i julkalendern. Spänningen stiger. Årets julvärd Peppermint Patty är så till sig att hon kommer
springande med ett rött papper där det står "Extra allt" (se bifogad
bild).
Så om vi ska summera: Makode Lindes tårta (och Jesusapan) var årets konst. "Hen" var årets ord, trots att det inte ens är nytt så kunde det provocera så många. Halvt suddig mat på Instagram och podcasts var årets Internet. "Girls" var årets tv-serie, men Kristen Wiigs SNL-avsked var årets tv-ögonblick. "House" av Kindness hade årets finast sångtext. "Words and Music" var årets skivomslag. The xx och Frank Ocean levde upp till förväntningarna. "Pale Fire" av El Perro Del Mar var årets svenska album.
Vem vilket är då årets album över huvud taget? En minut över midnatt in på julafton kan ni läsa det här.
Så årets musik och tv har utsetts, men jag kommer inte utse årets bästa film. Skälet är helt enkelt att jag har sett för lite. Det är inte omöjligt att jag skulle lista "Äta sova dö", "Searching for Sugarman", "Palme", "Avalon", "Argo", "Laurence Anyways" eller "Amour", så när jag inte har sett dem så vill jag inte drämma till med "Call Girl" eller "Mupparna".
Däremot har jag sett "The Dark Knight Rises" och det är INTE årets film, eller ens nummer två, som på Nöjesguidens lista. Ju mer jag tänker på den, desto mer besviken blir jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar