söndag, november 3

Joni: James Taylor



Många av männen som fallit för Joni Mitchell - och som hon fallit för - de har ju varit väldigt begåvade män. Många av dem har gjort musik jag håller lika högt som Mitchells egen.

Men det finns en av dem, där jag inte förstår mig på vad all uppståndelse går ut på: James Taylor.

Taylor fick flera av sina stora hits med covers. Vill jag höra "You've Got A Friend" så tar jag hellre Carole Kings version och slipper James Taylors nasala stämma.

Okej, han har gjort några habila låtar. "You Can Close Your Eyes" till exempel. När jag Facebook-efterlyste om bra Taylor-låtar så fick ett par tips, en del välkända, andra nya för mig. Men ändå, det blir totalt ett par stycken tillbakalutade sjuttiotalslåtar. Sådana finns av Ned Doheny, Judee Sill, John Phillips, med flera.

Varför är då de bara välkända för finsmakare, medan James Taylor fortfarande dyker upp på (amerikanska) listor över klassiska artister? Varför satte Rolling Stone honom på plats 84 i sin "100 Greatest Artist of All Time"-lista från 2004? Hur kunde han placeras högre än Curtis Mayfield och Supremes? Det är helt obegripligt.

Den där listan ska jag väl på så stort allvar. Joni Mitchell hamnade inte högre än på plats 62. Slagen av Allman Brothers Band, Aerosmith och Janis Joplin. Obe-fuckin'-gripligt.

Inga kommentarer: