Måndag: Cat Power på Göta Lejon
Visst är det lite underligt att jag i princip skulle kunna återanvända en mer än nio år gammal text om en konsert med Cat Power för att beskriva även den här? Att Chan Marshall trots allt som har hänt i hennes musik, karriär och liv ändå har samma scenpersonlighet och samma stuk på sina konserter. Bitvis förvirrat, bitvis briljant. Och visst är det underligt att vi i publiken fortfarande hoppas att hon ska ändra sig, när det helt klart är så här hon vill ha det. Eller åtminstone: det är så här det blir. Full på whisky som för fem år sedan eller hög på graviditetshormoner som i måndags, hon är så här. Bitvis förvirrad, bitvis briljant.
Tisdag: "Ett år av magiskt tänkande" på Dramaten
Även om jag redan vet vad som hände Joan Didion och hennes familj så är det drabbande att se hur Ingela Olsson ger sorgen och förvirringen form. Jag tänker återkomma till Didion om några veckor. Watch this space.
Onsdag: Man Bah?
Vad hände i onsdags? Visst måste någon ha skrivit om Alice Bah Kuhnke den här dagen? Det gjorde de väl samtliga dagar på samtliga kultursidor? Och vid det här laget är vi väl inne på metametametadebatten (med chefredaktörer som lanserar konspirationsteorier om att miljöpartiets organisation inte vill ge henne stöd för de inte gillar henne), men det beror väl mest på att det ju liksom inte finns någon sakpolitik att diskutera, allt är så vagt.
Torsdag: Frimärken med "svenska popundret" (a.k.a. "den där gången när Gradvall fick välja frimärksmotiv")
Jag inser att det inte är möjligt att säga det utan att låta hopplöst gaggig, men borde inte en artist som bara har släppt sju-åtta låtar (inklusive inhopp hos andra) slippa pressen att hamna på frimärken? Det spelar ingen roll att jag gillar Seinabo Sey nästan lika mycket som alla andra. Krama inte ihjäl henne innan hon knappt börjat.
Fredag: Titityo "Solna"
Och lite på samma tema.... jag är fortfarande inte riktig övertygad om hur bra den här Titiyo-comebacken är. Alla tycker ju om Titiyo i grunden och VILL innerligt att hon ska göra mästerverk och att det ska gå bra för henne, påverkar hur folk lyssnar på det här. Och det är möjligt att jag själv parerar det med ett mått för mycket av skepsis, jag vet inte.
Lördag-söndag: Surgubbe
Äh, ser av vad jag skrivit att jag blivit en gammal surgubbe. Så passande då att jag ska se Morrissey i veckan. Jag ser det som uppladdning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar