fredag, november 1

Joni: En bra bok



För mig var Joni Mitchell, Carole King och Carly Simon inte någon naturlig trio. Gruppen hade varit lika närbesläktad om den utökats med Laura Nyro. Eller snarare kunde Nyro fått ersätta Simon, vars produktion inte är i nära lika bra som de andras.

Ändå lyckades Sheila Weller i sin bok "Girls Like Us" (2008) knyta ihop de tre liven för att berätta om kvinnors frigörelse (och bakslag) under 60-, 70- och 80-talen. Allt speglades i deras musik.

Det är tre olika öden, där några års skillnad i ålder nästan gjorde dem till olika generationer. King föddes 1942 och blev vuxen tidigt, gift och mor vid 18 års ålder. Simon föddes 1945 och hennes debutsingel handlade om en kvinna som inte vill gifta sig.

Och så mitt emellan Mitchell, född 1943, med ett i hemlighet bortadopterat barn som decennielångt själsligt ärr.

Till skillnad mot Mark Bego så har Sheila Weller grävt fram ny kunskap. Hon har intervjuat hundratals människor som var med när det hände, inklusive väldigt nära vänner. Chuck Mitchell får ge sin motbild till sin exfrus bestämda version att det var han som skilde henne från sin dotter, för att han inte ville uppfostra någon annans barn.

Wellers bok har inslag av "vem låg med vem", vilket väl särskilt kittlar när det finns så många beröringspunkter. Mitchell var ihop med Jame Taylor, King lär ha varit förälskad i honom, Simon gifte sig och fick barn med honom.

Och Hollywoods häradsbetäckare Warren Beatty drogs till alla tre huvudpersonerna, bland annat en höggravid Carole King. Hon tackade nej. Carly blev däremot övertalad och "You're So Vain" ska väl åtminstone delvis handla om Beatty.

Joni Mitchell hade en kort affär med Beatty i början av 1973. Han fick däremot ingen låt. En del är inte värda det.

Inga kommentarer: