Den sändes som matiné för några veckor sedan, men än har man åtta dagar på sig att se "Sjunde himlen" på SVT Play. Det borde ni göra. Eller framför allt bör ni se de första 45 minuterna ungefär, innan det snygga upplägget för en romantisk komedi kollapsar.
"Sjunde himlen" från 1956 skrevs och regisserades av Hasse Ekman. Även om Sickan Carlsson är högst i rollistan så har Ekman själv huvudrollen som Willy Lorens, en radiopratare som motvilligt blir alla kvinnors favorit med det smöriga program som har filmens namn.
Sickan spelar den professionella och oromantiska (läs: tråkiga) doktor Sundelius som skriver in till Sveriges Radio för att klaga, vilket bara driver Lorens till att fortsätta. Av en slump blir det hon som får ta hand om "eterschejken" när han läggs in för överansträngning. Det är ungefär här det säger "klick".
Så långt är allt gott. Stiliga 50-talsvyer av Stockholm, minst en String-hylla i varje scen, rappa repliker. I radiohuset hetsas Willy Lorens på av en oljig producent (Stig Järrel) och en nördig manusförfattare (Sigge Fürst). De skrivs tyvärr strax helt ut ur filmen.
För i andra halvan av filmen ska det nämligen åkas buss! Willy Lorens bokar biljett på samma bussresa till Rom som doktor Sundelius. Det visar sig att hon har sällskap av en trist major som hon är förlovad med! Gunnar Björnstrand har den tacksamma rollen att spela träbock.
Här blir det liiiite för många och liiite för långa montage av hur den blåa bussen åker fram genom vykortsfagra europeiska landskap.
Det är viss tröst att Inga Gill spelar en av tre sjungande systrar som terroriserar passagerarna med budskapet att det är trevligt att åka buss. Om det här inte var produktplacering från någon resebyrå så missade filmbolaget en chans att ta betalt.
På vägen söderut super doktor Sundelius till i Heidelberg och tar ton i ett klassiskt sångnummer. Hyllningarna till staden de befinner sig i blandas med hugg mot fästmannen. "Varje man blir min Heidelberg-prins / Men du ser ut som en Värnamo-stins!" är en textrad man inte glömmer.
Fast Björnstrands major verkar inte ta åt sig av kritiken eller ens förstå att doktorn allt mer börjar fatta tycke för Willy. Komplikationer uppstår visserligen på vägen, men de är långsökta.
Jag hade sett den förut, men kunde den här gången ändå inte sluta hoppas på att majoren eller Willy skulle ta ett snedsteg med Inga Gill. Eller att Järrel/Fürst skulle flyga ner till Italien och konspirera. Eller att Hasse och Sickan skulle få varandra utan att innebar att Den Stora Romantiken skulle vinna.
Tyvärr inte. Men första halvan är verkligen sevärd och sedan är det ju inte så mycket kvar och då är det lika bra att se det också.
Sickan och Hasse samarbetade ofta igen, bland annat i en uppföljare om Lorens och Sundelius. Men framför allt gjorde de tre år senare "Fröken Chic" ihop. Om man ser "Sjunde himlen" som en förstudie till den så har den en plats i den svenska filmhistorien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar