fredag, november 1

Joni: Dottern



I efterhand är det underligt att det inte kom fram tidigare. En ung Joni Mitchell hade tvingats göra ett livsavgörande val och lämnat sin dotter till adoption.

Det borde ha blivit känt. Hon sjöng ju om det i den förkrossande "Little Green" på "Blue", det som annars ansågs vara ett dagboksalbum. Det diskuterades om vilka sånger på "Blue" som handlade om James Taylor, Jackson Browne eller Graham Nash, men det Mitchell beskriver i "Little Green" är inte mindre självupplevt än "My Old Man".

Det var hon som var barnet som fick ett barn.

Att vara tjugoett år gammal konstskolestudent och ogift (med fadern ute ur bilden, på väg till Kalifornien), det var inte rätt sätt att få barn i sextiotalets Kanada. Joni Mitchell dolde graviditeten och dottern för sina konservativa föräldrar. Det går att göra det i Kanada, avstånden är långa.

Även när hon blev äldre dolde hon det, men som en seriebrottsling i en dålig film verkade hon vilja åka fast och strösslade sina sångtexter med ledtrådar.

I "Woman of Heart and Mind" från 1972: "I am a woman of heart and mind / With time on her hands / No child to raise". Eller i "Let the Wind Carry Me" från samma år: "I get that strong longing and I wanna settle and raise a child up with somebody". Lyssna noga: aldrig att hon inte haft något barn och därför tänker på att skaffa ett - hon har inte något barn att uppfostra.

Och allra tydligast i "Chinese Cafe" från 1982: "My child's a stranger / I bore her / But I could not raise her". 

Ändå dröjde det ända till nittiotalet innan historien kom ut. Och ända till 1997 innan Joni Mitchell återförenades med den då 32-åriga Kilauren Gibb. Och blev mormor på kuppen.

Inga kommentarer: